Hjälp! Jag var rädd idag!

Hejsan nu är det jag, Märta-Mai som tagit bladet från munnen. Fast idag var det skämmigt för hjälp vad rädd jag var. Jag tror faktiskt att jag kissade på mig liten skvätt. Fort ska jag berätta sedan glömmer vi det hela. Jo, matte tog mig till veterinären för det skulle tas blodprov på mig. Jag ska få pass bevars och jag har tagit flera otäcka sprutor redan men nu var det sista blodprovet som var på tapeten. Jag blev fasthållen av en veterinärpraktikant och matte höll fast mitt huvud. Där låg jag helt utlämnad – vem av er skulle inte vara rädd då? Erkänn nu då! Sprutan var ju ingenting med hållas fast som en en annan gammal kråka. Det var bara scary!

Skönt att bollen låg kvar och väntade på mig när jag kom hem igen.

Snälla Greta som alltid kramar om mig när jag kryper intill henne för att mysa ett tag.

Matte var snäll och lekte med oss så jag glömde fort bort den hemska upplevelsen.

Så trött och svettig jag blev men vad gör det.

Matte ska promt titta till Violets ros precis varje dag. Jag har min boll och matte sin ros så det jämnar ut sig. Nu måste jag in för matte ska klippa gräsmattan medan åskan börjar mullra. Då är det dags att trösta Greta.

Rapport från Harry

"Hej Harry här"! De va länge sedan jag fick föra talan här på Tantolgas blogg. Tantolga är egentligen min helgmorsa men hon har visst blivit årsmorsa. Klart bäst trivs jag ju hos min riktiga matte som när jag bodde hos henne ett par dagar i Stockholm. De va så kul så jag skärpte mig hur bra som helst utan att jag tänkte mig för. Jag har varit på uteserveringar och vaktat min matte medan hon fikade. Jag har varit på olika kontor i stan och åkte både buss och tunnelbana. Nu är matte i Paris men snart är hon tillbaka igen. I två dagar var Tantolga och jag på klickerkurs. Jag var så bra så jag fick köttbulle och korv så mycket jag ville ha så fort jag gjorde något bra och då – Tantolga klickade med klickermanicken och genast kom en köttbullebit. 

Jag håller visst redan på att bli långrandig men "Shit the same" som husse brukar säga. Tantolga lärde sig en massa konstiga saker och jag bara ställde upp som försökskanin. Shaping hette nåt och jag fattade direkt vad Tantolga menade. Hon ville att jag skulle backa bakåt och om jag så rörde det minsta lilla på bena så dom gick bakåt så klick – köttbulle. Sedan fick jag gå bakåt längre och längre för att det skulle komma ett klick och godis. Lätt som en plätt fast jag undrar varför jag ska gå från Tantolga när jag bara vill vara nära. Jag fick massa beröm så det var väl ok då. Dagen därpå slog jag alla med häpnad när jag lärde mig tre saker i rad på nolltid. Tantolga hade lärt sig fast hon hade svårt att inse hur effektivt det var att göra en "bakåtkedja" men nu vet hon hur bra det är. Hon visade mig hur jag skulle göra med en kon, en matta och en rockring. När vi hade uppvisning och examen så var jag bäst i klassen – det är väl tillåtet att skryta om sig själv? Det var kul ska ni se! Först duttade jag omkull konen och sprang till rockringen som låg på golvet en bit bort och satte mig i mitten på den och till slut sprang jag till en röd rund matta och la mig pladask – då klickade Tantolga och jag fick flera köttbullebitar, massor med kramar och applåderna ville aldrig ta slut. 

Idag hade jag tur för jag fick följa med Tantolga till whippet-race i Norrköping. Jojje kom och gjorde mig sällskap på förmiddagen för Tantolga hann inte med att introducera mig i det som hände men shit va dom sprang fort förbi dom där whippet-hundarna. Dom jagade som tokar för att bli först att ta den gamla trasan som åkte snabbt ifrån dom. Konstiga kroppar dom där typerna för jag fattar verkligen inte vitsen. Sedan gick Jojje och jag fick ligga ensam och spana på alla som promenerade förbi. Det var många som gillade mig för det sa dom i alla fall. En sa, att jag var en skön kille och flera sa att dom gillade mig och det är inte skryt utan bara dagens sanning alltså. Alltså vad jag fick vänta på Tantolga för hon skulle vara fotograf och ta bilder på alla duktiga hundar på prispallen men hennes kamera tog för mörka bilder tyckte hon och därför blev det bara en provbild på själva pallen. Prispallen är ganska snygg tycker jag.

