Lite lyx och lite vardag

Den här dagen började med lite lyx med fika på Centralkonditoriet i Väderstad. Mari min kära kamrat och kollega från förr träffades där och tog kaffe med årets sista semla. Mari kom från Linköping och jag från Motala. Det känns som den finaste lyxen att sitta länge och prata över en kopp kaffe på gamla konditoriet.

Vardagen handlade om att åka till stugan och hämta mattor till tvätt och byta klädsel på fåtöljen och grundstäda lite grann. En skogspromenad med hundarna blev belöningen på det hela.

"Här får jag inte gå ut på egen hand för matte".
Märta-Mai har smitit in till grannen och tror inte att jag ser henne när hon inspekterar deras badtunna.
Leverans av bullar från Väderstad till Husses kontor i Linköping. Alla på kontoret var värda mera en en bulle för de möblerar om och det innebär mycket extra arbete. Fikabordet är lika färskt som bullarna för det levererades i morse från ett snickeri i Skänninge. Den runda mittenplattan kan man snurra och under de andra röda skivorna döljer sig kontakter så att det går att "plugga" in , t ex. en dator vart som helst på bordet.Shoppingtur på stan i Linköping slutade med att jag kom hem med en ny snygg långskjorta till mig själv, 15 kilo hundmat till Greta, 1 kilo smaskiga kex till hundarna men inget nytt duschdraperi som jag tänkt och ingen födelsedagspresent till HM heller dessvärre.

Nu är vi, de tre whippetflickorna och jag, hemma i Motala igen och jag har ätit en sen middag med HM (Harrys Matte som är tillfälligt hemma i Sverige). HM och Harry har varit själva idag så nu vill inte Harry veta av mig för ingen går upp mot den egna matten.

Onixdag

Vi har lite otur här hemma på Bruksis. Violet haltar fortfarande och veterinären säger att hon har ont i tassen och inte i någon av de stora lederna. Vi vet inte vad det är men lite bättre kanske.

Nästa otur dök plötsligt upp idag. Harry råkade preja Märta-Mai när de skulle ut i trädgården. De hade bråttom och Märta kom att skrapa upp ett sår mot en skruv som satt på en stolpe i hörnet av uteplatsen. Veterinären igen och det var gränsfall att sy tyckte han men han ville undersöka så det inte hade blivit någon ficka under skinnet där det kan samlas bakterier. Märta-Mai blev lätt sövd inför undersökningen och tack och lov såg såret fint ut men för säkerhets skull fick det bli ett litet stygn.

Här har Märta-Mai betydligt roligare. Hon fick gå lös i skogen i söndags och stötte då på en myrstack . Helt respektlöst för deras bygge klev hon upp i stacken och grävde några hål. Jag talade om för henne att det låg hårt arbete bakom myrornas hem så motvilligt lämnade hon det ifred. Nu ser vi fram emot ljusare tider utan några olyckor.

Bruksis allehanda

Lördag igen och mulet men ändå vår i luften. Idag såg vi ett par bofinkar för första gången i år och fyra tranor på rad som hade extremt bråttom norröver. En mycket konstig konstellation på dagens utflykt – Husse, Harry och jag! De tre skönheterna Greta, Violet och Märta-Mai fick stanna hemma. Varför dådå? Varför på detta viset då? Jo Violet haltar svårt, Greta hade promenerat långt med Husse redan och är en utmärkt katalysator här hemma för de övriga två whippetarna. Märta-Mai har inte behov av långa promenader. Det kändes riktigt annorlunda med två människor och en hund! Violet har varit hos veterinären som inte kunde hitta någon som helst förklaring till hennes hälta och för mig är det också helt obegripligt. Det går inte att provocera fram smärtan men den visar sig när hon ska belasta vänstra benet. Husse använde luppen och tyckte sig se en spricka i en trampdyna men den är inte varm, svullen eller något. Vi får bara avvakta och kolla vad som händer och under tiden är det vila som gäller, ytterst korta promenader och smärtstillande om hon verkar ha ont även i vila.

Märta-Mai har lärt sig öppna öppna en tablettask. Den var preparerad med levergodis. Bra sysselsättning för en aktiv valp. Hon är också fena på att plocka godis ur en petflaska.

Västanvik, vårsol och valpar

Violet min kära här hemma har blivit halt och går på tre ben så i morgon tar jag kontakt med veterinären om hon inte är bättre. Vi gick ändå en långpromenad på förmiddagen och Märta-Mai och Harry körde jaktlek vid Varamostranden i det härliga vädret.

