Stättan

Äventyr vi pröva på varje dag. Vi (hundarna och jag) tog långpromenaden via Vandringsleden söderut (mot Gränna) och då måste man vid ett ställe passera över en förhatlig stätta. Där strular det alltid när man ska över med ett antal hundar. Alla hundarna skulle nog klara att ta sig över på egen tass men jag vill helst hjälpa till. Harry var först ut att komma över genom att jag tog honom under ena armen och klättrade upp men hundskrället slet sig och hoppade sista biten ner på andra sidan. De andra hundarna var fastbundna i stättan. OK Violet näst på tur att hänga under armen men hon ville helst hoppa över själv. När jag kommit ett steg upp kastar sig Märta-Mai uppför och börjar klättra förbi trots att hon sitter fast i kopplet på andra sidan. På något underligt vänster får jag tag i MM innan hon blir hängande i halsbandet. Violet släpper jag ner och förankrar igen i stolpen ( det vimlar av rådjur häromkring). Jag får av MM halsbandet och kopplet och släpper henne lös så länge. Nästa hund Greta kastar sig också upp för att klättra själv men fångas in och lyfts föredömligt över hindret. Märta-Mai kopplas upp igen och vi vandrar vidare i frid och ro. Phu!!

Naturligt kretslopp

Förra vintern gick det åt mycket solrosfrön till småfåglarna. De rara små lämnade några frön som slog rot utanför köksfönstret. Ståtliga solrosor till oss att njuta av från köksbordet. Nu vissnar de snart ner men se talgoxen har upptäckt nya frön att äta av. Kretsloppet är fullbordat.

Sommarhuset ligger anonymt mitt i lövträdsskogen. Det blåser från sjön och många träd får ge upp och då tar "vår bonde" hand om dessa träd, sågar upp och klyver till ved.

Bonden levererar den kluvna veden i säckar om 1,5 kubikmeter som han ställer i vår "carport"/vedbod byggd på 50-talet. I morgon ska jag stapla veden och sedan är det bara att elda och värma sig av de fallna träden.

Hundarna då? Hur mår dom? Jo tack det är både bra och dåligt. I lördags då Märta-Mai och jag var i Köping gick husse på hundpromenad utmed Naturstigen. Ett rådjur störtar upp och Harry drar iväg. Violet gör ett ryck, kommer lös och ger sig iväg med kopplet efter sig. Snart är hundarna tillbaka och Violet kommer vid en snabb koll oskadd tillbaka. Söndag morgon innan jag anländer till stugan upptäcker husse ett sår på Violets framben och förbereder mig på att jag kanske måste ta henne till veterinär. Jag konstaterar att såret måste sys. Vajjan och jag drar iväg till Valla Djursjukhus i Linköping. Fyra stygn blev det men ingen antibiotika och det är jag tacksam för. Nu är Violet justerad men allt ser mycket bra ut. Hur gick det på utställningen? Jo men bra trots att vi bara fick en 2:a av den amerikanska domaren. Vi var inte ensamma för 2:or duggade tätt och vi var i gott sällskap. Domaren tyckte om Märta-Mai men tyckte att hon behövde bli mera socialiserad. Vi behöver vara mera frimodiga på plats så det är bara att fortsätta delta på  utställningar. Nedan ser ni Violets nya sår och snygga stygn.

Naturstigen

Varmt och härligt väder = långis ute i naturen kring sommarstugan. Nu åskar det och regnet smattrar på taket. I morgon bär det av till Köping på utställning för Märta-Mai och mej. Vi startar tidigt för att hinna fram till det är dags för MM i ringen. 

Har någon märkt att det börjar bli mörkt?

Höstdagjämning och idag 9 år sedan vår vackra pojke Olle dog. Då blev det mörkt omkring oss länge länge. Ljuset kom tillbaka så småningom men parallellt med ljuset löper sorgespåret som är utan slut.

Vi som vill in

En jättestor nattfjäril dansade utanför fönstret en sen kväll i förra veckan – kolsvart ute och ljust inne. En normalstor kompis ville också in i ljuset.

Fjärilen var inte lätt att fånga på bild genom glasrutan men här visar han upp sitt lilla ansikte.

