Att åter ta i besittning…

…ett sommarhus efter ombyggnad har sina sidor. Saker som inte är intrimmade konstrar, t ex vattenpumpshaveri, stopp i backventiler som orsakar översvämning, skeva dörrar etc. På något förunderligt sätt infann sig ändå friden i huset i helgen och vi sov över i ett varmt hus men fortfarande i en del provisorium.

Jag spanar i kikaren på sjöfåglar och fiskebåtar medan hundarna vilar och husse målar när han inte tar bilder i smyg.

Violet ligger under täcket i en av de två sovhytterna. Snart, snart tar vi hela huset i besittning när alla snickare har tagit med sig sina verktyg och lämnat bygget färdigt. Då börjar det riktigt roliga för vår del. Huset blir åter vårt främsta tillhåll på helgerna med bästa återhämtning och rekreation för både människor och hundar.

Vintervyer

Märta-Mai angriper en gren…

…kanoterna väntar på sommaren och på vår kanot som har sin plats till höger…

…burrrr … kylslaget i vattnet…

… isflaken samlas…

… stensötan håller sig grön under snön…

…man vill helst inte trilla i vattnet…

… vintern har sitt grepp om badklipporna…

… fågelholken väntar på fågelfamiljen…

…skogen utanför köksfönstret i sommarhuset.

Vintriga hundar på vift

Skogen är full av träd men var är pinnarna tycks whippet-tjejerna undra.

"Ja inte är dom här", säger Harry

"Får välj rejsa utan pinne då", säger Märta-Pärtan

Vi  ska ta en promenad bara försöker jag förmedla medan hundarna frenetiskt letar leksaker, lämpligen pinnar.

Våra vackra flickor små i den vita snön.

"Oj vad händer nu? Här kan de finnas något!!!" Men nej det var bara ett stolpskott eller en sork som försvann.

Glädjepiller

Vad är det här för en varelse egentligen? En whippet med bekymrad min! Vår lilla Märta-Mai är allt annat än en bekymrad hund för hon tar för sig och är den mest tillgivna och roliga lilla hund. Vi var vid sommarhuset idag och hundarna fick rejsa runt på Wiolas plats. Märta-Mai är en rackare på att springa och hon framkallar "glädjeskurar" hos sin matte. Det är så roligt att se hur hon njuter av att springa. På landet springer hon snabbt ner till Wiolas och sitter och väntar på mig och dom andra – om man tänkt börja med att fika så kan man glömma det. En stunds rejs och lek är ett måste före allt annat tycker Märta-Mai. Om ett rådjur skulle promenera framför näsan på henne så skulle hon sitta kvar och vänta på oss ändå. Nej det där sista var nog en önskedröm från min sida. En liten Märta-Mai genererar glädje och hälsa till sin matte.

Vinterskogen

Alla Hjärtliga hundars-dagspromenaden gick av stapeln i Fivelsta. Det snöade lätt och hela skogen stod i full vinterskrud.

Ewa instruerade oss alla innan vi tågade iväg på den roliga promenaden. Stina vara avvaktande först när det hoppade ut den ena hunden efter den andra ur olika parkerade bilar.

Det långa tåget med hjärtliga hundar med förare gick genom den tysta skogen.

 Harley gör sig beredd att spåra upp sin present som Ewa gömt utmed en mindre väg rakt ut i det vita.

Zlathan väntar på sin tur…

Liksom Tarzan…

En ivrig Tobbe som är en van spårare gör en rivstart.

Stina är jätteglad för sitt fynd – en röd pip-leksak som hon lekte sönder medan vi var där.

Senare fick hundarna leta upp ett varsitt tuggben och Stina bar sitt tuggben hela vägen fram till bilen. Ett lyckat och trevligt avbrott på helgen.

På gång igen…

…efter min förkylnings-period. Den innebar inställt årsmöte, inställd bokcirkel, inställd lunch hos en gammal vän, inställd matleverans till en kär lillebror etc,. etc.

Igår var det nytt årsmöte och den här gången på Bråvikens VKLC (VerksamhetsKlubben Lure Coursing). Nu börjar snart tränings och tävlings-säsongen både i Whippet Race och Lure Coursing men vi missar första tävlingen i april eftersom jag då kommer att vara i New York hos HM (Harrys Matte). På bilden vilar den vackre Gandalf (Hot Isle Great Gandalf) medan han med ett halvt öra åhör årsmötet och den fantastiskt fina föreläsningen om LC som nya ordföranden H och vice ordföranden A genomförde på ett intressant och lärorikt sätt. Den undersköna Galgo Espanol-flickan Cia ( Hot Isle Delicia, 7 månader, bilder på henne finns på Hot Isles hemsida: http://www.hotisle.nu) ligger bakom Gandalf och hon råkade röra på sig. Hon är som Greta Garbo – skygg och vill dölja sitt ansikte.

Väl hemma igen gick jag "långis" med Märta-Mai, Violet och Stina (vi är hundvakter denna helg) och dom fick rejsa loss ordentligt. Jag hade ingen kamera med så nedan följer tidigare bilder på de tre tjejerna.

