Stadsvandring…

…med lätt kamera, dvs. mobilen.

Stormen i NY har skakat om oss och ställt oss undrande om hur det ska gå. Harry, jag och Märta-Mai är i Stockholm för att vänta in Harrys matte som ska landa på Arlanda fredag morgon. Transport ut till New Ark är ordnad och flyget ska gå enligt planen så nu hoppas vi att det går vägen så att Harry ska få möta sin allra käraste matte snart, snart, snart. Harrys matte har klarat sig bra i stormen men i kvarteret bredvid gick några stora träd omkull och krossade fönster in till rum där människor låg och sov. I den stora parken i närheten är förödelsen stor.

Idag har vi vandrat runt i stan bland annat på Skeppsholmen och Kastellholmen

MM nosar runt…

Harry på Kastellholmens högsta punkt.

Vi befinner oss mitt emot Gröna Lund där alla karuseller och åkbegivenheter står tysta.

Självaste Kastellet månne?

En affisch på ett el-skåp som tilltalade mig. Sjutton också att vi inte är här på måndag.

Det ligger massor med vackra båtar kring Skeppsholmen. Hundarna låg i bilen medan jag var på utställningar så det blev mörkt när vi skulle ta nästa promenad.

Vi trotsade mörkret och gick över Gärdet och utmed Djurgårdsbrunns kanal och såg ett vackert smyckat lusthus.

Det befanns sig höra till Djurgårdsbrunns värdhus som visade sig vara öppet.

Kaknästornet framför oss.

Månen steg upp bakom hästhagen när vi efter en timme var tillbaka till parkeringen. I morgon blir det ny rapport då jag planerat att gå med hundarna i Tantolunden.

Wiola igen

Höstsolen har varit som vackrast denna kyliga helg och lördagen bjöd på en tur till Wiola-platsen och lek med pinnar och promenad utmed naturstigen.

Kul, kul, kul………!

Svaret på gåtan

En underlig sak har visat sig i viken under drygt en månads tid. I hopp om att få syn på tingesten tog jag med kameran på "långisen" idag.

Här vid Råssnäsbadet brukar den skumma farkosten brumma kring men vi ser inget så långt ögat når.

Hundarna fick springa fritt innan vi fortsatte ut på udden och Pariserviken.

Vi höll på att blåsa bort men vi trotsade vinden.

Vajjan vill fortsätta promenaden.

Åter på hemväg hälsade vi på några änder som hoppades på att vi hade bröd med oss.

Vi blir utskällda av den ena anden för han var missnöjd med att vi inte hade något att bjuda på.

Men vad är detta? En tross kring eken…

… trossen fortsätter ut i vattnet…

… den ringlar utåt sjön…

… en and vilar sina små fötter på trossen…

… där är farkosten som gäckat mitt kunnande under lång tid!

Detalj på vidundret som vilar tyst och stilla intill hamnen i Tegelviken.

Ett mudderverk är jag säker på att det är. Kanske det beror på att en stor norsk båt för ett tag sedan körde på grund i farleden. Båten var för djupgående och fick dras loss av Sjöräddningen i Vättern. Nöjda med att ännu ett frågetecken rätats ut och några timmars lufsande utmed vår vackra sjö tar vi det lugnt och inväntar husses ankomst inför helgen.

Vardagspyssel

Större delen idag ägnade jag åt att plocka in blommor på vinterförvaring. Det jag har kvar är att gräva upp Amaryllis-lökar som jag planterade ut i våras. Ska försöka driva upp dom igen till jul men jag tror det kommer att gå i stöpet för jag är nog för sent ute. Dom ska ju ligga och vila mörkt ett bra tag innan man sätter dom i kruka igen. Försöka duger brukar man säga. En upptäckt gjorde jag när min lilla änglatrumpet-planta som jag köpt på internet hade tre stora knoppar. Den skulle blomma för första gången på tre år men jag tror blomningen avstannar när krukan ställs inomhus.

En gammal pelargon som härdat ut denna konstiga sommar. Den fick äntligen hamna i fönstret och i lite värme. Hundarna sprang kring benen när jag pysslade både inne och ute så en promenad var av nöden.

Vi tog rundan förbi brobygget. Brobyggarna jobbar alla dagar i veckan med att gjuta körbanan.

Hundarna fick sitta vid en stolpe medan jag fotograferade och här har dom upptäckt något…

…vem kommer här om inte Stina med sin matte. Stina har varit på semester i Danmark och på Österlen där solen har strålat och det har varit upp till 20 grader varmt på dagarna. Stina har bott på fina hotell och sprungit på stränderna vid havet i hela fyra dagar.

Mina hundar hälsar artigt på Stina som hundar gör när någon i flocken varit borta ett tag.

Jag tror Stina numera anses tillhöra primär-flocken eftersom hälsningarna ser precis ut så som det gör när jag har haft någon av mina hundar själv ett tag och hundarna återses.

Vi dristade oss till att låta hundarna vara lösa en stund vid strandkanten och Stina fick upp spår efter mink som bor i faggorna.

Plötsligt tränger det på och Violet som nu är smärtfri tittar finkänsligt åt sidan.

"Vi går ut på bryggan hörrni!" 

"Hmmm det luktar skumt här"!

"Här har minken varit konstaterar Märta-Mai".

"Vart blev ni av undrar Harry och Violet?" Suddet beror på att jag rör på kameran men jag tycker färgerna blev snygga.

"Se upp här kommer dom!" MM och Stina fick bara en obändig lust att dra ett par varv runt i kvarteret.

Viloläge

Nu är det nog bäst att Vajjan får vila för hon piper till när hon ska hoppa upp t ex, i en soffa eller säng. Hon gick omkull för några dagar sedan då hon och MM rejsade för fullt så jag tror Vajjan sträckt sig. Hon är inte halt hon springer gärna men hon vill inte hoppa upp – då är det stopp och hon får smärta. Jag har försökt framkalla smärtan genom att provocera hennes leder även i nacken men icke.

Här kommer ett par exempel på lämpliga vilolägen.

Harry kan också…

Liksom Märta-Majsan.

På vandring med lätt kamera…

…det vill säga mobilen. Vi gör oss allt flera ärenden till Vadstena och hundarna är rätt hemmastadda där redan. Vi brukar gå ut på … 

…piren och runda den lilla fyren men …

…innan man kommer dit går man en lång allé med vatten på båda sidor och här släpper jag whippet-töserna om vi är ensamma. Inga bilar, inga villebråd, inga andra och då blir det rakbanerejs och …

…medan Märta-Mai och Violet springer sisådär tre gånger fram och tillbaka i allra högsta hastighet så håller Harry och jag oss undan för…

… att betrakta den karaktäristiska siluetten med Klosterkyrkan och Rödtornet  en stund innan …

… jag kopplar upp flickorna och vi tar fin promenad ut till pirens slutstation – fyren. Vi tar oss tid att se på utsikten över vattnet en stund. Nu är det dags för sista rundan för idag.

Solglimt

Så kom det då lite sol igen och hundarna värmde upp i trädgården innan springet på den vanliga stranden. Tantolga kände sig ganska bra idag men i kväll svider halsen igen.

Hur stort gap kan en whippet ha?