Afternoon Tea

Jag har sagt det förut – Albackens Trädgårdsskafferi i Mjölby och Afternoon Tea är en fantastisk  upplevelse. Ingrid kom och lämnade in Stina till de fyrbenta kompisarna på Bruksis så for vi iväg för en te som heter duga. Vi satt i nästan tre timmar och bara njöt av förplägnaden och miljön.  Jag lovar hundarna fick sitt med långpromenad, lös-spring, pälsvård och kloklipp så de stod ut med att vara hemma, själva fast tillsammans, i timmarna fem. Njut av följande bilder från vår eftermiddag och ta sedan en titt på Albackens hemsida.

Ingrid full av förväntan efter vi har börjat med att välja te och kopp. Ingrid tog en blåmönstrad och jag en rödmönstrad kopp. En stor kanna hett vatten fick vi och det första fatet med små sandwich  bars in till oss lyxiga damer. Allt vi fick att äta presenterades på ett fint sätt så vi visste hur vi skulle börja hugga in på allt det goda.

Tantolga hade kameran med och av en slump hamnade jag själv på bild med glad förväntan i blicken.

Man börjar med den klassiska gurk-sandwichen och går över till den med skinka och pepparots-kräm för att avsluta med prins Charles bakelse. Stommen i bakelsen är tunnbröd fylld med rökt lax, räkor, rödlök och dill blandat med gott "gojs" för att hålla ihop. Hela härligheten rullas sedan i krossade ostbågar för den vackra färgen och smakens skull muuums!

Nästa steg i proceduren med Afternoon Tea kommer ett fat med nybakade varma scoones in och vi får nya assietter och bestick.

Tillbehören är lemon curd, smör, vispad grädde, hallonmarmelad och morotsmarmelad. Lemon curd och vispad grädde är klassiskt och ett måste blev vi upplysta om.

Vid åtskilliga koppar te (olika sorter) och allt vi frossat på var vi rejält belåtna men då var det dags för efterrättsfatet med hallontårta, hemgjord morotstårta, hemlagade tryfflar och holländsk choklad.

Till desserten valde vi att dricka kaffe vilket serverades i söta små koppar och i en klassisk kaffekanna. Om det hade varit kallare ute så hade brasan tänts och då hade det bara varit pianomusiken som fattades tyckte Ingrid. Piano till Albacken är på gång och pianister finns så vem vet nästa gång kanske det bjuds levande musik. Kanske ska upplysa om att man behöver beställa Afternoon Tea minst en dag i förväg och vara minst två personer.

Kolla in fåtöljerna!

Vackra interiörföremål fanns att köpa och massor med presentartiklar.

Ja se det var en eftermiddag med livskvalitet det! 

Jag hundarna och en daggmask…

…ägande oss åt att rädda gräsmattan, var och en på sitt lilla vis. Trots att det snart är advent hade jag inte tagit hand om löven som hotade förkväva gräsmattan. Jag räfsade löv och fyllde 9 säckar á 125 liter/st. Medan jag samlade ihop så ägnade sig hundarna åt att sprida ut löven igen. En fet daggmask kom i dagen och den kämpade hårt med att omvandla löv till en god gödning inför nästa säsongs friska nya gräs. En riktigt god och nyttig vän av masksläktet. Jag tackade honom för hans arbete genom att lämna honom ifred. Hundarnas rejs och inbromsningar som gör långa spår och blottlägger jorden under gräset kan ses som jordförbättring och luftning vilket är mycket gynnsamt för gräsrötterna. Jag tackad hundarna genom att erbjuda lek medels pinnar och bollar – mycket uppskattat!

En rosenknopp lyser varmt i snåren idag den 24 november! Jag ska tillägga att MMs boll numera har tvättats och ser betydligt fräschare ut än på ovanstående bilder.

Vänner på Österlen

En trut på en sten vid den långa sandstranden i Vitemölla.

