Märta-Mai i Karlstad

Vilken turdag lördagen blev. Märta-Mai och jag fick åka med vännen Marie i hennes nya snygga bil till Karlstad. Marie hade fyra hundar med men Märta-Mai fick ändå en plats i en egen kupé och trivdes hur bra som helst. Vi åkte karavan med en annan klubbmedlem och när vi kom ut på E18 sista biten till Karlstad blev vi omkörda av en bil från Norrköpings-klubben och någon minut efter ännu en. In på banan svängde hela gänget från vår klubb samtidigt med nio springsugna hundar. Alla hundar tävlade dock inte.

Det första som händer är att Märta-Mai får träffa sin pappa Noddy, Nicodeme Lazarus, för han skulle också försöka klara ett licenslopp i Karlstad. Det andra som händer är att Märta-Mai får träffa sin helsyster Milou! Så roligt! Milou hör till Karlstadklubben men hon skulle inte tävla idag. Däremot sprang Milou ett träningslopp efter tävlingen och det var sannerligen ett storartat lopp!

Systrarna med de ystra öronen, se så lika dom är! Märta-Mai, Hot Isle Marimba till vänster och Milou, Hot Isle Maritza till höger. Pappa Noddy saknas på bilden men han är svart och vit och lika söt som sina flickor.

Kan ni tänka er! Märta-Mai blev dagens snabbaste licenstik och här poserar vi med Katarina och hennes  Zimon, Ghan Buri Ghan´s Moon Quake Shake som blev dagens snabbaste licenshane och han vann dessutom hela tävlingen vilket inte förvånade oss från Norrköping. Både Noddy och Märta-Mai klarade sin första licenstävling (ingen av dom kom dock till final och det var lika bra) så nu återstår en tävling till innan dom blir helt färdiga tävlingshundar i Whippet Race. 

Husse skulle på lördagsutflykt med de andra hundarna till Ombergs hjässa för att se på det nya utsiktstornet men det vimlade av veteranbilar på parkeringen så husse tog hundarna ner till Stocklycke hamn i stället. Han tog bilder på alla hundarna och här är det Greta som sitter och tänker på ängen ner mot hamnen.

Problemlösning i den högre skolan

"Hur i sjutton hamnade jag i den här situationen? Var snäll och ta bort henne", säger Greta. "Herregud,  vad är problemet? Kom inte in till mig bara för jag har det bra i min egen kupé", säger Vajjan.

"Skyll inte på mig det var matte Ingrid som stoppade in mig i den här luckan", säger Stina. Ja vad gör man när Tantolga blivit bjuden på lunch på Albackens trädgårdsskafferi och alla hundar ska med? Jag kan förtälja att det gick utmärkt att dela kupé – kompisar som dom är.

Ska vi sitta inne eller ute det var frågan. Från menyn valde vi grön ärtsoppa med pepparotsgrädde och stenbitsrom. Kaffe med macron på maten.

Vi valde att sitta ute i solen men en trappa upp till höger. Hundar är välkomna hit men vi tyckte det var mycket att ha fem hundar kring bordet. Lagom när det äntligen var dags för promenad med hundarna började det regna lite lätt – typiskt! Tack Ingrid för den goda och trevliga lunchen i den mysiga miljön!

En annan fart…

…har det blivit i och med att ljuset har återkommit till vårt land. Dagarna blir längre och det är inte svårt att fylla dem med aktiviteter. Samtliga hundar är mera aktiva än under vintermånaderna. I fredags var vi på trivselkväll med Harrys hundkurs. Harry var på topp och skötte sig på allra bästa sätt i båda tävlingarna, Rallylydnad och Agility. En kväll där Harry fick träna sin förmåga till socialt umgänge (i tävlingar, tipspromenad och korvgrillning) med andra hundar och timmen blev sen  men det var fortfarande ljust ute när vi åkte hem vid 22-tiden. 

Helgen försvann i racerfart med fix och trix och hundpromenader och på söndag kväll for jag till Stockholm och tog Märta-Mai och Violet med mig. Jag skulle på ett möte på måndag förmiddag men jag hade missuppfattat tiden och fick en hel timme för mig själv (hundarna stannade själva för första gången i HMs lägenhet). Jag gick på kafé på Sturekatten vid Stureplan. Efter mötet tog jag tunnelbanan hem till hundarna och de fick också njuta av storstadens faciliteter nämligen springa fritt på Gärdet. Så dom sprang!! Det samlas alltid publik när vinthundar är i sitt rätta element – ett jättestort fält. På väg därifrån fick jag gå in på en mack och tigga vatten för dom var rejält "svettiga". 