På eftermiddagen besökte jag Mibisan´s Kennel i Västanvik. Våffeldagen närmar sig och vi, Marie och jag, tjuvstartade med kaffe och våfflor – underbart gott. Marie har sju bedårande whippetvalpar som undersöker världen utanför huset. Solen sken och det var flera plusgrader men valparna tyckte nog att det var lite kyligt och ovant ändå. Efter en stund tog de mod till sig att undersöka omvärlden i alla fall.

Valpkonferens med varannan blå.

Här kommer en liten kortfilm där man kan höra vad valparna pratar om på konferensen.

Blommor ute och inne

En söt liten blomma här hemma som kan så mycket bus. Idag har hon rivit ur en toarulle (inte första gången) och mätt upp kvadratmetrarna här hemma. Många meter blev det. Den lilla söta tog tag i toaborsten och drog en repa genom bottenvåningen med den. Ett stort visitkort icke så skönt doftande kan jag intyga lämnades i ett hörn innomhus. En Bia-bädd ser inte ut som den ska efter denna dag. Skumgummit är utstrött över vardagsrums-golvet.

Ja, ja men en söt liten blomma är hon i alla fall.

Plötsligt var dom bara där i trädgården – gula och fina (rosor till er båda) – Anders och Sören. De har hektiska tider nu med att beskära fruktträd. Nu bereder sig äppelträden för en ny årstid precis som alla vi andra.
Min gamla Hibiskus i blom.Hortensian som lyst upp min tillvaro ett tag nu.
Mina fina parasit-växter.


En Passionsblomma har slagit ut. Blek men skön tycker jag. På sommaren är blommorna på den här plantan alldeles klart lysande orange. Jag har tre olika sorters Passionsblomma med olika form och färg, en blå, en limegrön och en orange.

Vår i luften

Våren håller på att bryta fram och ger oss kraft och mod att gå ut alltmer. Märta-Mai fick sitt livs hittills längsta promenad idag. Hon går så fint i koppel och ser sig nyfiket omkring och gör att människor vi möter inte kan låta bli att le. Det är väl det finaste man kan göra – få människor att le. Märta-Mai kan!

En liten scilla vågar sig upp vid husväggen.
Krokus slår ut i blom snart, snart…
Tulpanlökar börjar titta upp ur jorden så fort snötäcket drar sig tillbaka.
Konstig ny värld som kommer fram under snön tycker Märta-Mai.
Harrys lurviga bringa att luta sig mot slår allt.Brottning är oslagbart också.
Dragkamp är inte heller att förakta.

Mysig samvaro

Korta stunder varje dag är jag bara med Märta-Mai i vårt "kreativa rum" dvs. stökiga rummet som för närvarande är överlastat med grejor men där vi kan stänga in oss och lekträna i lugn och ro.

Här tränar vi ögonkontakt "godis i handen". Märta-Mai får godiset jag har i handen om hon tar ögonkontakt med mig. Märta är glad i träning och gör framsteg hela tiden.
Märta-Mai tränar att snurra runt genom att följa "targeten" eller målpinnen. När hon duttar med nosen på pinnen efter att snurrat/följt den ett varv så blir det ett klick och ett godis
Här snurrar Märta-Mai runt på bara signalen snurra. Jag har tagit bort "pinnen" och ersatt med signalordet snurra. Belöningen kvarstår med klick och godis fortfarande när hon har fullföljt snurren. Så småningom kan jag nog ta bort klick och godis och ersätta med ordet bra men godis måste hon få någon gång ibland för att hålla motivationen uppe. Hon vet då inte vilken gång det kommer godis och då kan det vara värt att chansa på att göra en snurr. Det kommer dock att dröja länge innan jag börjar med det. Just nu måste träningen bara vara rolig och motiverande hela tiden.

Dödat en ko

Den här kossan höll i 1 minut och 43 sekunder men den duger ett tag till när jag knutit ihop den.
Slut som artist!

Ute på isen igen

Inbjudan till lunch hos vännen Ingrid innebär alltid gemensam promenad med hundarna. Underbart skönt väder och nästan inga andra vandrare gjorde att alla hundarna kunde springa fritt. (klicka på bilderna om du vill se dom större)


Violet och Märta-Mai delar filt medan människorna intar lunchen – lax med goda tillbehör.
En ekorre besöker Ingrids fågelbord. Ekorren sitter bokstavligen i maten och den såg välnärd och fin ut – ett födogeni med andra ord.

