fredag 31 december 2010

Puff är död

VARNING!!! Känsliga personer ska undvika läsa inlägget nyårskvällen 2010.

Vi kom till stugan, husse såg direkt vad som hänt och utropade "Nu du har musen hittat in i skafferiet!" Jag ställde mig på en stol och började rensa ut det som var angripet och spara annat orört. Sista hyllan sista paketet på mellersta hyllan – en stor mus hoppar ur knäckepaketet! Vi konfererar om vad göra för att få ut musen i frihet. Mina nerver höll inte att ta ner sista paketet utan husse fick gripa in – hoppsan nu satt musen där darrande av skräck. Den tog ett häftigt skutt ner på diskbänken och gömde sig bakom diskstället.


Här är stackarn och han är så söööööt så man smälter i hjärtat och han tar ett pantersprång i säkerhet bakom kylskåpet och det går lika fort som blixten. Nu hade vi bestämt oss att han skulle ut så vi baxade ut kylskåpet och öppnade altandörren. Puff satt bakom ett galler inne i kylskåpet. Husse slog på gallret och Puff trillade ner och där var Märta-Mai snabb och beseglade musens öde – snyft, snyft men MM fick faktiskt beröm. Att det var Puff tror vi för han skrek två gånger och det lät som Piff, Piff, alltså hans kompis. En värdig begravning fick den lille och vi tror det var en skogssork för den var större än en mus. Vi blev så imponerade av den lille filuren för han hade byggt ett jättefint bo i knäckepaketet där han repat papper och gjort fluffigt och skönt åt sig och bolstrat in med mjuka tépåsar som antagligen luktade gott också. Visst blir man blir ödmjuk inför naturens skapelser. Sorken har kämpat för att komma in hit genom att gnaga hål i taket ovanför öppna spisen (väl igensatt numera) sedan har han hittat hundmat och samlat i soffan där han också gjort ett bohål i en soffkudde. Sista veckan har han hittat skafferiet och byggt ett nytt bo – resten är historia en sorglig historia. Nu myser vi och njuter av nyårskvällen efter en solig vinterdag med några härliga hundpromenader och lek i snön. 

torsdag 30 december 2010

Glada julen slut


En favorit i repris. Det här var vårt julkort för 3 år sedan men det tål att upprepas eller hur? Harry gillade inte tomtemössa då heller. Greta verkar helt bra igen så penicillinet är nog av det rätta virket. I morgon flyr vi raketer och granater i Motala och åker till stugan. Vi har ett antal svävande ljudlösa lyktor som vi ska skicka iväg på Nyårsafton. GOTT NYTT ÅR till er alla där ute som hittar in till tantens blogg.

onsdag 29 december 2010

Nyårsblommor

Mitt i handlingen där Greta har problem så åker jag till systern min i Södertälje och vidare till Stockholm. Igår kom jag hem och direkt till veterinären som jag skrev om igår.



Min systerdotter TB jobbar extra på Blomsterpassagen i Stockholm så jag köpte hem lite vackert till nyår – en dröm om kommande vår med anemoner, vaxblommor och tulpaner.


Eftersom jag fick extremt bra "släktrabatt" i butiken så slog jag till med en pampig orkidé.


Min julblomma väntar jag fortfarande på att den ska slå ut – helst alla blommorna på en gång!! Kom igen nu r´å!!


En blomma som alltid slår ut när det är lek på gång är Vajjan-Svajjan.


Vajjan är pinnflicka och Märta-Mai är bollkalle.