Harry i full fart uppför skrangliga trappan

Violet och Märta-Mai tar det lite lugnare i kröken

Greta i god fart uppför berget. Hon har bråttom för kanske det vankas något gott när hon kommer fram.

Vandringsleden och blommor i våra hjärtan

Kamouflage-färgade Märta-Mai vilar på berghällen där vi sitter med vårt fika och våra mackor.    

Min utsikt när jag ser lite till vänster…

…lite till höger…

…lite mera till höger…

…ännu lite mera till vänster och neråt berget. Nu ska jag sluta tjata utsikt och ägna mig åt närmiljön.

Min kopp med kaffe kvar.

En järnspik i bordet … varför säger man "järnspikars" när det går åt……hm, hm?

Vandringsleden är tydligt utmärkt så det är omöjligt att gå fel men här har ena pilen ramlat bort men spiken sitter kvar.

Husse med hundarna på rätt väg och ryggsäcken (trogen rygga sedan 16 år) är lite lättare.

Den utsökt vackra Afrikas lilja, växer som ogräs på bland annat Madeira, slår ut mer och mer för varje dag.

Utmed vandringsleden växte denna ljuvt vackra Maskros en vanlig ogräsblomma i Sverige. Undrar varför jag inte vårdar och uppskattar maskrosen såsom jag vårdar och gläds åt den utsökta liljan? Det finns några självklara skäl till det men visst borde maskrosens status höjas några snäpp?

de é bare å åk

Efter två dagar intensiv kurs i Stockholm där Märta-Mai och jag praktiserat klickerträning orkade jag inte ens tänka på att åka till race-banan i Norrköping i kväll. Föresten är jag glad att jag kunde välja att åka eller inte för i Stockholm höll jag på att bli av med Märta-Mai. Jo, vår lärare L blev så förälskad i henne att hon bara ville haaaaa. Sååå sööööt hon är!!!! På lunchrasten blev jag intervjuad om hur det är att ha whippet för L ville veta allt. Nu är hon så sugen och ska hem och bearbeta sin man trots att jaktintresset hos rasen drar ner whippetägarlusten något. L har djur hemma på gården och har naturligtvis vallhundar. Men en Märta-Mai -kopia har blivit föremål för Ls främsta längtan i livet just nu.

Den söta jobbar på bra med klickerträning och nu har vi två övningar att träna på till nästa gång. Väldigt utmanande för Märta.Mai är väldigt duktig att använda nosen så jag valde övningar där hon ska använda tassarna och allmänt öka medvetenheten hos henne när det gäller hela kroppen.

Så till rejset: i sista minuten bestämde jag mig att åka till Norrköping för det är så trevligt att träffa folk och alla hundar. Harry följde med som maskot och trygghetsfaktor till MM. Märta-Mai gör framsteg och avancerar i sin träning och målet med att ta licens i år. Idag fick hon springa tre lopp varav ett lopp med två andra erfarna snälla hundar och hon kom tvåa i det loppet. Nu är hon anmäld till tävling i Karlstad 28 maj. Idag hejjade vi extra mycket på två andra lovande kompisar tillika helsystrar på banan Scilla och Sara för vi lär följas åt på träningar och tävlingar framöver – superkul!! I morgon ska jag gör något roligt med bara Greta och något roligt med bara Violet eftersom dom inte fick följa med. Dags för en sen sista runda och bara hoppas att alla kattor, harar och rådjur håller sig borta från gatorna häromkring. 

Utflykt i det gröna

Nu grönskar det i dalens famn…… och mina vänner Lotte, Anne-Britt och jag åkte på utflykt till keramiker Susanne (i mitten) i Åtvidaberg. Kompisen Mari kunde inte komma med.

Det var svårt att slita sig från denna vackra bruksmiljö och från Susanne…

…men fikat vid Adelsnäs slott lockade iväg oss till slut. Märta-Mai fick följa med överallt och fick en egen skål med vatten av kafétanten.

