Var är hundarna då…?

Jag kan meddela oroliga blogg-läsare att alla hundarna mår prima liv även Vajjan som fick en skada på ett framben då hon slet sig efter en hare. Skadan behövde lagas med 8 små stygn av en erfaren veterinär på Valla djurklinik i Linköping. Endast koppelpromenader är ordinerat i ännu en vecka framöver då det är dags att ta stygnen. Lilla gulliga Vajjan som så gärna vill ut och leka och ge järnet över vidderna. Det är frustrerande för henne när Märta-Mai får springa fritt vilket hon i sin tur inte tycker är så kul utan sin för närvarande in-disponibla löparkompis – vackra Violet.

Tantolga lider för tillfället av "fotograferingskramp" på grund av fotokursen. Läxan handlar om komposition och då handlar det inte om att komponera musik utan komponera "bra" bilder. Nu ser jag bara former och tänkbara motiv överallt och testar inställningar på kameran och det mesta blir bara fyllnad i papperskorgen.

Hur som helst hamnade vi av någon outgrundlig anledning på Omberg idag igen med hundar och matsäck. Ombergs natur bjuder på oändliga naturmotiv att bara fångas på bild.

Ett par kaffemuggar kan i sin enkelhet få utgöra  huvudmotivet i en bild.

Husse fotograferar Tantolgas experiment med oskärpan på bakgrunden och skärpan i förgrunden.

Med detta resultat.

Sipporna blommar för fullt på Omberg så gör ett besök på detta myt-omspunna berg nu om ni någonsin ska göra det!

Streckkodsmönster i granskogen.

Undrar om streckkodsläsaren i affären skulle slå bakut om man provade att läsa av granskogen.

Harry som sprang lös i skogen försvann ur sikte och var borta länge, länge – inte ett ljud inte en skymt…

…men där går han ju!

Nu snurrar det

Fotokursen är hur intressant som helst och nu börjar det bränna till. Bildkomposition stod på schemat och det var idel nya tankar om bilder och vad som kännetecknar en "bra bild" så klart är det subjektivt vad som är en bra bild men det finns vissa kriterier att gå efter när man ska bedöma en bild fick vi lära oss. Vi fick också gå på några utställningar på museet och läraren förklarade principer för hur man kan komponera en bild. Det finns regler och principer att följa eller medvetet bryta mot.

Tantolga fotograferar utan några kunskaper om komposition. Nu ska jag i två veckor öva på komposition och skicka in bilder till läraren. En uppgift vi har är att fotografera samma motiv men ändra budskapet i bild två så det blir ett annat budskap än det som är i den första bilden. Gissa om det snurrar runt i huvudet av nya begrepp som "ram i ramen" "dött område" former i bildytan etc etc.

Den här bilden skickade jag in och det är ett resultat av förra "läxan" att fotografera en rörlig ljuskälla i mörker med lång slutartid. Jag har för att få den här bilden satt en pannlampa runt magen på Harry med ljuskällan riktad uppåt. För att få till det här satte jag kameran på ett stativ i ett mörkt rum tog in den lysande Harry på ett avstånd av 1,5 meter från kameran, ställde in slutartiden 20 sekunder och lät Harry gå i "åtta". Tre bilder tog jag, den här som jag skickade in för bedömning, en där Harry gick fram och tillbaka framför kameran i 15 sekunder och en där han snurrade runt i en cirkel 20 sekunder. http://www.youtube.com/watch?v=4IS-DBZEXcA

Fyrklövern är splittrad

Två hundar är med HM och Tantolga i Stockholm och två är med husse i Linköping.

Violet och …

… Greta är med husse.

Harry och …

… Märta-Mai har jagat kaniner i Stockholm. I morgon kommer rapport från fotokursen som ska handla om bildkomposition och analys av våra hemuppgifter. Uppgiften vi hade var att fotografera en rörlig ljuskälla med lång slutartid i totalt mörker. 

Bilder med Iphone

Skit också jag glömde kameran igen! Men vänta nu – har jag inte telefonen med mig? Jo! Mobilen får det bli.

