Harmoni i lägret

En viss harmoni har infunnit sig  i vårt lilla hundgäng. I morse gjorde Violet ren öronen på Märta-Mai och hon hälsade god morgon så där mjukt och snällt som bara Vajjan kan.

"God morgon lilla Märta-Mai, du är allt lite sömnig ännu", säger Violet…

…det är mysigt att hänga tillsammans med kompisar… även när man är lite så där morgon-trött.

…husse fångade oss på bild när vi alla hängde på berget i lördags.

Balansakt 1 och 2

Huset balanserar på en klippkant och på den kanten balanserar lilla Märta-Mai som är på rymmen…

… ja hur ska hon nu göra för att komma ner därifrån? Hon löste det ska jag lugna oroliga läsare med!

Badklippan är ett sluttande plan ner mot vattnet så det kräver en del balans att gå i där. Solen stod lågt när jag tog mitt kvällsdopp och jag passade på att fotografera mig själv iklädd baddräkt.

Berget har en förunderlig struktur.

Råa och skrovliga är…

…bergen här i trakten. Klippor som ligger vid havet är mjuka och avrundade men här vid Vättern är det  betydligt kargare, brantare och vassare– undrar varför det är så?

Rätt och slätt…

… ja vad är rätt och vad är fel. Frågan jag försöker utröna i dessa tider är varför Violet är arg. Inga incidenter på flera dagar förutom ett riktigt argt morrande mot Märta-Mai idag. MM var för ivrig att komma ut genom dörren och då sa Violet till på skarpen men inget bitande bara morr. Violet verkar inte bara arg utan deppig också. Hon är låg helt enkelt. Vi var till veterinären idag och hon undersökte Violet väldigt grundligt och kom fram till att Vajjan är stel i nacken och svag/stel i ländryggen. Vi ska prova att ge Vajjan smärtstillande och Glucosamin i 14 dagar för att se om hon lugnar ner sig. Hennes arga beteende kan grunda sig i att hon har ont i ryggen. Men…beteendet har kommit och gått sedan Vajjan var drygt två år så…? Violet ska röra på sig men inte överanstränga sig tyckte veterinären.

Jag lyssnar till olika kloka människors råd och analyser och läser artiklar om aggression hos hundar. Det ger mig väldigt mycket men ännu inget konkret råd hur jag ska gå tillväga för att jag ska känna mig trygg och Violet bli gladare. Glada stunder har vi varje dag trots allt och långpromenader inverkar positivt på både människor och djur.

Hundar på rad över åkrar och ängar, vägar och stigar, skogar med porlande bäckar och över stock och sten. Denna ljuvliga sommar med fantastiska kvällar…

…och magiska solnedgångar och denna kväll var inget undantag. Nu ska vi ut och kolla stjärnhimlen och kvällsrasta hundarna – kan det bli bättre?

Lördagsvandring…

…utmed leden. Vad hundarna har längtat efter många timmars vandring! Det märktes att de njöt och de verkade känna varje krök på stigen. Härligt väder och god matsäck lugnar de flesta nerver för Vajjan var hur cool som helst och kunde ligga på samma underlag som MM vid fikat.

Husse tappade påsen med äpplen som föll nerför berget.

Vajjan och Märta-Mai ligger på min jacka.

Vårt enkla bord.

Dykarklubb från Växjö tränar vid Stora Lund.

Tung dykarutrustning redo att användas.

Vi vandrade genom kohagar och fick närkontakt endast en gång.

Korna ligger och vilar mitt på leden men vi tog en annan väg.

Som avslutning blev det plask och lek för hela hundgänget.

Harry njuter i plurret.

Han tar sats för att komma upp.

Stina hör sina vänner stoja i badviken och ansluter för att hejja på.

Violet tar täten ut för att hämta pinnen…

…medan Märta-Mai blev lottlös denna gång…

…här kommer dom båda igen i full fart mot Stina som står redo att ta emot sina kamrater…

…Märta-Mai blir av med sin pinne men stjäl i stället Vajjans…

…som inte är sen att fånga Märta-Mais tappade byte och så börjar…

… rejset upp och iväg…

…och tillbaka…inga sura miner bara glada, nöjda hundar.

Det sociala…

…är överlevnad. Vänner är ovärderliga och det har jag sagt tidigare. Det är nog annorlunda för hundar men nog finns det glädje och nyfikenhet i nya hundmöten. Att vara social kan också vara en påfrestning både för människor och hundar beroende på hur man har det med sig själv för tillfället.

Vännen Marie kom på besök hit i obygden med ett gäng valpar och några vuxna hundar. Violet har det svårt med sig själv just nu tror jag för hon har mycket bryskt talat om för Märta-Mai var skåpet ska stå. Det resulterade i två hål på MMs nos och några mindre sår på hennes ben och hals. Violet fick därför vara med sin hundkompis Stina och hennes matte när valparna kom på besök.

Märta-Mai blev så förtjust i valparna och hon sprang efter dom överallt…

… en av valparna är en kopia av Märta-Mai när det gäller färg och teckning.

Påhittiga var dom de små gästerna för dom började arrangera om blommorna i vasen och sprida ut dom över golvet.