Ett vackert blickfång och det fanns det gott om…

…men tantolga skymmer den fina grinden så vi vandrar vidare…

…till kafégrupperna under äppelträden

En vattenspegel vid en gammal stenbro

Liljorna på marken

Nu är inneväxterna ute för sommaren och dörren kan vara öppen nästan hela tiden för hundarna att gå in och ut. Bästa tiden tycker hundarna som tar uterummet och gräsmattan i besittning och utvidgar sitt dagliga "space".

Ett avslappnat gäng kompisar filosoferar över tillvaron.

Övervintrade pelargoner tar sig för varje dag…

…precis som afrikas lilja som Ingrid och jag tog med hem från Madeira för fyra år sedan. Den blommar för första gången .

…visst är den magiskt vacker fast ännu inte utslagen helt!? Att man kan bli så glad över en blomma en enkel lilja som trivs bäst i trång kruka utan näring och sparsamt med vatten och på vintern vill den stå kallt och mörkt och bara vila – förunderlig – och jag låter mig förundras.

Årets krukodling är också på gång…

med en ny trevlig bekantskap – jordgubbe med rosa blommor

Körsbärsträdet strör sina blomblad över marken, där bland vilande och lekande förunderligt fina vänner.

Harry ligger i sin egenhändigt (eller heter det egentassat) grävda grop under spireabuskarna och skrattar med hela ansiktet.

Den 9 maj fick Märta-Mais halvsyster små randiga valpar 10 stycken!! Tre pojkar och sju flickor. Vi på Bruksgatan GRATULERAR Jaffa och Gandalf till en sådan härlig skock whippet. Adressen till uppfödarens hemsida: www.hotisle.nu. Kolla de små underverken vetja!!

Träningen rullar på som den ska

En härlig kväll på banan i Norrköping. Den här träningen var mera välbesökt än förra veckan. Märta-Mai börjar bli klar för sin första licenstävling. Karlstad 28/5 kanske blir första banan att testa på. Vi får se.

Märta-Mai är verkligen duktig men hon är sen i starten och det är nog på grund av orutin. Hon sätter sig i buren. I det här loppet (bilden ovan) sprang hon tillsammans med två andra hundar och hon var sist ut ur buren men sprang dock om en hund och kom tvåa efter oslagbara Molly. Sista loppet sprang MM ensam och utan munkorg och gissa om hon var lycklig över att få ta trasan!! Eftersom det var sista loppet för den här gången så klippte vi bort trasan för  MM inte ville släppa den. Hon fick ta hem trasan som en trofé men det som hände var att trasan förlorade sitt värde i det ögonblick den skildes från linan. Så snopen hund har jag aldrig sett! Trasan var verkligen "död", värdelös, vilken gammal trasa som helst, helt ointressant, skräp, inget att ha, ta väck eländet! När nästan alla åkt hem gick Märta-Mai och jag fortfarande på banan för det tog tid för MM att acceptera att det var slut för idag. Hon gick och sökte trasmaskinen, kollade efter trasföraren, letade efter linan och ville ta två varv i gropen för att slutligen konstatera att allt var bortplockat. 

Nu går sista rastrundan med gänget och en som sover gott i natt är vår lilla, rara, härliga Märta-Mai snart klar att tävla för sin licens. 

Länge sedan jag sprang så…

…långt! "Kan du springa frågade husse" och såg mycket skeptisk ut. Jag kan inte springa men tvingades göra det ändå. Jag tror jag förstår Harry hur det var för honom en gång för några år sedan.

Jag var inte med då men önskade att jag hade varit det. Tänk er scenariot – Husse med två whippet och en Harry. Harry gick i mitten och alla tre kopplen hade tvinnat sig till en stark fläta – hundarna satt ihop ordentligt. Husse tappar hela ekipaget när en hare dyker upp på gatan. Det är stark uppförsbacke men Greta och Violet sätter fart efter haren uppför och Harry med sina korta ben i mitten tvingas springa med i en hastighet som ingen trodde han var kapabel till. Hans små korta ben rörde sig så fort att han nästan lyfte från marken. Ändå blev han bromsen som gjorde att whippet-flickorna gav upp och stannade.