Lördag och betong

Alla tanter gjuter i betong eller hur…? Jag har länge velat försöka gjuta ett fågelbad att sätta ut i trädgården. Kanske det blir ännu en vattenskål till hundarna men jag ser inget problem med det i så fall. Klockan 3 skulle det bli av hemma hos kompisen Mari i Linköping. Lördagsutflykten då? Vi hann bara gå ner till den lilla hamnen i närheten där vi tog smörgås och fika som vanligt.

Öninge hamn är ett dykarmekka och förra lördagen kom ett gäng från Huskvarna dit för att dyka.

Hundarna brukar vara nyfikna på dykarnas utrustning för dom har underliga grejer med sig.

Ett dykargäng grillar korv och tar paus vid grillplatsen.

Här i den enda viken går dom i och bakom bergknallen till höger finns en djup ravin som dom låter sig sjunka ner i. En av dykarna föreslog att jag skulle prova någon gång för det är fantastiska bergformationer under vattnet. Det sista jag vill näst fallskärmshoppning och golf.

En gång i tiden var detta en levande fiskehamn där flera yrkesfiskare hade sin hemvist.

Kompisarna Lotte och Ann-Britt har börjat med betongen.

Mari snickrar en form för att gjuta en sockel till sitt nyinköpta solur.

Storstövlar och städrock är en klassisk utrustning inför betong-gjutning.

På kvällen åt vi en fantastisk buffé och glammade fram till midnatt. Sent blev det och jag som skulle på hundkursen med MM tidigt i morse. Märta-Mai gillar kursen väldigt mycket och idag var hon superduktig! Om någon liten vecka kan jag presentera mitt lilla fågelbad här på bloggen. Valvakan i TV är över och i morgon är en annan dag.

Flera älsklingar…

Jag diggar vidare utöver Märta-Pärta-Pyron-Paron…

HMs Harry-Parry

Vajjan-Svajjan
Geti-PetiRiktiga namnen: Hot Isle Marimba (Märta-Mai), Barnes Batlow (Harry), Carmodey Constance Spry (Violet) och Klosterliljans Gracy (Greta).

Jag diggar dig jag diggar dig,digg digg diggar dej……

Lilla "skrället" som jag inte kan låta bli att digga. Särskilt när hon lägger huvudet på sned och undrar vad jag menar. En vild tjej tar många egna initiativ, en kärvänlig tjej som är beroende av mej. Jag köper hela paketet och låter mig roas och glädjas.

Inte kan man tro att denna väna lilla dam redan har dödat och slukat sin första mus? Att hon är en mattjuv utav rang? Att hon blir sjövild av att höra trasan gå på whippet-racet?Att hon rejsat runt i trädgården idag och kom in med lera upp till armbågarna? Att hon sover på min kudde varje natt? Jo det sista kan man väl tro på eller hur?

Märta-Pärta -Pyron -Paron Du är min lilla älskling…!

Stranden igår

Solen sken och värmde gott för en gång skull. En given promenad blev det utmed en av Vätterns sandstränder.

"Ingrid vad har du i fickan?"

Apropå utställning

Det kom en länk från en flitig läsare av min blogg. Jag hade inte sett den förr. Håll till godo ni som inte kollat redan och även ni som sett den för den tål att upprepas.

http://www.youtube.com/watch?v=Lpu5CqMh6TA&feature=youtube_gdata_player

Stolt matte

Oj vad jag känner stolt och glad över mina fina hundar. De, Violet och Greta, skötte sig så fint på lördagsutflykten med husse idag. Harry skötte sig också men han har en egen matte som är stolt över honom konstant. Husse tog de tre hemmavarande hundarna och gavs sig upp på Ombergs hjässa för att fika. Halvvägs kom Harry på att han gick i koppel och då visade han husse att här kunde han klara sig utan. Det gör han genom att han tvärstannar och stirrar stint ner i backen. När han gör så har vi lärt oss att han själv tycker att han inte behöver koppel. Det stämmer oftast konstigt nog.

Här är gänget vid fikabordet för dagen.

Märta-Mai är på bilden nedan 8 månader gammal och fotograferad av Marie på Mibisan´s kennel. Nu är MM 9 månader och debuterade på utställning i Laröd som junior. Hon fick ett förstapris och blev placerad som andra tik efter Fornix Jonna som knep ett CK.