Märta-Mai i fullt ös…

…Vajjan-Svajjan i snödrivsdrös…

… Stina med klös…

Harry med en plös – nej han var med husse och donade med inredning i sommarhuset. Idag ska Harry, Stina och jag på "Alla hjärtliga hundarsdags-promenad", Julklappspromenden blev inställd två gånger på grund av vädret (svinkallt!!). Alpanessas Hundtrivsel & Friskvård utanför Vadstena anordnar dessa promenader. Vi går en promenad och hundarna får leta fram varsin present. Det ska bli kul och vi får se om det resulterar i några bilder på bloggen.

Fjortonde februari

Alla hjärtans dag!

Mitt lilla hjärta Greta – Klosterliljans Gracy som valp. Idag när man tänker på alla kära vänner och familj så kan jag inte låta bli att tänka på lilla Greta som föddes i februari år 2000 och som dog i maj 2012. Vi saknar henne fortfarande för hon var så rar som bara en liten whippet-flicka kan vara. Jag har lite kontakt med uppfödare Sonia som gläds över att vi flyttat till Vadstena där hon har sitt hjärta. Greta föddes på Korngatan i Vadstena och hon hade två syskon Galant som tyvärr dog tidigt och Glory som fortfarande lever och har hälsan och just fyllt 13 år.

Allra käraste Gretchen sitter och fryser på Alla Hjärtans Dag 2012. Hon var sjuk redan då men fick bra medicin och hon hängde med på promenaderna i ur och skur och hon blev aldrig trött på att vara ute. Vårt fina fina whippet-hjärta som vilar på en vacker plats på landet.

På vinteräventyr i hembygden

Vi håller på att söka nya promenadvägar i vår nya hemstad och det kan verkligen ha sina sidor.

Min förkylning håller i sig men ut måste jag med hundarna. I det vackra vädret idag gick jag bort till Kronoängen för att släppa hundarna en stund. Från ängen har man denna magnifika vintriga utsikt.

Violet skadade sig sist när hon sprang här men med lite värme och massage och två dagars vila så är hon i vassaste rejsform igen.

Hundarna hittar gott om pinnar att rusa runt med och jaga varandra.

Harry gillar inte att jag fotograferar så han grälar på mig när jag inte kastar pinnar till honom.

Märta-Mai kommer farande med en lagom stor pinne. Småpinnar ratas numera av henne.

Här kommer MM igen med sitt fynd hon aldrig vill släppa ifrån sig.

Violet gillar att sträcka ut och för det behövs inga pinnar tycker hon. Hundarna fick springa ett tag sedan blev det uppsamling (MM kommer om hon får en torkad fiskbit i ersättning av sin fina pinne) och vi tog vägen bakom reningsverket och vi kom fram till en bro över en flod eller snarare bred å som mynnade ut i Vättern. Bron såg vansklig ut bevuxen med mossa på sina ställen och breda springor för smala tassar att trampa ner i. Hundarna passerade över den rangliga bron med viss tvekan och jag insåg att det inte skulle kunna gå att vända på den smala överfarten. Harry tyckte det var läskigt att se vattnet mellan spjälorna så jag fick mana på honom lite käckt för att få honom att röra sig framåt. När vi kommer över till andra sidan insåg jag att jag inte ville göra om manövern och gå tillbaka utan vi började röra oss över ett stort fält med måttligt med snö att pulsa i.

Efter en envis promenad över fältet landade vi till slut på en liten plogad väg. På bilden kan man skönja slottet och Klosterkyrkan långt där borta i fjärran.

Till vänster i bild kan man se våra spår som ringlar sig fram.

Ok, vi har kommit ut på en väg men vilken väg? Den här leder ner mot Vättern vet jag och mot…

…väg 50 åt andra hållet. Vi traskar mot den stora vägen som leder oss till…

… Vadstena…

…cykel och gångvägen som går parallellt med riksvägen plogas inte vintertid så vi hade ganska tung väg att gå sista  tre kilometrarna.

Den här sträckan ligger bakom oss och efter drygt två timmars äventyr låg whippet-töserna i varsin fåtölj medan Harry ockuperade hallmattan snarkandes högljutt. Han hade nog tuffast att gå med sina korta ben.

Läget?

Jo tack det har varit nästan sängläge i helgen för i fredags kväll slog viruset till och jag däckade direkt. Undrar om det var influensavaccinet jag fick på förmiddagen som utlöste förkylningen?

Husse smygfotograferar ofta och gärna med sin telefon och ingen annan än Märta-Mai noterade hans tilltag. Hundarna tycker att det är mysigt med sjuka människor för då kan man mysa ihop. Jag missade årsmötet på whippet-race i Norrköping men jag hoppas få rapporter om vad som avhandlades senare.

Om jag ska gå till något trevligare så…

…blev jag bjuden av kompisen Ingrid på ostfondue på Kalkbruk och Bullersten (tidigare Ladugård 206) utanför Vadstena. Ingrids kusinbarn H blev också bjuden. Vi hade verkligen en trevlig kväll en sådan där kväll när man inte märker att timmarna går och ljusen brinner ner i alla kandelabrar och man finner att det egna sällskapet är de enda gästerna som är kvar och man märker inte att personalen börjar kolla på klockan och ordna och dona runt omkring och antyder att de gärna hjälper till med ytterkläderna när vi önskar det. Så trevligt var det!

Del av miljön på Kalkbruk och Bullersten. Bilden är inte av den kvalitet så den gör rättvisa åt stället så kanske om någon läsare är nyfiken så har dom nog bättre bilder på sin hemsida.