Jag blev så glad när jag såg den lilla svarta figuren i serie-stripen. Det är ju Märta-Mai utbrast jag för mig själv!! Samma uttryck – en som hänger på men är sin egen. Sedan såg jag att de andra karaktärerna motsvarade mina andra whippets. Mumin=Greta, Mymlan=Violet.




tisdag 28 december 2010

Rött men ändå inte rätt


Rött som julens färg är fortfarande aktuell trots att vi går mot Nyår. Rött så rätt, så rätt men inte när ens lilla Greta som snart fyller 11 år kissar rött - blodrött. Penicillinkur och tranbärstabletter är veterinärens ordination. Det är tydligen vanligt med urinvägsinfektion hos hundar vid den här tiden på året av olika skäl men snön bidrar för hundarna har svårare att hitta bra ställen att rasta sig på och kylan gör att åtminstone whippets inte vill vara ute mer än nödvändigt. I morgon får jag svar på bakterieodlingen och kanske nya besked. Greta ser risig ut tycker vi men hon äter fint och dricker bra och har ingen feber. Veterinären kan idag inte helt avfärda tanken på livmoderinflammation och inte heller säga om njurfunktionen är helt ok. Nu förbereder jag mig på en natt med en hund som måste ut varannan timme stackars liten.

fredag 24 december 2010

Piff eller Puff i stugan

Märta-Mai har agerat Pluto på julafton. Det började när vi kom till stugan för att fira jul och upptäckte att vi haft en objuden gäst i soffan. Gästen hade gnagt hål på en soffkudde och lämnat visitkort efter sig. Märta-Mai visade stort intresse i ett hörn i köket och vi härjade på henne som Musse Pigg gjorde med Pluto. Plötsligt hördes ett hjärtskärande pip och ut från hörnet kom Märta-Mai med en mus i munnen. Musen kom lös och har förskansat sig bakom kylskåpet. Den tittar fram då och då för att retas lite med MM eller den kanske bara vill kolla om kusten är klar.


Soffan har sanerats och dynorna har legat ute i snön så tomtarna har återtagit soffan efter ockupationen av Piff eller Puff. Vi vet inte vem av dom som flyttat in för musen har inte presenterat sig ännu. 


torsdag 23 december 2010

lördag 18 december 2010

Fika i bilen

Lördagsfikat med mackor intogs i bilen. 


Isakallt var det i skogen och rätt vad det är lägger sig isen över hela Vättern tror jag.


Vinden ven kring öronen innan vi kom in i skydd av skogens alla träd.


Märta-Mai och Harry hittar vägen själva…

Oh, så gärna jag skulle vilja vara i Stockholm på Hundmässan men i morgon har Harry sin söndagsträning i ridhuset. Det blir rallylydnad á la tomte (vi ska båda vara utklädda), "skinkbana", skojtävling,  glögg och pepparkakor är utlovat. Så vad är väl ett besök på Hundmässan …? Alldeles underbart……eller?

onsdag 15 december 2010

Ibland vet man inte hur det ska bli……

Det var en gång en valp som tidigt kom att heta Harry och han flyttade till Stockholm till HM (Harrys Matte). Enligt uppfödaren så var Harry "Ganska modig, lite busig och jättemysig".  Harry var i Stockholm idag och han kan föra sig i de flesta salonger och umgås belevat med alla och envar. Alldeles för kort möte blev det med hans äkta matte men det blir mera närmare jul.


En liten Harry som nästan inte kan få upp ena örat……vad ska det bli av den här lille parveln …?


Jo det blev…en ståtlig social hund som fortfarande är "ganska modig, lite busig och jättemysig".

Hemma på Bruksis skötte Ingrid om tjejerna och det hade gått så bra …sånär som på…Ingrid hade gjort i ordning små bitar av ugnspannkaka och bjöd på som uppmuntran men vips så var sista stora biten försvunnen. Det är oklart vem av dom tre: Greta, Violet eller Märta-Mai som var tjuven. Ett ouppklarat brott som inte ens Leif GW Persson kan klara upp med allmänhetens hjälp.

tisdag 14 december 2010

Stockholm över dagen


I morgon blir det mycket ligga och vila för hundtöserna tre. De kommer att rastas, matas och lekas med av snälla Stina och hennes matte Ingrid som kommer hem till Bruksis några gånger under dagen. Själv åker jag till Stockholm med Harry som sällskap redan på morgonkulan. Om allt går som det ska är jag tillbaka hos flickorna igen framåt kvällen. Dom tycker det är så skönt att vara inomhus och gona sig, helst nära varandra, i värmen när det är kallt ute.

