På G

Nu är vi på G igen Greta och jag. Jag får gå koppelpromenader så matte bestämde att jag behövde "socialträna" mig och gå på stan idag. I stan fick Greta och jag och Vajjan hälsa på i en hundaffär. Greta och Vajjan som varit där förut hoppade upp med tassarna på disken och då gjorde jag likadant. Vi blev bjudna på godis av tanten i affärn så social träning var inte så tråkigt som det låter.

Sedan åkte vi till landet men det gick inte bra för Harry. Han blev så nervös för Violet höglöper. Han bara pep och skällde om vartannat. Våran snälla granne PM=Pompes Matte tog Harry ut på promenad men han ville bara hem till Vajjan. Hela alltet slutade med att matte, Vajjan, Greta och jag åkte hem till Motala igen. Harry och husse får umgås på landet för sig själva resten av helgen.

Här på bilden nedan är vi tre justerade tjejer på kvällspromenad. Jag är ju justerad i min vänstra tass, Greta i sin högra mun och Vajjan hm… kan inte kallas justerad kanske men i alla fall. Vi har hittat en fenomenal luktfläck och matte kände sig utanför eftersom hon inte kan fatta vitsen med att stanna just här.

"Men vänta på mig nu r´å, ja har inte luktat färdigt än. Kan ni förstå det?"

Gungorna och karusellen

Det man tjänar på gungorna förlorar man på karusellen eller hur är det nu igen? Idag var det återbesök hos veterinären och det var verkligen positivt. Han var nöjd med Märta-Mai för allt ser så fint ut. Ingenting tycker på att hon får några som helst men av olyckan och det blir nog inget synligt ärr heller. Veterinären blev väldigt förtjust i Märta-Mai och sa att whippet är egentligen en underskattad ras. Själv hade ha varit banveterinär en gång på en rundbanetävling i Järbo. Det bästa av allt tycker Märta-Mai är att bli av med bandaget och att få gå korta koppelpromenader. Halskrage däremot kan behövas några dagar om jag lämnar henne ensam för stygnen kan börja klia. Halskragen fick sitta på när hon var i bilen. Inga problem förrän vid hemresan från Linköping sent på kvällen. "Nu får det var slut med den här skiten", tänkte Märta-Mai och tuggade sönder halskragen. Fråga mig inte hur hon bar sig åt?

Här är vi på promenad i Linköping och leker stenleken utan bandage – Härligt!

Detta vann vi på gungorna men karusellen då? Gretas andra hörntand hade krackelerat precis som den första gjorde för några månader sedan. Ny operation – sällsynt svårborttagen tand för operationen tog 3 timmar! Nu är det Greta det är mest synd om. Hon har ont och får morfin och hon har det jättejobbigt just nu. Hon har ont, hon fryser och är ostadig på som ett nyfött föl. Nu ska jag bädda ner henne under duntäcket. Allt är således positivt med Märta-Mai igen men nu är det Gretas tur att ha det extremt besvärligt men hon kommer igen hon också det vet jag ju vid det här laget. I detta nu rycktes jag ifrån min värld som bara handlar om hundarna när HM (Harrys Matte) i New York dök upp på Skype samtidigt som en vän från Motala chattade från flygplatsen i Los Angeles så långt borta dom var fast ändå med sina röster i mitt kök – häftigt värre. Lycklig resa hem J och välkommen hem snart HM!

Arg som en bäver

Trotsig som en 3,5 års unge som vägrar "galonisar" har Märta-Mai varit idag. Hon tittar trotsigt mot mig och biter tag i bandaget och säger med sin blick: "Du får säga vad du vill men inte en tiondels sekund mera med detta klumpiga bandage! Så det så! O hör sen!" I går kväll var hon lite lummig efter den lugnande sprutan och smärtstillande medel men idag var hon arg som en bäver. Bandaget åkte av 3 gånger så här har jag investerat i bandagematerial för massa kronor. Den arga blir inte lättare att tas med när hon inte får springa lös på gräsmattan, inte följa med på rastrundor. Det som är tillåtet är att tugga ben (dock inte på sitt eget eller andras), mysa med matte och dom andra, gå små korta turer utanför häcken, åka bil, pilla godis ur en petflaska och leta godis inne och låna Spinny -spelet.

