Dimmigt och suddigt

En ny dag och en ny strand där solen finns någonstans bakom molnen.

"Ja, här sitter jag och jag har hittat min pinne! När ska du börja leka med mig Tantolga?"

Stranden måste undersökas noga först av skickliga whippet-näsor…

… som scannar av varsitt område.

Pinnjakten börjar ute i vågorna…

… och nu är den igång på allvar …

…så pass så det blir bara suddigt på bild…

Jaha, så här kan det också bli när en whippet far förbi…

"Märta-Mai hiiit! Ja jag kommer, jag flyger…"

Sol, sand och vatten …

… några hundar och en tant.

Elva…

… år sedan vår Olle dog den 23 september 2001 klockan 18.00. Det var en söndag precis som i dag. Jag tänker på honom flera gånger varje dag men särskilt mycket i september när äpplena mognar och löven blir röda och faller till marken. Den sista dagen Olle var utomhus drog vi honom i sängen ut i sjukhusparken och plockade äpplen.

Olle dog ifrån oss bara 24 år gammal och i år skulle han vara 35 år och jag försöker se framför mig hur han skulle se ut som 35-åring men det är omöjligt.

Vi gick till hans grav i kväll klockan 18.00 och HM var med oss via cyber-rymden från ett soligt och varmt NY. Vi tände ljus och mindes vår son och lillebror.

Greta var med när Olle dog och hon bodde med oss på sjukhuset och nu finns inte hon heller. Så sorgligt är det.

Som liten parvel i skolan………

Friska vindar…

…drar över land och sjö. Bara vi trotsar vinden och "äger" stranden en stund.

Lååååång väntan – men så nöjd…

… är jag över Märta-Mais prestation. Hon kom på delad tionde-plats av 42 tävlande whippet-tikar med sina 177 poäng av 200 möjliga! Min duktiga lilla älskling!

Det var inte lätt för arrangörerna att genomföra tävlingen i Kungsbacka men dom gjorde det. Ett tag så undrade jag om dagen skulle kunna lyckas. Fälten inspekterades en vecka innan och då var marken perfekt. När första tävlingsdagen inföll igår lördag, så insåg man att ena fältet var vattensjukt och omöjligt att använda. Med 164 anmälda hundar till denna dag så var det nödvändigt att köra tävling parallellt på två fält men nu blev det att alla hundar skulle springa på ett och samma. Bara det en utmaning men naturen ville bråka ännu mera när det visade sig att det enda fält man hade att tillgå också var blött i överkant. Hundarna blev leriga upp till öronen och linan tung vilket gjorde att det blev många brott på linan. Till följd av det – många omlopp främst för whipparna. Totalt kördes 73 ordinarie lopp plus okänt antal omlopp. Räknar man med minimum 9 minuter mellan varje lopp och ibland 20 minuter emellan så kommer man fram till många, många timmar. Någon hade räknat ut att om alla hundar skulle springa två lopp så skulle vi få hålla på nonstop till klockan 05.00 på söndag morgon. Detta var omöjligt förstås så därför fick tävlingsledningen bestämma på ett tidigt stadium att låta hundarna enbart gå ett lopp.

Märta-Mai tog det lugnt den långa väntan till trots. Vi tog långa promenader, umgicks med folk och andra hundar och hade det allmänt trivsamt. Tävlingen startade runt 10-snåret och MM hade avslutat sitt enda lopp klockan 16.30 eftersom hon startade i näst sista whippet-loppet. Under väntetiden roade jag mig en stund med att testa skärpedjup och tycker själv jag fick till det när skärpan hamnade där den skulle. Klockan 19.30 hade det allra sista loppet gått där två små Podengo-hundar jagade ifatt trasan och fältet tömdes till förmån för prisutdelning utanför sekreteriatet.

Det blåste infernaliskt hela dagen men jag hittade en plats i lä bakom bilen. Vi stod på ett lerigt fält där flera bilar körde fast och fick dras loss med traktor men då hade mörkret fallit och prisutdelning avklarad och MM och jag en bra bit på väg mot husvagnen i Ödeshög.

Test av skärpa igen och nu på ett rörligt föremål – kraftigt vind-vajjande grässtrå.

Inte bara linan tog stryk av det fuktiga och leriga underlaget utan det var svårt att få trissorna att sitta fast. En vanlig syn var denna – justering av trissa.

Här startar Hot Isle Nizette i sitt allra första lopp på tävling. Nizette är dotter till Märta-Mais halvsyster Hot Isle Jaffarin alltså är Märta-Mais mamma mormor till Nizette. Mormor/mamma Hot Isle Irish Influence är en duktig LC-hund och hon har nu några valpar som söker nya hem. Dom har säkert också gott LC-påbrå eftersom även pappa Hot Isle Great Gandalf har en strålande LC-karriär bakom och framför sig.

Här kommer Nizette i fin stil genom det lerdränkta fältet…

… och fortsätter i fin stil in in mot mål där hon tar trasan med ett tigersprång. Nizette var den som delade tiondeplatsen med Märta-Mai. Duktiga flickor!!!

Bonusbild från tävlingen i Norge. En otroligt tjusig Galgo-kille har just dödat trasan.

En vacker dag

O Boy´ vilket härligt väder idag. Hundarna och jag gick i skogen, badade och som avslutning blev det spring för hundarna med var sitt vedträ stulna från tant Lenas vedstapel.

Jag har börjat med inkallning på Märta-Mai när hon gör det roligaste hon vet – springer. Hon kommer nästan hundraprocentigt nu. Violet är otroligt lyhörd och kommer som ett skott alltid och då menar jag verkligen alltid. Däremot skulle dom aldrig komma om de fått upp något att jaga, det är jag övertygad om. I morgon åker vi på tävling igen. Vi bor en natt på hotell innan tävlingen på lördag. Håll tummarna för Märta-Mai!

Gyllene tider

Nu vet jag att hösten är min bästa tid och även hundarnas. En bra grej med hösten är den stora frihet det innebär att vara ledig och vara ensam med hundarna på en strand och låta dem hoppa kring utan att det stör varken folk eller fä. Igår rådde sommarvärme och vi gick promenad i Naturreservatet Stora Lund.

Det går att bada från klipporna, sandstranden eller bryggan men hundarna föredrar strandkanten.

Det vita huset i bakgrunden är Ellen Keys Strand som ligger i en sluttning på Omberg.

Kallt och friskt vatten att dricka oändligt…

Harry väntar att jag ska hitta en pinne att kasta men det var ont om dylika…

Märta-Mai har tagit sig ett dopp och värmer upp med språngmarsch på berget.

Vajjan på toppen av "apberget" som det kallas i folkmun. Många badar här och solar på berget.

Mina finaste flickor undersöker skrevor och snår.

Vattnet är kristallklart och utanför berget finns stora stenar att se upp för när man kommer med båt.

Harry vågar sig ut på klippan.

Han undersöker en av grillplatserna där jag förmodar att alla pinnar tar vägen.

Märta-Mai jagar något kryp.

Nyponen lyser röda så nog börjar hösten.

En liten fågel håller kollen uppe på bergets krön.

Flickorna har funnit en gigantisk pinne att kampa om.

Äntligen hittade jag en pinne att kasta i.

Harry låter whippet-töserna simma ut och hämta medan han tar hand om dyrgriparna invid stranden.

"Varför jobba själv när andra kan göra jobbet?" undrar Harry.