Fredagspromenad i vårsolen utmed Varamo-stranden och Georg hängde med vilket hundarna uppskattar väldigt mycket.

Tänk att så mycket is ligger kvar trots många varma dagar med obeveklig sol. Trots allt är det ju vårt eget lilla "arktis" som smälter

Jag missade när lille Harry tog sitt första ordentliga bad bland isflaken för är han på väg upp…

… och han måste ruska av sig det iskalla vattnet.

G är världens bästa pinnkastare tycker Violet…

Här försöker G dela pinnen till två – en pinne var till dom otåligt väntande.

Lördagsutflykten gick till Ödeshög och promenad på Ombergs golfbana. Tre hundar fick springa lösa och Greta ser sugen ut att ge sig efter  de andra. 

Ingen matsäck hade vi med idag utan tog en lunch på Centralkrogen i Väderstad – Stekt strömming med potatis, skirat smör och rårörda lingon. Den lunchen gick inte av för hackor!! Vajjan fick ligga i sin bur i baksätet medan vi åt. För första gången i år var det ordentlig luftning av bilen som gällde.

De andra hundarna samsades i skuffen och ville ligga nära luftintaget.

Avslutningsvis tog vi en titt på de blommande klosterliljorna i Vadstena.

Valpmys i vårsolen

Återbesök på Mibisan´s kennel i Västanvik och mys med de tre kvarvarande valparna. Dom flyttar snart till nya hem precis som de fyra syskonen före som har hamnat i sina "rätta" hem allihopa. Det blev fika på altanen i gassande värmande vårsol med valpar och vuxna hundar i samspråk med varandra och med oss människor. Valparna busade mest och undersökte varenda vrå i jakt på nya erfarenheter. De vuxna hundarna föredrog närheten med människorna i hopp om en smakbit av kaffebrödet.

Liten Mibisan´s Miss Sweet Charity   "Charity" (mitt hemliga favoritnamn – Kerstin) är fortfarande till salu. En oemotståndlig lite tös med fullt ös…

…nyfiken på allt och vill upp, upp, upp…

…inte är det långa stunder av obeslutsamhet och kontemplation men det händer…

…när hon kollar in lilla syster Mibisan´s Miss Kiss me Kate "Enya" som tar ett snack med Mibisan´s Miss Blue Diamond "Sara".

Mibisan´s Mr West Side Story "Wille" nosar på det fina Höganäskruset som numera är ett minne blott. Intresset för kruset blev alltför stort när systrarna också ville undersöka det som brorsan nosat upp. Att ha valpar i huset har sina sidor.

Lilla "Charity" igen.

Oj då! Vad har vi här? En älg?? Nej en sugen Sara som vill smaka på Tantolgas semla.

"Kom igen bara! Du kan inte ta mig!"

Trampa nya marker

Lära nya saker orsakar i regel olust hos mig nu för tiden. Egentligen är det inte riktigt sant för en ny hobby kom till mig av en slump – tova ull. Den utomordentligt trevliga handelsträdgården Hagebyhöga som ligger strax utanför Vadstena är i relativt ny regi och de har öppnat kafé och lunchrestaurang och dessutom driver de kurser i tovning, kransdekoration etc. Jag hamnade på en 4-timmars kvällskurs i tovning och därmed är lusten till kreativitet väckt igen.

Tantolga ockuperar soffan med sitt skapande av en sittdyna att lägga i en trappa för sköna kaffestunder utomhus. Greta ser utomordentligt uttråkad ut men jag tror hon kommer att gilla att ligga på den färdiga dynan och mysa. Greta som mår så pass bra nu så veterinären sa sist att ni kan väl höra av er om ett år så får vi kolla läget igen. 

Sittdynan blev klar när inte en enda liten ulltuss fanns kvar. Jag har tovat in mönstret med en särskild nål. Mönstret bara "blev" men ursprungstanken var mossa och berg. Varmt och skönt att sitta på och jag misstänker att samtliga hundar kommer att uppskatta den. 