Inte nådigt när Märta-Mai spänner sina två kolsvarta i mina blå ska ni se. Det är en utmaning på högsta nivå.

Annars har vi haft fin stämning här hemma i Motala idag. Jag har bara ägnat mig åt hundarna och vi har varit tillsammans ute och inne. Kloklippning ägande vi oss åt och det är numera inga problem med Märta-Mai. Hon tittar intresserat på vad jag gör. När det lossnade och blev avspänt med kloklippning var när hon fick se på när jag klippte de andra hundarnas klor och när jag testade att fila efteråt med en elektrisk nagelfil – "Pedi-Pet". Nagelfilen fick jag låna av bästa grannen och se det var en lyckträff. Nu har jag skickat efter en egen Pedi-Pet och den är så bra och lätt att använda och hundarna gillar att slipa klorna. Fördelen är att inga klor splittras och allt det vassa slipas av – mjuka, fina, korta klor således – kan det bli bättre?

Stämningsfull kvällsbild från sommarhusets veranda i förrgår kväll. (Klicka på bilden så blir den större.)

Idyllen gick itu

En härlig promenad idag då vi gick dit nosen pekade och njöt av allt naturen har att bjuda. På vägen hem gick vi utmed golfbanan men vi höll oss på avstånd. Trots det så landade en boll precis mitt bland oss. Hundarna verkade tycka det var en kul grej men inte jag så jag skyndade på tills vi kom till stigen som leder hem .

Många olika manér för att få bollen i hålet.

Märta-Mai kunde inte få nog av att titta på golfspelarna och alla deras påhitt. Kanske golf blir hennes framtida fritidsintresse delat med race förstås och lite rackartyg.
På vägen hem går vi en bit på Östgötaleden genom ett "liljekonvaljhav" och med Vättern ständigt närvarande. Den här sträckan på vandringsleden från Ombergs golfbana till Hästholmen måste vara den vackraste med en hänförande utsikt över sjön.

Märta-Mai har själv hittat på en rolig lek när vi går i skogen. "Hoppa upp på sten", heter leken och matte vill gärna leka med och ber henne sitta där så blir det godis. Greta och Vajjan vill också ha godis så dom härmar efter och då blir det så här trevligt.

Men lilla gumman där får du inte vara bland all bråten! Jag ska bara lägga ner kameran så får det bli koppel igen. Det är ännu inte försent men olyckan är framme igen!