söndag 12 december 2010

Gissa nobelpristagare


Gissa om jag blev förvånad när jag vaknade i morse (lördag). Regnet slog mot rutan!! Flera plusgrader ute! Det hade det goda med sig att jag kunde göra årets snögubbe. I år blev det en nobelpristagare – gissa vem? Jag kan ge några ledtrådar – det är en gubbe (det var ju bara gubbar som fick nobelpris i år), han blev otroligt glad, han har vitt hår och snedbena (som synes) och hans mellannamn innehåller namnet på ett av Sveriges vilda rovdjur.

fredag 10 december 2010

Kolla läget

Vackert väder och tappra hundar och kallt i stugan. Hundarnas madrass med hundfällen på ligger så nära brasan jag vågar. Jag ville kolla läget i stugan idag när det var så fint väder och då vill husse att vi skulle stanna så kommer han hit i kväll. Det första som hände var att snön stoppade möjligheterna att ta sig ända fram. Det hade jag planerat för och köpt en plastpulka för 89 kronor att dra vattendunken och annan utrustning på. Det andra som hände var att ett litet träd fallit över vägen men det kunde jag baxa ut mot vägkanten. Det tredje problemet var snön framför ytterdörren. Det tog ett bra tag innan jag kunde få upp dörren och väl inne var inte särskilt varmt. Det blev mycket att ordna innan jag kunde äta min lunch. Hundarna kämpade på i snö upp till magen på promenad senare men då bestämde jag mig för att ringa vår superfantastiska genomhyggliga granne bonden U. Han kom efter en kvart och plogade vägen. Själv skottade jag friskt så nu kommer vi fram till utedasset, vedhögen och in i stugan. Temperaturen inne när elementen varit på ett par timmar och brasan brunnit konstant är 15 grader och jag känner ett kallras någonstans ifrån. I morgon när vi åker härifrån är det nog mysigt varmt och skönt.


Solen sänker sig när vi tar en rastrunda till slut …


…som gick i rådjurens spår. I övrigt trampade vi jungfrulig mark kändes det som. Sommartid är det här en väg där bilar tar sig fram och vi kan vandra med lätthet och plocka blommor vid vägkanten. Ingen av hundarna uppfattade haren som spratt upp uppe på höjden och det tackade jag för. Mitt sällskap just nu är radion, hundarna och en bra bok och utanför står skogen alldeles tyst och vit och inga andra människor i närheten. Jag njuter av denna primitiva och isolerade tillvaro. Som kontrast ska jag, husse och en kompis åka till storstaden och lyssna på jazz i morgon.

torsdag 9 december 2010

Tok eller klok

Nordanvinden ökar temperaturen sjunker och antalet hundar med på rast/motionsrundor faller. Jag fick i alla fall med två hundar idag. Så häftigt, är ett fält i närheten, för en tokig eller klokig människa (ibland kan både och finnas i en och samma kropp) har gjort ett mönster i snön. Någon har gått med "tomtesteg" tätt, tätt så det har blivit ränder över hela fältet. Vem orkar, har lust, är kreativ nog att komma på att dekorera ett stort fält. Jag förundras och gläds åt snökonsten. (jag har missat att ta med kameran två gånger men tredje gången … …!)


Märta-Mai och kompani kan också göra snökonst men den duger inte som utsmyckning –  trevlig ändå. 

tisdag 7 december 2010

Pulsarväder

Härlig nysnö och lyckad långpromenad. Idag fick jag med mig alla fyra hundarna på långisen. Tjockt med nysnö så vi pulsade oss varma genom skogen. Harry, Violet och Märta-Mai fick springa lösa och det tog på krafterna att ta sig fram i snön som räckte upp till magen på Harry. Harry är nyklippt mellan trampdynorna så han klarade sig utan att få snöbollar under tassarna.

"Doggsen" har legat märkligt stilla och nöjda efter 2,5 timmar ute på vandring.