Ny mark att trampa är fotografering och experimentera med "slutarprioritet". Ett försök att panorera (avsiktlig skakningsoskärpa) en bild på springande Harry och där jag har använt alldeles för lång slutartid och därmed blir bilden överexponerad. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över mina staplande försök att lära mig min kamera och att ta bilder utan att använda  IA=intelligent auto?

Kort slutartid ska man ha förstås när det är ljust ute och när man fotograferar rörliga objekt. Jag missade dock panorering för då hade bakgrunden blivit suddig och hunden skarp.

Lång slutartid 1/320.

Samma objekt med kortare slutartid 1/4000. Vår lärare på fotokursen lovade att vi skulle tycka att det är helt naturligt att ställa in kameran manuellt när vi är färdiga med vår lilla utbildning. Hon jämförde med att lära sig köra bil då man tänker på alla reglage i början och när man sedan kan köra använder man reglagen utan att tänka. Jag tillåter mig att ställa mig frågande inför det scenariet när det gäller mig. I ovanstående bilder ser man skillnaden på bakgrunden Lång slutartid =suddig bakgrund, kort slutartid=mindre suddig bakgrund.

Den överdrivna skönheten…

…Violet (Carmodey Constance Spry) född i Flen 2004-02-27. Det här med överdriven måste förklaras. Ett färskt exempel på det inträffade för ca 3 minuter sedan. Jag var inte med själv men jag förstod ändå vad som skedde här utanför på gatan. Husse tog gänget på promenad och strax efter ytter-dörren gick igen efter dom hördes förfärliga skrik och vrål. Min gissning är att en hare eller möjligen katt sprang över vägen och den som hörs vråla som om man skulle flå henne levande är, ja just det – den överdrivna skönheten – Vajjan-Svajjan. Hon har överdriven jaktlust, överdriven aversion mot att möta främmande hundar på mindre än fem meters avstånd, överdrivet stort integritets-avstånd, överdriven tillgivenhet och överdriven omsorg.  Till hennes negativa sidor är den överdrivna driften att hålla avståndet till andra hundar även de som ingår i den egna flocken. Hoppar någon av misstag upp i soffan när Vajjan redan ligger där så slutar det med blodvite. Att säga ifrån är naturligt men att tillfoga den stackars obetänksamma sår på hals, nos, öron eller ögonbryn är inte OK! Tyvärr har detta tråkiga beteende eskalerat på sista tiden. Vår fina tillgivna älskade vackra Vajja varför gör du på detta sättet.

Lite bilder på Violet i hennes barndom:

På Omberg för första gången i sitt liv.

Liite har nog naggat i kanten på Gretas korg.

Greta tog Violet till sitt hjärta och Vajjan som valp var oemotståndligt söt. En granne tyckte att hon såt ut som en liten lemur för hon stod ofta på bakbenen och spanade.

En vanlig syn på den tiden.

Greta har aldrig varit mycket för att leka men liten Violet gav aldrig upp.

Det var ganska svårt att få hull på Violet de första åren.

På spaning.

Bekymmerslösa på sommarängen.

Vår tillgivna Violet som inte kan sova utan duntäcke över sig. Kommer hon inte under täcket i sin säng piper hon i högan sky. Inget annat att göra än att gå upp och breda över henne täcket igen. Kan meddela läsarna att det var en katt som sprang över vägen.

Gretas barndom

Greta (Klosterliljans Gracy) född 2000-02-07 i Vadstena kom hem till oss den 30 juni 2000. Nu är hon 12 år och idag har vi fått besked från veterinären att hon ligger på rätt medicindos när det gäller hennes Cushing syndrom. Riktigt pigg är hon nu men såklart är hon påverkad av ålder och har ett kraftigt blåsljud på hjärtat. Än har hon lovat mig att hänga med ett bra tag.

Hon är född på den analoga tiden men jag har scannat in några bilder från hennes barndom från tiden innan hon flyttade till Bruksis.

Lill-Greta på vift i sin tidiga barndom.

Greta med syskonen och mor i samma korg.

Liten sötnos!

Greta med brorsan Galant och lilla syster Glory.

Tantolga hälsar på och har bestämt sig för den vackra kärvänliga Gracy=Greta.

Tolv år senare har den vackra valpen blivit en vacker äldre dam.