Här just här spricker idyllen. När jag kommer upp till hundarna ligger Violet och tuggar på en pinne hon fiskat upp ur vattnet. Bredvid ligger ett rött löv – så rött hinner jag tänka innan jag ser att det är blod. Inget blod på Vajjan – Märta-Mai står med vänster framtass lyftad och blod formligen pulserar ut. Jag rusar fram och klämmer åt tassen vi är ganska nära hem men ändå oändligt långt hemifrån. Min hand fylls av blod jag är helt ensam i skogen. Jag vet inte var mina krafter kom ifrån men jag måste ha sprungit uppför berget som vanligtvis gör mig svårt andfådd att gå uppför utan att bära på en hund. Blod på kläder, blod på Greta och Vajjan, Märta-Mai helt blodig överallt nu och blodet fortsätter rinna med hög hastighet. Väl hemma gör jag ett provisoriskt förband med handdukar, föser in Greta och Violet i huset, tar plånbok, bilnycklar och mobil och lilla MM. I bilen försöker jag nå någon som kan hjälpa mig att förvarna distriktsveterinärerna i Väderstad men ingen svarar. Jag kör så fort jag vågar och tänker att Märta-Mai måste förblöda om jag ska ta mig till Linköping. Tack och lov alla veterinärer i Väderstad är på plats, mottagingen är stängd för de har möte. Husse som jag till slut fick tag på tog kontakt med stationen så de hade öppnat och var beredda att ta emot oss. De lovade stoppa blodflödet så att jag kunde ta mig vidare. Märta-Mai fick lugnande och somnade på tre minuter. Då kunde veterinären se att de kunde ta hand om skadan så vi fick stanna där för behandling. Märta-Mai har skurit av ett stort blodkärl och såret var ganska djupt men inte långt. Det räckte med att sy tre stygn strax ovanför den stora trampdynan på vänster tass. Oj vad rädd jag var men nu vet jag att Märta-Mai kommer att bli helt återställd. Jag har varit nere där olyckan hände och genomsökt området där jag vet att MM var men inte hittat blod annat än på platsen där jag fann henne. Jag har alltså ingen aning om hur det gick till kanske det satt en spik i pinnen de lekte med som sedan ramlat bort. Jag ska göra en ny "brottsplatsundersökning" i morgon.

När detta foto tas kan Märta-Mai redan vara skadad för det var här jag fann henne blödande.

Märta-Mai hemma igen och har ätit men är inte glad alls. Hennes skada var ändå inte så allvarlig som jag trodde först. Hoppas nu att inget tillstöter. Så lätt kan en idyll gå i kras. Nu är det stillhet som gäller och återbesök på torsdag redan.

Växlande solighet

Ömsom sol ömsom regn har det varit idag. Vi fick några regnstänk på oss på långpromenaden och när vi kom hem var det strömavbrott. Nu har vi ström igen så dagen är växlande. Lite pyssel runt stugan har jag hunnit med och i år tänkte jag att få till en riktig blomstersäng med blommor som klättrar runt gavlarna på den gamla järnsängen. Det är ett utsatt läge för blomster här uppe på berget så jag tänker mig ett vindskydd av plexiglas kanske. Den bästa platsen annars för pelargoner som behöver skydd från regn också är annars vid utedasset men hur kul är det att ha alla blommor där?
Märta-Mai njuter på landet och hon är alltid i min närhet. Rakt över sjön ligger Hjo som lyser upp horisonten om natten. I natt ska jag sova över i stugan ensam med whippet-flickorna för första gången i år. Det är ödsligt om kvällarna här när inga grannar stannar kvar så jag är glad idag att strömmen återvände.

Kolla regnbågen!

Måste också berätta om Harry. Så här tokigt kan det bli när man har roligt. Avslutning på fårvallningskursen och då kom jag på att jag måste ta en bild på Harry. Enda chansen och ledaren sa strängt till mig, "Du ska vara här", och jag knäppte bara iväg ett kort. Bilden föreställer en kille som håller Harry i lina (Harrys svans kan skönjas i förgrunden) medan ledaren använder ett verktyg som tränar Harry att backa ifrån mig och respektera en signal. Ett viktigt moment som hunden måste lära sig för att kunna valla. Vallningskursen har varit så givande och jag förstår nu vilken konst det är att träna upp en duktig fårvallare. Harry har gjort framsteg men vi kommer inte att fortsätta tyvärr för vår ledare avrådde att göra det eftersom vi inte har tillgång till får så Harry får jobba regelbundet med vallning.

Greta höglöper och Vajjan går in i samma tillstånd nu i veckan så Harry får jobba på kontoret hos husse i Linköping. Här har Harry varit och köpt ut ett olivbröd på Centralkonditoriet i Väderstad. Han är världens gulligaste brödvakt.

