Österlen om våren

Tidig säsong, sen säsong, högsäsong det är frågan? Österlen är överdådigt i tidig vårskrud! Jag reste ner med bästa vänner och till bästa vännen som bor i den vackraste trakt och raraste lilla by man kan tänka sig. Nära havet, nära naturen där man känner att man är nära sig själv och nära allt och alla. Vi äter, pratar, umgås, promenerar ja bara är och njuter.

En vy från orkidé-ängen vid Stenshuvud…

…på väg till havet genom bokskogen i sin skiraste grönska…

…stranden, horisonten…

…havet…

…samtal pågår…

…vännen E i egen reflektion vid det obändiga havet.

Ingen hund var med mig denna helg utan alla tre stannade hemma hos husse. Nu är det uppenbart att Harry bör ta tjänst på kontoret i en liten vecka så han får stiga upp tidigt i morgon.

På god fot…

…med nya inlägg i skorna. Jag har länge gått omkring med en ond fot men äntligen gjort något åt det. Var på analys av mina problem och utprovning av skoinlägg i Linköping igår. Hundarna följde med som vanligt och dom fick vänta i bilen en liten timma. Som belöning för deras tålamod åkte vi till hundarnas favoritställe ute vid vindkraftverket Elvina. Där blev det koppelfritt och fri lek. Det var ett år sedan vår finaste Greta dog och ute vid vindkraftverket har hon jagat mången hare och en gång hände det sig att både hare och Greta sprang rakt över utflyktsfilten så kafffemuggar och servetter  flög som löv i luften.

En liten hund märkt av sjukdom för drygt ett år sedan. Saknaden är är oändlig!

Hit till denna magiska plats har Greta tassat fram åtskilliga gånger och hit var mina hundar på väg igår.

Nos och stros framåt vägen…

…Märta-Mai leker "Följa John"…

…Elvinas skugga faller över fältet som verkar ha drabbats av partiell missväxt…

…Märta-Mais näsa missar ingenting om hon själv får välja…

…Harry väljer alltid skugga och svalaste platsen som står att finna…men MM är på lekhumör…

…och hoppar fram för att få fart på latmasken Harry…

…det är inte svårt att få Harry med på noterna…

…dom tröttnar aldrig på att brottas med varandra och Violet tar ingen notis. Harry har knappast noterat ännu att Märta-Mai löper. Det brukar gå bra första tio dagarna men sedan tycker Harry att det bli olidliga dofter kring MM och då får han bli kontorshund till dofterna lämnat huset.

När jag berättade för en hundexpert att Harry var så opåverkad av löptikar de första tio dagarna så sa hon att det berodde på att han var så klok. Han fattar att det inte är någon idé att fjamsa runt flickorna innan höglöpet träder in. Jag väljer också att tolka det så eller hur Märta-Mai? "Visst är han klok din kompis eller också har han gott minne för om han inte uppför sig så får han på moppe av Vajjan oavsett om det är hon själv som löper eller om det är Märta-Mai. "Han ska uppföra sig "punkt slut" tycker Violet eller hur finaste Märta-Majsan?"

Min lilla duktiga

Min lilla duktiga Märta-Mai deppar. Hon missar de två LC-proven vi anmält henne till ty idag började hon löpa. Inget Norberg och jag anmälde henne till Söderköping i allra sista minuten och dit kommer vi inte heller. Ingen race-träning på fem veckor. Inget att göra åt annat än att gilla läget och hitta på annat att göra.

Harry tar det hela med ro men får se fram emot att bli kontorshund om en liten vecka.

Violet struntar totalt i det nya läget och antagligen gillar hon att jag och Märta-Mai stannar hemma i helgen och inte åker iväg med husvagnen.

Vi ägnar oss åt promenader och lek…

…ingen deppar precis…

Vi gick för att kolla badlagunen som såg riktigt inbjudande ut.

Ganska otillgängligt tycker Vajjan.

Märta-Mai och Harry njuter av strövtågen på klipporna och i skogen där liljekonvaljerna sticker upp som spjut så snart bildar de ett konvaljhav att vandra genom. Det våras på riktigt med gullvivor och violer som redan blommar utmed naturstigen.

I gång…

…kan man säga. Vi var på första träningen i LC för i år och det var en lugn tillställning eftersom det var så få hundar som kom. Märta-Mai tycker att det är så kul och var riktigt taggad när hon förstod att nu skulle det bli jakt på den eftertraktade trasan.

Hon fick springa två lopp med riktigt duktiga hundar och banan var ganska trixig med tvära svängar och det var bra för MM att testa sin tekniska förmåga. En bra träning alltså inför kommande tävling nästa helg i Norberg.

Märta-Mai softar efter första loppet. Den här bilden visar att hon kan ta det lugnt mellan loppen och det är jag glad för.

Jättesöta lamm gick i hagen bredvid träningsbanan och i bakgrunden ligger de tre maffiga baggarna och softar dom som MM.

Egentligen är det inte ligga och vila som är huvudsyftet med träningen utan fart och fläkt är det övergripande målet vilket den här Sloughi-flickan visar prov på när hon ger sig av efter trasan.

Märta-Mai och jag fikade hos brorsan i Norrköping och MM kan numera följa med in till honom för katten Sally är tyvärr borta. Sally och mina hundar var ingen bra kombination. Vi gick på en fin promenad innan hemresan och möttes av Vajjan och Harry som undrat och undrat … var är dom? Var är dom?

Det mullrar

Jag såg min bror vid vägkanten och jag stannade till med min bil. "Hör du om det mullrar", frågade han. "Ja om den där motorcykeln vid macken rakt över gatan", svarade jag. "Det där är inget muller", fnyste han föraktfullt. Långt borta ifrån hörde jag ett mullrande ljud som bara ökade och ökade och min bror knäppte hjälmen, drog på handskarna, satte sig tillrätta på hojen och drog igång. Han anslöt sig sist i den evigt långa karavanen av motorcyklar som skulle ut till något ställe för att ha en träff på motorcyklisters vis.

Nu är brorsans båda motorcyklar besiktigade och klara och till salu efter vårpremiären och modigt övervägande men mullret kommer aldrig att vara långt borta.

Här är den bekväma cykeln med comfort-sadel och extra allt på! Kolla bromspedalen! 130 000 tusen sek är utgångspriset på denna pärla!

Välskött är bara förnamnet!

Snygga detaljer var man ser!

Cykelns märke kan man inte missa.

Klappat och klart för den hugade spekulanten.

Det här är en raritet och kanske den vackraste motorcykeln som tagits fram. Ett fynd för den rätte köparen med utgångspriset 120 000 sek. På den här bönpallen har även tanten Olga susat fram och jag kan intyga att det mullrade ordentligt. Den här motorcykeln har det rätta mullret och bör inte framföras i tättbebyggt område sent om natten om man vill hålla sig väl med grannarna.

Om ni är sugna på vackra detaljer så kolla vidare:

Man kan spegla sig i varje detalj på denna tjusiga Harley-Davidsson. Blir ni sugna så kolla efter annons på nätet så småningom.

Pinnjakt på vanliga sättet…

. på Wiolaplatsen.

…hundarna blir så nöjda efter en halv timmes rejsande med en brevlåde-promenad som avslutning. Vi går en runda och passerar brevlådan borta vid grannens lagård där av "Brevlåde-promenad". Snart går solen ner och vi myser i huset och lyssnar till vågorna genom det öppna fönstret.