Luftvärnsattacker

Jag skulle bara gå till en brevlåda som tömmer efter 14.00 och det är inte nästgårds nu för tiden. Med brevet under armen och två whippet i koppel började jag promenaden mot lådan. Den första attacken blev vi förvarnade innan av en dam som varit utsatt. Så tokigt det blev, för en måsunge sprang och vimsade framför oss och hela tjocka måssläkten försvarade Knut som jag snabbt döpte ungen till. Vi blev attackerade från luften och vid ett tillfälle fick jag en smäll i huvudet av en måsvinge. Vi travade snabbt så långt från ungen som vi kunde och såg hur den små-sprang rakt mot en stor väg med tung trafik. Usch vilken farlig tillvaro men jag såg hur måsarna motade in ungen mot ett industriområde i stället för att styra ut på vägen. Brevet damp i lådan i god tid så nu begav vi oss mot hemmet igen men tog en annan väg. Tror ni inte en skata tog fart och flög rakt emot hundarna och se där fanns en liten skatunge som tiggde mat av en annan vuxen skata. Efter ett tag skulle vi korsa en väg och vad fick vi se? Jo en kråkunge satt mitt i ena körbanan och oroliga kråkor flög kors och tvärs över platsen. Ungen Kajsa Kavat verkade paralyserad av bilarna som endera körde vid sidan om eller körde så ungen kom mitt mellan hjulen. Jag kunde bara inte med att se eländet så jag band hundarna vid en stolpe och gick rakt emot Kajsa Kavat som inte var så kartig och under full flygattack lyckades jag skrämma kråkflickan från vägen. Vi tog en lugn väg genom ett bostadsområde och där mötte vi en strandskata som sprang underligt framför oss utmed en husvägg och varför gjorde hon det? Jo plötsligt såg jag hennes unge en bit bakom henne så hon ville antagligen locka bort oss för att skydda sitt barn. Jag har aldrig sett en strand-skatunge sååå söt med en lång orange näbb och långa ben. Sedan var det dags för nästa möte med en betydligt större måsunge, Niklas som ändå inte var flygfärdig och släkten cirklade högt i skyn. Inte helt ofarligt att gå och lägga på brev i dessa tider.

Är luftrummet säkert här hemma?

Bäst att ha en antenn uppe för säkerhets skull.

Vill du ha en puss Vajjan?

Bara en liten katt…

…men ack så värdefull.

Lillla Sally väntar fortfarande på sin husse att han ska komma hem och allt bli som vanligt igen. Hussen är fortfarande kvar på sjukhus men han har haft permission varje dag under en månads tid för att gå hem några timmar till sin lilla katt. På den dagliga ronden frågade läkarna efter  katten. Sjukvårdspersonalen är engagerade i katten Sally och tycker det är bra att hussen kan ha kontakt med sitt "vanliga" liv på detta sätt. Katten bidrar till en snabbare rehabilitering efter en omfattande operation som hussen tvingades genomgå i förrgår. För närvarande har vi ett löpande schema mellan släkt och vänner att gå hem och ge  Sally mat och sällskapa en stund varje dag med henne. Nu dröjer det säkert tre veckor innan husse själv kommer hem men Sally har blivit så social och tillgiven till oss som dräller in titt som tätt och tittar till henne. Tänk att hon anpassat sig till situationen så bra och hussen själv hoppas att hon ska uppleva detta som ett äventyr.

Glest i trädgården…

…men bara på hundar för grönskar gör det som aldrig förr. Allt det gröna är regnets fel och värmen som kom så tidigt i år – det är i alla fall vad jag tror. Jag har bara två whippet hemma nu för Harry har återgått till en period som kontorshund och assistent till husse. Märta-Mai löper i andra veckan nu.

Pinnflickan Violet går ut hårt med stora språng när dom  släpps ut efter frukosten.

Bollkallen Märta-Mai hänger på…

…det går undan i svängarna och sällan är alla fyra tassar i backen samtidigt…

…Märta-Mai har fått upp flåset ordentligt och så kommer det att förbli …

…medan Violet tar det lilla lugna och går in för att förminska pinnbeståndet i leklådan…

…världen är full av nya pinnar så varför inte…

… den här bollen är som katten – den har nio liv och har gått många varv i tvättmaskinen vid det här laget…

…flås, flås, flås…

…tugga, tugga, tugga…

…biggaråerna mognar nu…så snart kommer fåglarna och kalasar…sällan hinner vi smaka på bären.