En kär vän och fd kollega sedan 1974. Hon for ner till Österlen tillsammans med mig, Märta-Mai och …

…en annan lika kär vän och tidigare arbetskamrat som jag har haft tät och innerlig kontakt med sedan 1978 och som också följde med i bilen ner till…

…vår gemensamma kära vän som sedan midsommar är pensionär och flyttat till Vitaby nära havet. Vi har varit kollegor till för några år sedan och vi har varit nära vänner i snart 10 år.

Min kära lilla Märta-Mai har just ätit upp en vildkanin –nej, nej… skämt åt sidan men hon har jagat runt i jakt på små rackare därav just kopplad. En hel lång härlig sandstrand men tyvärr gick det inte att låta henne springa lös.

Vi gick utmed stranden ända fram till Haväng och Ravlunda skjutfält som var röd-flaggad idag på grund av skjutövningar. Utöver guidning i omgivningen, fika och långa frukost-stunder och middagar samtalade vi med varandra hela tiden utom då vi sov. 

Vi var ute och njöt av naturen i två timmar.

Så många intressanta frågor vi avhandlat som givit mig så många insikter att vidare reflektera över. Mina kära vänner tänk att ni betyder så mycket för mig och ni gör mig till en bättre människa. Ett genomgående tema för våra gemensamma reflektioner  var – "att duga". Tack mina vänner att jag duger som vän.

Vad vore livet utan hjälpsamma och tålmodiga vänner

En god lunch blev jag bjuden på av vännen Marie. Inte nog med det hjälpte hon mig med fotografering av min söta Märta-Mai. En uppställningsbild var det tänkt med en bild av Vättern som bakgrund. Detta så enkla koncept kom på skam för det lilla busfröet ville inte alls stå fint. Hon ville bara busa och det berodde på min något knasiga planering. Godis och utställningskoppel är gott och väl men att ta med hennes älsklingsboll –fel, fel, fel. Koncentrationen låg på bollen och var den fanns. Hur tänkte jag? När hela stranden och skogen vimlade av intressanta objekt att leka med? Andra faktorer som spelade in var säkert att det var kallt och platsen inbjöd till allt annat än att stå stilla, dagsformen spelade in eller är det helt enkelt så att matte inte lyckats med utställningsträning. Hur som helst en högst ovillig MM men Maries oändliga tålamod gjorde att MM till slut samarbetade någorlunda – hmmmm.

Kanske det blev någon bild som kan publiceras för världen så småningom.

Ett busfrö leker kurragömma med sin matte som bara kan skratta åt den förslagna lilla damen. Var är whippet-värdigheten? Märta-Mai har inte hört talas om det fenomenet unghund som hon fortfarande är.

Tack Marie för en trevlig stund vid Medevi det är alltid lika trevligt att träffas och kul att träffa en av dina älsklingar den värdiga, snygga whippet-damen Dixie.

Det gäller att veta vilka knappar man ska trycka på

"Datorn gör bara det du ber den göra" ett känt citat från husse när jag svär vid datorn när det inte blir som jag vill. Jag tror det går att överföra till kameran också. På följande två bilder har jag mig ovetandes tryckt på någon knapp för att skapa en särskild look på bilden. Vi kan kalla den "blåtonad" i det här fallet.

Nåväl jag hade Märta-Mai och Violet med mig på fikaturen till Vadstena de andra hundarna fick inte plats i bilen för jag hade ett uppdrag från husse att transportera material till en firma i Skänninge.

Hoppsan nu blev det rätt färg igen och för mig är det ett mysterium vilken knapp jag tryckte på nu. Kameran tycks leva ett eget liv så se upp för maskinerna hotar att ta över världen. Violet tänkte bada vid Tycklinge-badet men ångrade sig när hon känt på vatten-temperaturen.

Nosa efter rester vid grillplatsen är också kul.

"Tog du alla smulorna Vajjan?"

"Att springa med pinnar är ännu kuligare, hänger du med Märta-pärta-pyron-paron?"

Marken vibrerar under deras framfart och just nu "äger" vi hela stranden.

"Men hej var kom du ifrån? Ska vi leka?"

"Nog för att du är kvick men du får allt röra på påkarna om du ska hänga med!"

Halv tre är försent…

…att gå ut på långis för det blir mörkt innan man kommer hem igen.

