Alla dessa små nya…

… människor. Fyra tanter i min närmaste omgivning inklusive jag själv har fått barnbarn inom ett halvår. Det har blivit totalt fem småttingar eftersom det blev tvillingflickor i maj, en flicka i september, en flicka i oktober och slutligen en pojke i november.

Nästan så vi kan ordna en kalender med en nyfödd för varje månad.

Vår egen lilla allra sötaste septemberflicka Hazel-Blue. Gissa om vi längtar till lucia ……!!!!

Novemberljus

Lilla MM och jag försöker inrätta oss som ett litet gäng. En liten whippet gör skillnad åt utflykter och plikter. Vi var och hälsade på i äldreboendet och Märta-Mai blev en favorit bland de gamla som flockades kring henne och alla ville hälsa på och klappa den vackra hunden.

Vi åkte en tur till landet och gick i skogen där den lilla fick springa fritt som hon älskar över allt annat. Solen står så lågt dessa dagar så bilderna blir annorlunda vad gäller ljus och skuggor. Kameran var hemma så mobilen fick duga att ta bilder med.

Färger ändrar sig också för här blev omgivningen alldeles lila utan att jag ändrat på en ända inställning.

Märta-Mai och jag stannade till uppe på Omberg för ännu en tur i skogen och utsikten utmed Ombergs västra sida bjuder på hisnande panoraman med kontraster i färger, ljus och skuggor.

Censur på Google?

Undras om det blir censur nu när jag kommer att publicera några av dagens bilder. Känsliga och pryda personer kan sluta läsa här.

Harry har varit kontorshund i en hel vecka och vi antar att det behövs ett par dagar till. Han är väldigt förtjust i Märta-Mai men hon bara fräser åt honom och hon söker hjälp av mig. Det gjorde att hon och jag lämnade sommarhuset och husse och Harry redan idag.

Vi gick på långpromenad och Harry behövde inget koppel utan följde MM i varje steg hon tog.

Märta-Mai surnar till…

Hmmm……?!

Vi får lov att säga hej då till vår vackra utsikt, husse och Harry. Han är så gullig och artig men nej det faller inte Märta-Mai på läppen. På tisdag är nog allt som vanligt igen och vi kan hämta hem Harry från kontoret.

Fint besök

Igår fick Märta-Mai och jag fint besök av whippet-töserna Sara och Tikka med sin Matte Marie. Vi firade Tikkas andra kull med valpar som fått namn efter Tropiska frukter.

Harry är kontorshund för nu löper Märta-Mai för tredje gången i år men sist i augusti avbröts löpet.

Sara och Märta-Mai är intresserade av godis medan…

…Tikka fick whippet-fnatt och busade runt i ren glädjeyra…

Marie hade med fika så vi firade Tropiska frukt-kullen med ett rejält kaffekalas (foto Marie med Iphone). 

Märta-Mai saknar Vajjan märker jag på små små tecken och ett är att hon rantar efter mig och håller koll. Hon är ju ensam-hund med mig nu och hon verkar vara rädd att jag ska försvinna. När vi fikade vlll hon sitta i mitt knä hela tiden. På kvällen skulle jag på min läsecirkel och jag valde att ta bilen dit så hon fick vara i sin trygga bur i stället för ensam hemma. Idag ska jag lämna henne helt själv i lägenheten på prov en liten stund. Märta-Mai har aldrig i sitt snart 4-åriga liv varit ensam hemma.

Hundar hemma

Årets ljusstöpning kom av sig av olika skäl och i stället åkte jag till ljusstöpar-gänget på lördagen för att bränna ljus och njuta av god mat och goda samtal.

Söndagen blev vacker och inbjöd till långpromenad tillsammans med husse och hundarna.

Märta-Mai vilar medan hennes människor lyssnar på radion…

… Harry lyssnar med ett halvt öra…

… Märta-Mai undrar när radioprogrammet slutar och det blir promenad…

…äntligen utomhus…

…matte som underhållare…

Vacker Märta-Mai i skogen. Så tomt utan lekledaren Vajjan och vi håller på att försöka fånga äventyren utan henne men det känns i hela kroppen…! Hundarna Harry och lilla MM gör vad dom kan och de lyckas naturligtvis lysa upp tillvaron för alla och envar i närheten. När jag är ute nu om dagarna får jag kommentarer om hundarnas likhet i färg men deras olikhet i konstitution. Folk förundras och tänker att jag matchat dom medvetet men jag försäkrar att det är en ren tillfällighet med deras färger. När Vajjan var med förundrades folk och frågade om det inte var jobbigt att gå med tre hundar. Jag kan konstatera att jag blir mera uppmärksammad än jag tror på en helt vanlig hundrunda.