Efter tävlingen skulle det städas och vad blev det då för mig? Mera väntan förstås! Till sist kom hon tanten och följde med mig runt lite men det var så många schäfrar som satt i bilar vi passerade som skällde ut mig – inga trevliga typer precis. Jag hade velat storskälla själv på dom men jag skärpte mig. Tantolga föreslog att vi skulle gå någon annanstans och jag borde redan begripit att det var något lurt på gång. Vi åkte en bit norrut och då blev jag lämnad i bilen igen!! Så oförskämt men jag fick inte följa med in på kyrkogården där Tantolga skulle titta till sina föräldrars grav. Den här fina blomman planterade hon förra året och nu fick föräldrarna en liten sommarbukett i vas i stället.

Dom som ligger här heter Albert och Anna-Lisa och dom har jag aldrig träffat. Under bladverket är en bild på ett segelskepp för Albert han var sjöman han och seglade på de sju haven. En gång när skeppet låg i hamn i Göteborg, har Tantolga berättat för mig, så låg en svensk skuta där Anna-Lisa arbetade som kock. Hon satt på däck och tittade på Albert som klättrade ner från en mast i sånt där "repnät" ni vet och hon tyckte att han såg så snygg och spänstig ut. Då fick han syn på henne och fortsatte med att ta ett annat rep och klättrade ner till hennes båt. Han var 40 år och hade aldrig gift sig för han var jämt på haven och hon var 25 år och hade just gjort slut med en kille. Dom gifte sig strax för Albert mönstrade av sin båt och tog jobb på Anna-Lisas lilla skuta som bara gick till hamnar i Sverige. Han hjälpte Anna-Lisa i köket också för hon mådde illa hela tiden. Hon blev inte långvarig på sjön men deras äktenskap höll i nöd och lust. Albert slutade dock aldrig att längta ut på haven igen så när Tantolga föddes var han långt borta och såg inte sin dotter förrän hon var ett halvt år. 

Tantolga som håller vad hon lovar tog mig direkt, när hon var klar, på en riktigt lyckad skogspromenad i hennes barndoms skog där hon känner alla stigar. Jättekul!! Fast hon höll på att missa den rätta stigen i en Y- korsning på stigarna när vi vände tillbaka men jag visste precis vilken vi skulle ta. Tur att jag var med säger jag bara! Riktigt uppfriskande var det när jag hittade en stor vattensamling i skogen. Jag klev i direkt och vadade omkring och sörplade i mig vatten – ett riktigt SPA mitt i skogen men Tantolga glömde kameran i bilen så detta får ni bara föreställa er. När jag nu äntligen fick ordet så tog jag chansen men morsning då från mig Harry.

MM……

MM står för Märta-Mai men idag betyder det också Mysig Midsommarafton.

Jag vet jag har utlovat berätta om Harrys bravader i Stockholm men det kommer senare för jag vill berätta om midsommarutställningen som anordnades av Wippetklubben och Norrköpings Whippet-race.

Märta-Mai var anmäld till unghundsklassen. I hennes grupp var det fyra hundar varav en var MMs helsyster Blasie, Hot Isle Modesty Blaise. Märta-Mai blev placerad trea med ett HP och Blaise tvåa med UK.

Märta-Mais kritik var jättebra så jag är sååå nöjd: 18 mån tik. "Mycket vackert huvud och uttryck med bra underkäke. Vacker över och underlinje. Rör sig bra fram och tillbaka och från sidan. Bra front. Bra vinklar fram och bak. Kunde ha bättre öron. Vår före detta granne Georg Fredriksson mötte upp och hjälpte till med mina hundar – ja för Greta var med som sällskapsdam till MM. Bilderna i dagens blogg är till största delen tagna av Georg.

Märta-Mai med koll på läget. 

Märta-Mai med sällskapsdamen och "badbollen" som hon vann.

Här kommer några av bruksklassens tikar och i mitten syns MMs halvsyster Hot Isle Jalessa

Kul bild tycker jag med en hund Molly, Axrace´s Caffe Noisette……eller är det tre hundar??