Körsbärsträden blommar

Märta-Mai har debuterat i whippetrace. Vi åkte till träningen i Norrköping för att Märta-Mai skulle få se och uppleva tjusningen med att springa efter och jaga en vit tygtrasa. När hon sett några träningslopp så var hon "biten" för oj vad hon engagerade sig genom att stegra sig och hojta när trasan for förbi och sedan hundarna efter. När det var hennes tur tog hon upp jakten på trasan med en gång ( hon startade nära sandgropen). Första försöket då stod jag vid sidan om gropen så hon "släppte" trasan ( alltså fokus på trasan) och sprang mot mig där jag stod. Kanske hon tyckte det var otäckt att springa ut i sanden. Andra försöket ställde jag mig i gropen och hon fick starta ännu närmre den. Då var det full fart efter trasan ut i gropen, greppa trasan i munnen och dra iväg med den. JÄTTEKUL tyckte MM. Vi ska definitivt tillbaka och leka i Norrköping men jag vill ta det lugnt med träning för hon hinner både träna och tävla så småningom om intresset fortsätter.

I onsdags slog körsbärsträdet på Bruksgatan ut i full blom och på landet blommar de vilda fågelbärsträden så man tror man har hamnat i Körsbärsdalen.

Var skärpan på den här bilden ligger vetifåglarna men man kan ändå ana skönheten i varje enskild körsbärsblomma tycker jag. (Klicka på bilderna så blir de större och mera detaljer framträder).

Gultörel är en av mina favoritblommor i trädgården. Den blommar intensivast nu och den vissnar ner först i höst. Under hela säsongen behåller den sin form men ändrar färg, från gult till grönt till mörkrött på hösten.

Den allra frodigaste växten i trädgården är libstickan som jag fick som liten planta från mina svärföräldrars trädgård i Åby. Det här var länge sedan men vi har kunnat försörja hela kvarteret med libsticka varje år.

Farväl till sandstränderna

Jaha nu är det dags igen. Hundförbud på sandstränderna i Motala från 15/5 till 15/9. Enda tillåtna sandstranden är vid hundbadet i Pariserviken.

Nu gäller det att hitta alternativ och ett bra sådant är Råssnäs fritidsområde som också ligger vid vattnet med bra chanser för hundarna att bada om dom vill. Hundarna är konfunderade i början på badsäsongen då de inte får springa där dom brukar få springa men de vänjer sig snart med de nya vägarna.

Här har Märta-Mai blivit skrämd av två gräsänder som låg och vilade men som hastigt flög upp när hon kom sättande. Hon har något konstigt ljud för sig då hon blir rädd som ingen av mina andra hundar har. Märta-Mai skorrar dovt och samtidigt gällt varvat med "fnysfräsningar". Hon tyckte änderna var otäcka men snart ville hon efter dom ut i vattnet. Tokamaja säger jag bara.

I stället för sandstrand väljer vi att gå skogsstigen utmed vattnet och runt hela Råssnäsudden. Det finns gott om Rådjur i krokarna och därmed inget lösspring just här.

På den här gräsplanen ute vid Råssnäs brukar jag släppa hundarna och nu var det premiär för Märta-Mai. Här går det undan.

Stapelbara whippets

Nu börjar det bli trångt i lillkorgen. Greta och Märta-Mai gillar att ligga tätt ihop och blir det ont om plats får de bygga på höjden. Jag lovar – det är inte en whippet med två huvuden!

I kväll träffades vi i vår lilla grupp Eranos igen. I våra samtal dyker vi omedelbart ner i de stora livsfrågornas oändliga djup. Vi äter också vår spontana buffé som den här gången innehöll; ramslök-soppa med vispad grädde, knaperstekt tärnat fläsk och vitlöksbröd, paj, tomat och mozarellasallad, ägghalvor med sill från Bures i kivik och rågbröd, vi hade ost, lufttorkad skinka, päron, färska svenska jordgubbar, kiwifrukt, kokt färsk vit sparris med citron och rört extrasaltat smör, gravad lax, hembakta små rågfrallor, goda nötter hemtagna direkt från Costa Rica, och hembakta små smördegsformar med citronfyllning och Rött té till. Jag drack ramlösa med rabarbersmak och de andra drack ett gott rödvin till. Blir någon hungrig?