Utsikt från fönstret i vardagsrummet.



Mina sångfåglar i sin bur som jag fick av HM (Harrys Matte) förra julen. För att dom inte ska tappa tonen så har dom noter i burbotten.


Mina vackra flickor Violet och Greta vilar ute i "favvokorgen" vid elementet.


Violet orkar tugga lite förstrött på ett tuggben.


Märta-Mai kommer inte till ro förrän hon har tagit ett nappatag med sin boll.



Men Harry då? Han stannade ute och vill att vi ska komma ut och leka. Han har förberett sig och lagt en pinne framför sig. Han tittar upp på mig med sina blå och tigger om en lekstund men jag är kall och hård för jag vill ta en kopp kaffe nu när det blir lugnt i lägret.

söndag 5 december 2010

1-åringen


Lillflickan Märta-Mai fyller 1 år idag så hon får lite mera uppmärksamhet och jag funderar över vad som är kännetecknande för henne så här långt.
En mattjuv av rang – jag har lärt mig att inte ha mat framme i köket utan att jag själv är där!
Vår lilla katalysator – hon påverkar hela gruppen positivt genom att hon är så tydlig i sina signaler.
Självständig – hon vet vad hon vill och går sina egna vägar och kommer när hon själv vill.
Ett Gosegull – hon vill vara nära och trycker sin lilla lekamen mot både människor och hundar.
Lite mörkrädd– kvällspromenaderna är spökaktiga tycker hon
Öron på skaft – ständigt uppkopplad när hon är vaken. (Öronen tejpas på prov)
Snabb som en iller – hon sprintar iväg med glädje och inget kan hindra henne.
Opålitlig – har en förmåga att destruera saker i tysthet särskilt böcker.
Positiv – till andra hundar och barn och vuxna människor.
Vill tigga mat – men får inte.
Hungrig – får för lite mat enligt henne själv. Märta-Mai är inte mager men väger bara 12,3 kilo.
Älskar – nya leksaker, vila tätt ihop med matte, husse, Harry, Greta, Violet (idolen), mat, sin bilbur, träna trix och lydnad, leta godis, tugga på ben, stora bollar och sin lilla Asgam.
Älskad – vårt älskade lilla hjärtegryn som roar oss varje dag och som inte lämnar någon oberörd med sin lilla personlighet.
Tänk att just lilla Märta-Mai blev vår och att hon idag fyller ett år! HURRA!



"HEJ"

torsdag 2 december 2010

Isen har lagt sig

Igår lade sig isen över viken där vi bor. Viken utgör inlopp eller utlopp (beror på vilket håll man kommer ifrån när man passerar via Göta Kanal) till/från Motala hamn. Alla hundarna hängde med på lagom mitt-på-dagen-promenad.


En vacker liten koltrast satt lugnt kvar på staketet trots att jag närmade mig med med mina fyra hundar.



Isen ligger blank som en spegel.


Hundstens fyr i lite motljus.


Här brukar Harry gå i och bada men det gick inte så bra den här gången.


Märta-Mai har fått låna Gretas lyxpäls, Violet och Greta (skymd bakom Vajjan) har sina fina ullkappor på. Harry har sin egen alltid vackra päls.


Inte nu igen hann jag tänka innan jag såg att svanarna inte satt fast. När isen lägger sig över en natt så här så har det hänt att svanar fastnat och det är fasansfullt. 


Märta-Mai tycker att dom stora fåglarna är läskiga och börjar skälla skarp på dom. Det resulterar i att den andra svanen också kommer upp på fötter. Inte lätt i halkan!


Vad ska vi göra? Vad ska vi göööra?


Vad tycker du? Ska vi dra eller…?


Ja vi drar…! Hum… hum… hund att skälla!


Svårt att få fäste och få upp farten på den här glashala startbanan!


Upp och iväg … och Märta-Mai är ganska nöjd med sin insats! Hm…tycker matte men det kanske var bra för svanarna att röra på sig trots allt.