Vackra Violet, den mjukaste och vänaste av hundar, klarar just nu inte ens av sina vänner för Stina-kompisen fick känna på hennes dåliga humör trots att Vajjan fick följa med på härlig promenad på Omberg. Stina togs till veterinär och kom hem med antibiotika och anti-inflammatorisk/ smärtstillande mediciner. Stina är lite rädd att träda in över vår tröskel sedan hon blev biten och det är inte underligt. På måndag ska vi gå till veterinär och undersöka om Violet möjligen har någon åkomma som kan förklara hennes dåliga uppförande.

Den här vännen hade jag sånär trampat på om inte Marie varnat mig. Marie var inte sen att fotografera denna lilla gäst på trappan. Den här krabaten kom objuden men ack så välkommen ändå. Vi välkomnar alla som hittar hit men vi har bestämt att Vajjan inte behöver vara social när hon inte verkar uppskatta det för tillfället. Ska vi vara sociala med andra hundar så får hon ha munkorg på sig. Jag vill inte vara med om flera incidenter med blodvite på ett bra tag framöver. En sak jag undrar över och det är om grodor och paddor går ihop och snackar med varandra. En padda bor i min gymnastiksko på trappan men paddan var inte hemma när grodan kom dit.

Magiska vänner…

…på besök! Efter en älskad brors död och ett fint farväl av honom i Östra Eneby kyrka börjar jag krypa ut ur en matthet som invaderat min kropp och själ under lång tid. Äntligen kunde vi ses gänget som senast sågs på Österlen i den undersköna vårens tid. Ett dygn fick vi till och många av dom timmarna ägnade vi åt att prata och så äta förstås.

Vi äter vår "berömda" buffé – vi tar med det var och en vill äta och så samlar vi allt till en buffé och det blir alltid succé.

…mmm bara en del av allt vi kunde frossa i…bänken badar i ljus från solnedgången.

… så här kunde det se ut på tallriken och i glaset (jag drack pressad äpplemust från Österlen).

…i övrigt kanske vän av ordning undrar var mina hundar höll hus. Jo mina allra finaste whippet-tjejor skötte sig fint och en nyhet är att båda löper!!!!! Violet som ska löpa i november började i stället för några veckor sedan och vem hakar på? Märta-Mai börjar också löpa tre månader för tidigt. Det är ungefär tre månader sedan sist!? Nu missar hon sista tävlingen i whippet-race + KM 1 september. Vilken säsong! En säger en tävling blev det i år! Vänner hänger ihop i vått och i torrt anser Märta-Mai och börjar löpa när Vajjan gör det. Vajjan är ledaren på gott och ont! Harry var på ärende i Stockholm tillsammans med husse.

Klipporna i magiskt ljus

"Vi går till klipporna och ser på solnedgången och tar med oss alla tusen hundar", sa grannen.

Sagt och gjort och vi hann ned till badklippan innan solen försvann bortom horisonten. Jag hade hundarna i koppel för så här dags på kvällen rör villebråden på sig.

Bergen färgas av den nedgående solens ljus.

En klipp-älskande vän i motljus.

Den bleka månskäran har redan dykt upp på himlen. Tack vare månens svaga ljus så ska just denna natt vara lämplig för att skåda "stjärnfall" stod det i tidningen. Detta under förutsättning att himlen är klar och molnfri. Snart ska jag ut sista rundan med hundarna och då får vi se om jag kan få se en stjärna falla.

Ska man orka en bild till på solnedgången? Okey då!

Sommarlovet trappar ner

Vi har gått in i sensommarfasen för Pompe har rest hem till Stockholm med sin matte och P kanske redan har börjat på sitt dagis igen.

Såå kul våra hundar har haft hela sommarlovet. Dom har lekt med varandra varje dag och gått in och ut i stugorna och blivit bjudna på både Frolic och korv och sockerkaka. Tack och lov är Stina kvar ett tag till och …

…Märta-Mai som avgudar Pompe och går i hans fotspår hela tiden nöjer sig med att busa med Harry igen…

…och få ludd i munnen efter att grabbat tag i Harrys päls.

Tema vatten

Hur går en hel lång dag utan att man vet hur det går till? Inte vet jag men plötsligt är det kväll och himlen färgas vackert rosa/röd/orange. Vad händer ifrån morgonrundan med hundarna då vi hämtar tidningen vid ladan till dess solen sänker sig på andra sidan sjön?

Jo vi badar, spanar in båtar, lyssnar på radio, läser tidning, äter, leker, plockar hallon, pratar med grannar och grejar inne och ute och så har ännu en dag gått.

Span från köksbordet…

…span från grannens tomt där vi intog namnsdagskaffe…

…span från badberget.

Harry går ner och tar sig ett dopp i augusti-varma vattnet. Vattnet känns som sammet att simma kring i.

Märta-Mai bärgar hem pinnar – stora som små…

…Pompe väntar på att få en egen pinne att bärga hem…

…Vajjan hinner före…

…hon är bra på att ta lyra. Hon fångar det mesta som kommer flygande…

Mattes fina långdistansare!

Äntligen iland och där brukar Harry ta emot men idag stod en sommarlovspojke där och applåderade Vajjans bragd.