Sällsynt…

… kärleksfull var hon lilla Violet! Oh vad detta var svårt – att skriva var…! Vår vackra Violet är död och jag fattade beslutet i fredags då jag tog henne till veterinären. Vajjan hade känningar av sin förmodade artos i nacke och ländrygg. Hon kved när hon hoppade upp i soffan och tog sats länge före hoppet. Nu slipper Violet sina smärtor och stressen när hon känner sin integritet hotad.

Hon var en oerhört älskad hund av så många människor för hon var en försiktig tös men om man blev utvald till hennes vän då var hon den trofasta, lojala, kärleksfulla Vajjan. Finaste flickan i världen!!!

Sällsynt bild men jag har några få av dessa bilder på mina tre whippet vilande tillsammans. Violet ville aldrig ha en annan hund nära sig men ibland hände det att hon själv valde närheten som här men hon var alltid noga med pussa de andra godmorgon. Så jag undrar vem som ska tvätta Märta-Mais öron nu? Jag kunde skriva en hel bok med bara kärleksförklaringar till min finaste Vajja men minnet av hennes fina väsen och alla kärlek jag känt och känner för henne kommer att leva i mig till livets slut. Violet har sällat sig till Greta och hon ska få vila nära henne på platsen med utsikt över Vättern. ÄLSKADE HUND – VIOLET!

Novemberljus trots mörkret…

… igår var en strålande härlig dag och jag tog hundarna till Varamostranden på långis och idag läste jag högt på äldreboendet. Två njutbara aktiviteter fullt av ljus och glädje.

Märta-Mai full av förväntan på allt kul som går att ägna sig åt på stranden. Hon är så självständig och jag känner mig så trygg i att släppa henne lös. Hon håller koll på oss men gör sina egna rejs däremellan.

Harry lika full av förväntan och energi.

Hmmm… här har det varit något intressant…

…bäst att scanna av omgivningen…

… Violet fann en pinne och drog iväg med MM efter sig…

…kameran hinner inte med i flöjet!

I övrigt mår inte Vajjan så bra med sig själv. Det är svårt att sätta fingret på vad som står på för hon hänger med huvudet och senaste dagarna vill hon helst inte gå ut på långis hon vill svänga hemåt när hon rastat sig. Hon stannar upp och vill inte gå men plötsligt kommer hon igång för att sedan stanna helt utan orsak. Jag tror hon har ont i nacken och höften igen för hon har slutat med smärtstillande tabletterna. Så konstigt att hon kan springa och hoppa så pass mellan varven ändå men hon kanske inte känner just då utan smärtan kommer efteråt. Idag har det varit trögt och kanske det beror på att hon tog ut sig igår…jag vet ingen råd? Hemma tassar de andra hundarna försiktigt förbi henne för hon är inte på humör och då vet de andra att det bara kan smälla till! När jag var i Yorkan fick Harry en näsbränna som ännu inte läkt och husse fick ta emot ett hugg som var avsett för MM men som drabbade husse i stället. Vajjan hade munkorg de stunder han tvingades ha hundarna i samma utrymme. Jag vet inte vad som fattas den vackra lojala, underbara Violet och detta utgör för närvarande mörkret i november. Nu ska vi ut på runda och jag förväntar mig att båda whippetflickorna inte vill gå så långt och det beror på regnet därute och är helt i sin ordning.

Outfits

Även när man är liten vill man vara fin…

Lillan vilar i vagnen och har en tröja som mamma började sticka på men som mormor Olga slutförde…

…man måste ju prova vinteroverallen fast den i dagsläget verkar något stor…

Den här söta utstyrseln passade idag då mor och barn promenerade i parken och den lilla sov i bärselen klädd i mormorsstickad kofta med för långa ärmar. Jag stickade koftan under tiden i Yorkan. Sockorna är danska och overallen tysk medan mössan kom med paket från HMs lilla fadderbarn i Sverige. Fadderbarnet M-L är snart 2 år tror jag och bor med en whippet-kille som heter Justus. Justus har födelsedag på samma dag som vår Violet och han är en väldans fin barnvakt och agerar gärna huvudkudde till lilla M-L. Till jul väntar vi hem NY-borna så det är bästa att börja med nästa kofta.