Tjejer kan…

Märta-Mai är så duktig. Idag så gick hon ut på promenad med Greta. Märta-Mai tog tag i Gretas koppel så gick dom iväg. Skönt när hundarna kan gå ut med varandra men jag undrar vem som ska plocka upp så det är bäst att jag följer med ändå. Andra bravaden gjorde MM när vi kom hem. Jag hade tinat 7 stycken köttbullar och ordnat med hundmat på bänken. När jag; matte alltså, dröjde ute med att dra upp några ogräs på vägen in så passade Märta-Mai på att ta för sig av frukosten på köksbänken. När jag kom in stod MM på köksbänken och hade smällt i sig alla köttbullarna och hela Gretas matportion och var på väg att knapra i sig av de andras mat också. Hela dagen har MM hoppat upp på bänken för att kolla utbudet så nu blir det andra rutiner. En persika lyckades Märta-Mai knipa åt sig när husse och jag var på Dockteater. Bona folhögskola har två föreställningar kvar och det var den bästa teaterföreställning jag sett på många långa år. Sååå bra obeskrivligt bra! GÅ OCH SE NI SOM KAN!

Märta-Mai på promenad med Greta i koppel.

Dramat i körsbärsträdet

Jag tittade ut genom fönstret när Märta-Mai skällde irriterat där ute. Hon hoppade mot körsbärsträdet argt och intensivt. Då såg jag skatan som satt där uppe med något stort i näbben. Plötsligt tappar skatan föremålet och Märta-Mai nappar åt sig det. Skatan gör en rajd ner mot Märta-Mai men hon hade redan avgått med segern. Jag i min tur nappade åt mig kameran men dramat var över när jag kom ut. Skatan hade helt fräckt tagit MMs tuggben (det lilla som var kvar) och flugit upp i körsbärsträdet. Suttit kvar och retats en stund men; "den som gapar över mycket… "osv.

Tur att skatan lämnade tillbaka benet till dess rättmätiga ägarinna som nöjt tuggar vidare.

När man tröttnat på tuggben kan man alltid försöka få igång Harry.

Sommarlängtan skvallar krukparaden om.

Stockholm – Motala

Det vanliga anropet i radio förr i tiden. Radiomasterna finns kvar i Motala och minner om gamla tider i radions barndom. Idag kan man ägna sig åt klättring i masterna och det är vanligt att ge bort en klättring i present som alternativ till luftballongfärd t. ex. Området där masterna står heter Bondebacka och där finns enorma gräsmattor och vad kan man göra där? Jo släppa springtokiga whippets. Idag tog jag med Violet och Märta-Mai till Bondebacka på promenad. Nästan folktomt och då passade jag på att släppa flickorna lös. Violet ledde loppet i vida svängar men MM låg tätt i hälarna. Oj vad kul dom hade och en liten publik fick dom efter en stund. Finns det något vackrare än vinthundar som släpper lös över fälten? Det här kommer jag att göra om och då ska jag komma ihåg kameran och vatten till hundarna.

Minibild på Stockholm – Motala-masterna.

Finaste vänner

Stina kom på besök någon liten timma och nu har Stina och Märta-Mai funnit varandra på allvar. De roar sig med jaktlekar tillsammans och ibland hakar Harry och Violet på. Då går rejset kors och tvärs över gräsmattan.

Världens raraste lilla Märta-Mai vill vila ut efter leken och söker sig då till sin matte.

När färgen försvann

Solens strålar får skogen att skimra i alla nyanser av grönt. Liten hund som ännu inte har upplevt jaktens tjusning får springa lös. Det enda hon är på jakt efter är en och annan rävbajs på en tuva, sten eller stubbe. Näsan är pålitlig och leder henne rätt till godsakerna i villande skogen. Viltspår i alla ära men har någon provat bajsspår? Märta-Mai ställer upp i så fall.