…en kall och blåsig dag på en trädgårdsmässa i Brunneby inköpte jag tre ynkliga plantor av Sibirisk vallmo och se det var ett lyckokast för oj vad den blommar och lyser…

…tillsammans med några andra plantor i olika krukor…

…Bonn-pionerna är färre i år och det beror på att en annan växt har brutit sig in bland pionerna så i höst får jag försöka gräva upp inkräktarna …

…snart slår klätter-rosen ut. Det är Vajjans ros för den heter Constance Spry precis som Violet…

…blomlandet på framsidan av huset är rena djungeln i år…

…ros som blommar rikligt varje år sedan vi flyttade in i huset för snart 16 år sedan…

…Funkian växer  över alla breddar och blockerar passagen till baksidan. Hundarna bryr sig inte om blommor och växter tror jag för de är mest i vägen när rejset går igång. Jag har tänkt att hundarna ändå tjänar på att det står buskar och träd lite här och där för då får de lära sig att trixa sig förbi och runt och därmed träna upp svängtekniken. Märta-Mai är väldigt bra på att svänga för det har hon visat på träning och tävling i Lure-Coursing. Hennes tekniska förmåga beror både på arv och miljö för hennes föräldrar är talangfulla LC-hundar och som sagt här hemma har kanske körsbärsträd, äppelträd och sparring-partnern Violet påverkat och så den välsignade bollen förstås.

Midsommarljus

 

Bålgeting som förirrat sig in. Vi får påhälsning av dessa brummande giganter titt som tätt så det måste finnas ett bo i närheten.

Knytis i Kohagen

…en av mina käraste vänner har ett torp i skogen som heter KOHAGEN. Igår var det dags för årliga knytet i hagen så gänget hoppade in i min bil eftersom jag är den givna föraren en sommarkväll som denna.

Bordet är dukat med dricka efter kynne och jag valde tranbärsjuicen. Vidare fanns på bordet marinerad fläskfilé med mycket salvia och vitlök, melonsalsa, kycklingspett (marinerat med citron, salvia och honung), bröd med pesto, ruccolasallad (med getost, sparris, valnötter, melon och honung), filodegspaj med (spenat och fetaost), grön sparris, rödbetssallad (med russin, hårdost och rödlök), bönsallad. Till efterrätt vindruvor och melon, kaffe, kolakakor, "macroner", sockerkaka och vaniljbullar –oj!!

Värdinnan i Kohagen har egenhändigt gjutit denna snygga och ändamålsenliga grill – visst blir man imponerad?!

Vart man vänder sig finner man något spännande att vila ögonen på – som ett fågelbo under trampmaskinen eller en blomma i dockvagnen ja listan kan göras lång.

Mot skogen där rådjuren och vildsvinen rumsterar i harmoni fortsätter äventyret och upptäcksfärden som lockar och inspirerar.

Samma vy som ovan men jag drog ner på ljuset i kameran och då framträder andra saker.

Torpets veranda med en vindflöjel som talar om att man kommit rätt – till Kohagen.

På strövtåg med…

…Stina-Fina vid Varamobaden och hon är uppmärksam på några badande…

… Violet har öronkontroll på sina kompisar. Hon är så mjuk och go ibland så man blir rörd…

…nu är det Märta-Mais tur att bli rengjord i sina små öron…

Märta-Mais lilla sår läker som det  ska …

…medan sommaren pågår och en sommarlovsflicka följer den lilla bäcken ner till Vättern. Magiskt ljus denna tidiga kväll men tyvärr hade jag glömt ställa om kameran från kort skärpedjup därav oskärpan.

Kamp på Camp

Sommarlovet kommer att sträcka sig till den 18 Juli för Märta-Mai som har börjat löpa – ingen träning och ingen tävling före dess. Violet har lov precis alltid som sin matte medan Harry är igång på skoj med olika träningar.

Äntligen…

…slutade matte rycka upp ogräs för att kasta leksaker till oss.

 Vi fick fritt fram i trädgården en stund innan matte skulle dra igång gräsklipparen.

…tugg, tugg, tugg

…bollen är min, bara min…

…ser du mig matte? Jag ser inte dig!

… vad ska vi göra nu?

…jag tar och äter lite grönt…

…strävt och gott!

…skutt, skutt…

… matte hotar med att det är dags att tvätta bollen. Ska det vara nödvändigt?