Här har Georg fångat en bra bild på Dagny, Let´s Run Bollywood i ringen.

En hund som ställde upp sig så här fint utanför ringen, Springeldens Whatever.

Här kommer dagens mästerkock gåendes.

Efter utställningen försökte vi oss på några uppställningsbilder på Märta-Mai vilket inte är det lättaste.

Världens bästa lilla sötnos!

Kvällen tillbringade Husse och jag i glada grannars lag på landet – världens bästa grannar! Mycket skratt och glam och musik och lekar och mat och jordgubbstårta, precis som det ska vara en midsommarkväll. I morgon bär det av, för min del, till Norrköping igen. Hemmaklubbens första race-tavling går av stapeln och jag ska vara på alerten i sekreteriatet. 

Midsommar i trädgården

Idag var jag ute i trädgården hemma och fotograferade några blommor som står i full prakt nu i midsommartid. Det växer så det knakar i alla hörn och jag gläds åt alla blommor och potatisen som snart är färdig att skörda dock inte till midsommar.

I kväll gick jag och whippetflickorna ut några timmar på kvällen i det fantastiska kvällsljuset. Violet och Märta-Mai badade och rejsade på sandstranden så vatten och sand sprutade. Tyvärr var inte kameran med då så här följer istället blommorna på marken.

Sötaste blomman Greta.

Violets ros Constance Spry börjar slå ut och ett litet fly har hittat dit.

Några knoppar till på gång.

En vildros som nästlat sig in i snåret.

Några pioner som strävar mot marken av sin egen tyngd.

Doft-jasminen sprider sin väldoft långliga vägar. 

Rosen heter Isabella Rossilini som jag planterade sex exemplar av för några år sedan. De är livskraftiga som attan men de är faktiskt en besvikelse. Det måste vara att den är hårt framtagen för blommorna blir för stora för stjälken att bära. Precis när blomman är fullt utslagen så hänger den ner och stjälken går ibland av. Jag skulle ha valt mamman Ingrid Bergman i stället för den är en av mina favoritrosor. 

Några Studentnejlikor som frösått sig själva och vin-rankan vid skorstenen.

Smultron-jasmin och min lilla stenskulptur. Mitt första alster i stenhuggarkonsten. Jag var på kurs på Sudret på södra Gotland en vecka och lärde mig arbeta med kalksten – bland det roligaste jag gjort. Det var några år innan hundarnas tid som började med Greta 30 juni 2000. På sjuttio-talet hade vi förstås vår högt älskade Ivar som var en röd engelsk Cockerspaniel. 

Ingen sommar utan en Chokladblomma i kruka.

Ny bekanskap – en Akleja med dubbla blommor.

Del av Lavendelraden.

Blommande Koriander.

Digitalis som vandrat in i trädgården helt frivilligt utan min hjälp.

Ännu en ros som blommar hela sommaren in på sen höst.

En annan söt ros.

Sommardalia.

Ros av keramik.

Några söta nävor.

Malvan är på gång.

I morgon utlovas hundtema igen. Kanske ska jag berätta om Harrys och mitt äventyr i Stockholm – Harry gav en uppvisning som heter duga.  

En Viol från Flen

Namnet Violet fick Vajjan-Svajjan heta eftersom hon kommer från Flen (visan "Violen från Flen", ni vet). Hon är en alldeles särskild flicka, sju år i år, med stark integritet och en jaktiver av guds nåde. En lojal vän som alltid vill vara nära mig. Hon vill inte ha andra hundar eller vissa vuxna människor nära inpå sig men barn kan göra precis vad dom vill med henne. Hon har en beskyddargen gentemot barn och mot vuxna i familjen. Det är en glädje att umgås med henne varje dag.

Violet, Carmodey Constance Spry som valp

Violet med stor pinne på stranden i Tylösand. Detta är livet på en pinne!

Violet dröjde ett tag med att ta till sig Märta-Mai men nu är de godaste vänner. Ligga nära de andra hundarna är alltid på Vajjan-Svajjans villkor. Märta-Mai är så språksäker och därför känner sig Violet trygg med henne.

Give me Five!

Snart slår Violets ros ut i trädgården i år igen. Klätterrosen Constance Spry.