Tro det eller ej men idag har Harry för första gången i sitt liv varit draghund –fyrspann. På söndagskursen fick vi prova drag med våra hundar. Vår instruktör satt i en fyrhjulig vagn som hon kunde styra och bromsa och hundarna var kopplade till två långa parallella linor. Harry är så koncentrerad när han ska jobba vad det än är. Han pinnade på med sina korta ben och var en av ledarhundarna första varvet (ca 700 meter). Vi hundägare gick bredvid vår hund eftersom det var första gången och vi skulle se till att det inte blev stopp och vi hjälpte våra hundar genom att vi avlastade linan/draget. Vilket drag det var på hundarna bakom oss!!!! För att vi skulle hålla jämn fart fick vi jobba på extra för att det inte skulle bli stopp. Harry sprang på jämt och fint med den effekten att jag tvingades springa med i samma takt. Oj, oj, oj vad det gick undan i sista backen – jag trodde jag skulle krokna och därmed förstöra för hela spannet men jag höll hela vägen.

Efter det, hör och häpna, bytte hundarna plats (Harry drog nu närmast vagnen) och vi sprang ett varv till!! Tantolga är förvånad över sin egen prestation och som vanligt väldigt glad och stolt över Harrys insats. Jag har sagt det förr men maken till mångsidig och arbetsvillig hund får man leta efter. Jag tror vi utgjorde det roligaste spannet världen skådat … en långhårig Welsh Corgi Cardigan (Harry), en Japansk Akita (Nisse), en Dansk-Svensk Gårdshund (Gösta) och en Irländsk Terrier (Iza). Andra varvet bytte Nisse mot Labrador-tiken Kira. Nisse körde en tvåhjulig vagn själv och sista sträckan fick en liten flicka på 3 år sitta i vagnen – rena Sörgårds-idyllen. Jag ska försöka få tag på bilder på hela drag-gänget för den lilla flickans mamma fotograferade oss alla. Avslutningsvis instruerade Ewa hur vi skulle stretcha våra hundar och oss själva.

Whippetflickorna njöt i solskenet hemma och av en spännande långpromenad i skogen med Husse.

Humlans tid kommer igen i racer-fart

Värmen är på väg och hoppas humlor och bin får fart för nu blommar det i dalens famn. Kylan gör bin och humlor tröga och även Tantolga är tröttare än någonsin.

Märta-Mai har däremot en otrolig energi och lust till allt – speciellt leka med bollen och träna whippet-race. I förrgår var vi på träning i Norrköping och där var extremt lite hundar den kvällen. Märta-Mai fick springa fyra hela lopp + ett halvt lopp. Första loppet helt själv utan munkorg och start i bur med stängd lucka fram, andra loppet på samma sätt men med munkorg, tredje, ett halvt lopp, med munkorg och tillsammans med annan hund, fjärde loppet start framför buren tillsammans med annan hund och med munkorg. Sista loppet sprang hon ensam från stängd bur, dvs stängd lucka fram och även bakre luckan stängd. Tjoho, vad hon hade kul. Hon var nästan nöjd när vi åkte hem. Hon älskar att springa efter trasan och hon känner redan till, t ex när trasan börjar gå. Nu har Märta-Mai passerat några milstolpar i sin träning och hon har kul, jag har kul och MM har fått sin alldeles egna munkorg för Sollan munkorgs-snickaren var på plats. Sollan har hand om Märta-Mais pappa Noddy och hon kanske har speciella känslor för MM för munkorgen fixades i racerfart. Snickaren fick jobba hårt för det var en annan hund som skulle ha en munkorg också och då fick Sollan "två lopp" på sig att ordna till den. Allt gick i racerfart den kvällen. Nu ut i solen och till körsbärsblommor och humlor!

Vi gick ut i solsken och……

…kom hem i solsken. Däremellan vad vi med om allt utom tornado, orkan, åska, tromb eller storm. Inte så många väderfenomen kvar kan man tycka med det räckte tyckte både hundarna och jag.

Vi kurar under ett buskage när hagelskuren kom över oss.

Små vassa hagel överallt … burrrr!

Hagelskuren byttes mot strilande regn…sedan hällande regn.

Vi drog oss in i skogen utmed Kärsbyån och då hade hällandet bytts till duggregn.

När vi drar oss tillbaka till sjön så bryter solen fram genom molnen.

Harry har en extrem drickstil – han dricker genom att vada fram med öppen mun och slurpa i sig medan Märta-Mai är mera traditionell.

Kolla hur mycket sand Harry redan har fångat upp i pälsen.

Harry idkar sandbad…

Två whippets på rad

Hur lång tunga har en whippet?