Fåglalåt och solskenspromenader

Fint fågelfrämmande hemma på Bruksis – en ensam stare i vinterdräkt.

Solkenspromenaderna tog vi vid stugan och nere vid Öninge hamn såg och hörde vi en plog med tranor!!! Jag räknade till 12 tranor som trumpetade – mäktigt!! Hoppas dom inser att dom måste vända om ner till Skåne för här finns inga snöfria matplatser än på länge. Trevligt att se dom i alla fall.

Märta-Mai har hittat ett kadaver av en sjöfågel som dukat under för ett bra tag sedan.
Fina, fina Märta-Mai.
Vi mötte Djurfotografen i Ödeshög och flickorna Emma och Frida som provad isens bärkraft vid lilla badet, Öninge hamn.
Fina, fina Greta.
Fina, fina Harry.
Fina, fina Vajjan.
Whippetmys efter promenaden.
Ärendet till stugan idag var främst att plantera om övervintrade växter och sätta ut dom i mera ljus. Här är min "Afrikanska lilja" som jag tog hem från Madeira för 2 år sedan.

Framstegsrapport 1

Får jag godis nu?

Lite träning varje dag ger mer och mer färdigheter. Märta-Mai kopplar nu ihop klickljudet med godis. Jag har introducerat "target-stick" (målpinne) och det är meningen att hon ska dutta till pinnen med nosen och då blir det klick – godis. Hon följer pinnen och duttar med nosen så nu kan hon till och med snurra ett helt varv – låter snurrigt jag vet. Inga foton finns från våra lekfulla övningar ännu men det kommer. Svårigheten med träningen är att de andra hundarna är så sugna på att vara med men jag måste vara ensam med en hund i taget om det ska fungera.

Träningspassen avslutas dock med godisutdelning i grupp och då tränar vi SITT med hela gänget samtidigt.

Vaken

Det var här hon trillade i men i natt hade vaken frusit till. Idag har Märta-Mai mött en stor röd räv som strök kring stugknuten så hon fortsätter att leva farligt. Bästa att hålla henne i band för det finns många faror för en nyfiken valp.

Dagens valpdramor

Man behöver inte resa långt för att uppleva äventyr. Äventyret och dramatiken finns nära dig hela tiden åtminstone när man har en valp i familjen.

Äntligen kom då den dagen då Mari, Hilda och Moa kom på besök. Den här gången var det mest för att träffa Märta-Mai i verkligheten och det fick dom med besked.

Märta-Mai började med att visa upp för gästerna hur lång hon är.
OBS! Följande bör inte läsas av känsliga personer: Målsättning=promenad och fika ute i solskenet. Resultat=Mari sjönk ner i snön och höll på att fastna när vi var på väg ut på isen. Märta-Mai TRILLADE NER I EN ISVAK!!!! Räddades blixtsnabbt av matte ur den öppna vaken vid strandkanten. Genomblöt valp måste hem så vi fick ta fikat hemma vid husväggen. Valpen torr och glad igen.

Violet har satt ner foten – i ryggsäcken, hm…
Harry försöker få upp locket på kexburken och Hilda är inne på sin andra bulle.
Vår kära ryggsäck som vi har packat med "lördags-kittet" varje lördag i minst 15 års tid.
Mor Mari och dotter Moa njuter av solen, kaffet, mackorna och hundarnas allehanda upptåg.
Hilda saknade sina solglasögon denna dag.

På kvällen i sommarstugan får Märta-Mai syn på en annan hund i fönstret. Husse hinner filma en liten bit innan Märta har tröttnat på att skälla ut den andra hunden som bär sig så konstigt åt. Vi fick oss ett gott skratt.

En plats i solen

Här har gjort mig en plats i solen. Nu ska jag ut och sätta mig med eftermiddagskaffet och jag antar att jag får sällskap ut.
Inspektion av ventil – verkar OK.
Märta-Mai gör plats för krokus och scilla som ska komma upp här.
Kom igen nu kör vi! Jag tar tigern så tar du stora knuten, säger Violet till Harry.
Ska jag?…… ska jag inte?……ta tygtigern från Violet!
Nej jag trivs bäst att sitta här på min kulle och se på dom andra hundarna.
Vajjan har just dödat tygtigern.
På spaning efter småfåglarna i häcken som larmar och står i.
Märta-Mai har hittat en fläck med barmark och kollar förundrat på det nya underlaget. Hon känner bara till snö och is än så länge eftersom hon är född i december 2009.
Harry vill leka mera, "Harú inte fikat klart än"?