Märta-Mai hade en delvis jobbig natt på ett B&B i Bjuv för där bodde en schäfer som inte skulle vara på den våning där vi sov. Han lyckades tydligen komma ut och han tassade kring utanför vårt rum och MM blev orolig och på helspänn och morrade åt den mystiska hunden. Tack och lov upptäcktes rymmaren av värdfolket som förpassade honom till övervåningen igen fram på morgonkulan. Märta-Mai hade svårt att koppla av på utställningen och hade en stark oro i sig märkte jag. I utställningsringen visade det sig när hon skulle springa runt då hon vände sig ofta till bakomvarande hund och tappade fart. När hon sedan stod inför domaren skällde en hund bakom henne och hon tappade fokus och jag fick börja om och ställa upp henne. Trots dom här orosmomenten tyckte jag att hon skötte sig utmärkt. Hon fick verkligen utmärkt omdöme från domare Nicklas Eriksson: Feminin med vackert huvud och uttryck, lätta öron, fin hals och överlinje, goda vinklar i fronten, välkroppad, vackert bakställ, utmärkt benstomme, något tätt bak, stabilt i fronten, kunde ha bättre räckvidd i steget från sidan, mycket prydlig som behöver lära sig det här med utställning. Ja vi får träna mera framöver båda två men jag är så nöjd!! Vi hade så kul för vi satt med vännerna Susanne och Willy och deras 4 borzoier som vi hejade på för fullt.

Crocodile Dundee hemma igen

Den som har sett filmen om när Crocodile Dundee kommer till storstaden New York och scenen där han går ut på stan första gången på egen hand vet vad jag talar om. Märta-Mai gjorde precis just så som han när hon var i Stockholm i dagarna tre. Vi gick på stan och varje människa och jag menar verkligen varje människa vi mötte ville hon ha ögonkontakt med. Det var så roligt att se på hennes min och beteende. Hon gick fram mot varje människa och tittade upp på dem och ville ha ögonkontakt. Det såg ut som hon frågade" Vem är du?" "Jag är Märta-Mai och är nyfiken på dej. Har du lust att lära känna mej?" Hon hade ett sjå för vi mötte ganska många.

Tidiga morgonpromenader på Gärdet blev rutin. En morgon låg dimman tät och en maskros hade fått en gloria av daggen.

Vi mötte massor av hundar varje gång vi gick ut på Gärdet så hundarna fick motion mer än nödvändigt. Märta-Mai fick kopplas efter långa ruscher med med ett koppel Rodesian Ridgebacks efter sig. En man med gipsat ben haltade fram med sin labradorhanne "tack för att ni kommer med en whippet" sa han. Hans hund fick dagens dos av motion efter mötet med Harry och MM. Så lite det behövs för att göra någon annans dag eller hur?

Den dimmiga morgonen och vi har inte mött någon annan ännu. Men Harry spanar efter kompisar.

Kaknästornet är dolt i dimman.

I morgon åker MM och jag till Helsingborg för vi ska på utställning i Laröd på lördag. Jag tar inte husvagnen ner utan vi ska bo på ett litet B & B i Bjuv. Vi ser fram emot resan och möten med andra vinthundar. Märta-Mai är anmäld till juniorklassen för hon börjar bli stor flicka på riktigt. Vi får se vad hon hittar på för det är aldrig tråkigt, alltid roligt och ofta spännande tillsammans med henne.

Det blomstrar

I början av sommaren klippte jag ner den gamla hibiskusen till fotknölarna och satte den i uterummet. Jag överdriver inte om jag uppskattar blomknopparna till 100-tal. Lite stolt är jag över att den har klarat sig så många år nu. Från början var det två vanliga hibiskus i varsin kruka som jag fick i födelsedagspresent den svåra vintern (2002) strax efter Olles död. Växterna blev efter ett tag taniga med få hängande blad och jag beslutade mig för att sätta ihop dom och så klippte jag ner dom hårt och si…nu är min hibiskus 8 år i år.

Våra vindruvor vid skorstenen håller på att mogna men behöver några soliga dagar till för att bli riktigt goda. Hoppas på frostfria nätter framöver. Vindruvorna är i år riktigt stora och fina. De är kärnfria och duger bara till att äta som dom är. Dom skulle nog passa till att göra russin av men hur sjutton går den processen till? Vi brukar inte kunna konsumera så mycket här hemma men en del fåglar, t ex. skator gillar när druvorna blivit frostbitna.