Solen står lågt redan i början av promenaden…

Violet är inte den som knaprar i sig av vad naturen bjuder i vanliga fall men här hittade hon något sällsynt tilltalande under marken.

Så här ståtlig är han den lille krabaten Harry när han ställer upp sig fint.

Uppnosig med överbett en oslagbar kombination som kännetecknar en riktig sötnos.

"Pinnar är mitt liv efter bollar då förstås", säger Märta-Mai

Några Trolling-fiskare angör bryggan vid Tegelviken och nu är vi nästan hemma igen.

De flesta båtarna är upptagna och vilar under sina presenningar i väntan på ljusare tider. Nu ska vi också hem och vila en stund före kvällsmålet och i morgon väntar nya äventyr på oss hela gänget. Vi ska åka och fika i Vadstena med Mari-kompisen.

Nu är det klart…

…att jag ska fira julen hos dottern HM (Harrys Matte) i New York!! 

Här står jag framför hennes port i Brooklyn för nästan två år sedan. Dottern bor i lägenheten våningen ovanför porten. 

Nu duggar utflykterna tätt för Tantolga som är så tacksam för husses support så att detta blir möjligt. Nästa helg åker jag och Märta-Mai med vänner ner till Österlen och för en stund sedan kom jag hem från Stockholm där jag var på konsert och lyssnade till Anders Widmark, jazzpianist, kompositör och improvisationsmusiker. Han framförde egna kompositioner tillsammans med Bodals kammarkör och soulsångerskan Zoie Finer (syster till Sarah Dawn Finer. Grannen från landet –Kajsa sjunger i kören. Efter konserten som var helt strålande bjöd Kajsa på té hemma hos sig. Då fick jag tillfälle att träffa den fina Pompe-hunden och gå kvällspromenad med honom. Nu är det härligt att vara hemma hos de egna hundarna igen.

Katt-kaos

Denna härliga dag innehöll en tur ut i naturen med de fyra fyrbeningarna. En fyrbent (Stina) och en tvåbent (Ingrid) följde med på promenaden längs Varamobadens långa sandstrand. Många var ute och njöt av denna fantastiska höstdag så det gick ganska långt innan vi vågade oss på ett hundsläpp. Nåväl alla fem hundarna släpptes loss och swisch utan att vi förstått vad som hänt så försvann fyra hundar. Harry stod kvar på stranden och såg förvånad ut och plötsligt såg han sig kopplad igen och bunden vid ett träd. Långt bort i fjärran såg jag kattjakten gå genom slyskog och sommarstugor. Fyra snabba hundar jagade och sökte genom snåren för att sedan försvinna ur synhåll. Efter några minuter kom Violet, efter fem minuter kom Greta och minuterna gick. Så efter en evighet (tyckte jag) så kom den lilla Märta-Mai. En evighet till gick men ingen mera hund kom och inget ljud hördes – Stina var borta! Jag gick kvar vid stranden, solen började sänka sig och vi oroade oss för mörkrets annalkande. Ingrid gick iväg och sökte åt det håll vi såg hela kopplet av hundar försvinna. Så till slut ringde Ingrid och meddelade att hon hittat Stina som befann sig under ett hus där antagligen katten tagit sin tillflykt. Frid och fröjd alla hundar åter och samtliga utan en skråma men oj så smutsiga. Katten kom undan men så klart skärrad. De fyrbenta har samtliga blivit schamponerade och duschade så nu doftar alla gott och deras pälsar har en sällsam lyster. Inget ont utan att det har något gott med sig –hmmmmmmmm! 

Jag blir inte förvånad om jag läser i tidningen under rubriken "Dagens ris" med underskriften "Arg kattägare" och ungefär lyder så här: Dagens största risbuske vill jag utdela till de idiotiska hundägarna som torsdagen den 10 november lät sina fyra hundar jaga min stackars Missan in under huset. Skäms på er och vet hut för vad ni utsatte mig och min stackars katt för! Att ibland råka ut för detta är den stora, stora nackdelen med jaktsugna fyrbeningar – att man får skämmas, oroas och bli lättad när allt slutar väl.

Dagens hundsläpp

Inte släppt – bara söt.