Solens sista strålar bakom horisonten färgar himlen i guld och rött.

Men farväl du vackra sol för idag hänger molnen blytunga och och hela naturen färgas grå. Nu sitter jag och hoppas jag på att färgerna återkommer och att hundarna blir sugna på att gå ut. Harry ligger vid mina fötter och suckar tungt. Märta.Mai har rullat ihop sig till en boll under bordet och drömmer om …ja, jag tror jag vet…RB. Violet ligger under soffkuddarna och tänker på haren som försvann. Greta ligger på sängen och längtar efter kvällsmålet. Ingen vill gå ut och vi väntar alla på en ny dag och en ny uppstigen sol.

Gröna fötter

Gröna fingrar får man genom hårt arbete och experimenterande med växter, frön, jord, näring, ljus och vatten. Gröna fötter räcker med att springa runt på bara tassar i illgrönt gräs om våren.

Märta-Mai har grävt upp ett tuggben och rusar kring av lycka över sitt fynd.

Märta-Mai tar sig äntligen tid att gnaga lite på benet utan att förvänta sig en attack bakifrån. Vad har Greta i kikaren då? … ingen attack på benet i alla fall för Greta tar inget från någon annan utan att bli inbjuden först.

Försiktig början till experiment med krukor. Inte mycket som tål att stå ute ännu.

Vinterjackan och opassande vid matbordet

Burr… vá kallt idag. Vinterjackan åkte på idag igen när jag bestämt ta den gamla hästrundan med hundarna. Vi har gått delar av rundan med Märta-Mai men inte hela förrän idag. Härligt att ha hela stranden för sig själva vi mötte inte en enda själ – det var väl för kallt förstås och ett iskallt regn kom och gick. Hundarna fick springa lösa på stranden men inte genom skogen.

Följande är förbjudet att tala om vid matbordet hemma hos oss särskilt då HM är på besök – nämligen äckliga saker hundarna stoppar i sig ute. Violet är undantaget för hon är varken förtjust i att mutas med godis, utan hon vill hellre ha lek som belöning. inte heller är hon förtjust i att sätta i sig äckel. Idag vet jag inte hur många gånger under promenaden jag fick plocka ut stinkande saker ur munnen på Märta-Mai. Alltså man borde ha handsprit med sig i fickan. Mycket riktigt reagerade MMs mage med illaluktande löst innehåll vid utloppet om jag ska uttrycka mig försiktigt. Jag hann inte alltid stoppa instoppandet av läckerheterna. I kväll serverade jag fröken kokt fisk och ris i förebyggande syfte. Kan bara meddela att sagda fröken mår förträffligt än så länge.

Här går starten på Hästrundan och kortet är taget i höstas då jag glömde kameran idag.

Lilla Ego

Hej lilla Ego här!

Eller Märta-Mai hellre men i det här huset ska jag tala om att man får bevaka sina prylar. Ett trick är att ha sina nya leksaker bredvid sig när man sover. Om man inte har koll så kan det hända att den stora LurvGlufsen med stort H (som i Harry) tar grejerna för en… och det vill man verkligen inte. Förstår ni vad jag menar? Allt MITT är MITT och allt DITT är MITT också är mitt valspråk.

Sjuttsingen också hur ska jag få ha MITT ben ifred? Gömma nånstans kanske…?

Här blir bra! Bara börja gräva… gräv… …

Så där ja… gropen lagom djup… …

Putta över ordentligt med jord… …

Putta lite till… …

Så där trycka till ordentligt över så är det klart.

Hoppas LurvGlufsen inte såg mig nu och hittar MITT ben! Bästa att smyga härifrån lika diskret som jag kom hit och utan att väcka misstankar. Mors då för nu…!