Lördagsvandring

Fika i ryggsäcken, extralång lina till Märta-Mai och en Harry utan koppel och ut på vandringsleden.

Vi satt på berget och fikade medan Harry morrade och gläfste på fiskebåtarna. Ljudet fortplantar sig bra över vatten och vi hörde nästan vad dom pratade om i den vita båten som gömmer sig bakom trädgrenarna.

En tjuv-lyssnerska…

… som snart rullade ihop sig i den mjuka mossan …

… och Harry lade sig att vakta ryggsäcken …

… båten försvann stillsamt bort med alla sina metspön och fångsthåvar…

… hemma har jag justerat bilderna och när jag jobbade med den här bilden när det gällde förhållandet mellan ljusa och mörka partier så uppträdde denna effekt som jag tyckte blev rätt vacker.

Samma träd utan bild-justering i efterhand.

Utmed denna vackra kust vindlar sig vandringsleden tillika pilgrimsstig som leder framtill Pilgrimscenter i Vadstena. Jag uppskattar att det är ca tre mil fågelvägen härifrån till Vadstena.

Husse äter banan och vi filosoferar över tillvaron och kommande aktiviter i helgen.

Vi valde att begrava vår älskade vackra Vajja denna fina vårdag i mars. Det blev en fin ceremoni och nu vilar Violet bredvid Greta  i en sluttning med utsikt över Vättern. Violet blev nästan tio år och jag tänker på henne varje dag och vi saknar henne väldigt mycket. En vacker och unik ros var hon vår fantastiska – Carmodey Constance Spry – !

Jag har blivit varse att Märta-Mai är den som har påverkats mest av att Violet fattas i familjen. Märta-Mai är inte van att vara ledare och har tappat lite av självförtroende i umgänget med andra hundar men jag har gott hopp om en ändring därvidlag.

Vardagslyx

Idag den mulna och kulna dag blev jag bjuden på Afternoon Tea igen av vännen Ingrid.

Vi åkte till Albackens Trädgårdsskafferi i Mjölby och bara njöt av allt gott och den fina serveringen. Jag kan verkligen rekommendera alla att åka dit. De har god mat, fin service och stället ligger bara en kort bit från E4 där det vid Mjölbys norra avfart är skyltat Albacken. Om man vill som vi njuta av Afternoon Tea så behöver man beställa det en dag i förväg – 0142-10991 eller e-post: info@albacken.net

Jag glömde kameran så bilderna är från förra gången vi var där för några år sedan men jag lovar det var samma fantastiska upplägg och goda grejer som förra gången. Hoppas ni blir riktigt sugna på att åka dit!

To start with…

… continue with…

… som avslutning och då förslagsvis med kaffe i stället för te…

En bit interiör från Albackens Trädgårdsskafferi som är öppet året om.

Som jag trodde så glömde jag ta en bild på naturen den 17 mars. Om ni minns mitt inlägg 6 mars i år så lovade jag där att jämföra bilden från 17 mars 2010 med 17/ mars 2014. Ovanstående bild är tagen 14 mars 2014 och vi fikar på Pilgrimscentrum med hembakad limpsmörgås (brödet var ugnsvarmt) och hembakad kardemummabulle. Solen värmer och Klosterliljorna i Munkträdgården bakom staketet har börjat blomma på riktigt. Märta-Mai är sugen på fika hon med. Jag hade ingen kamera med utom mobilen så det vackra vädret och den vackra hunden kommer inte riktigt till sin rätt. Vilken skillnad det kan vara ändå med vårens ankomst om man jämför mars 2010 med mars 2014.

Från Lurvglufs till Snygg-Harry

Harry har varit hos frissan på Vacker Tass i Väderstad.

Frissan tog en bild på Harry innan hon grep sig an den stora utmaningen att handklippa Harry. Maskinklippning skulle göra att han blev helt korthårig som en ordinär Welsh Corgi Cardigan och det ville jag inte.

Efter 1 1/2 timme var han fortfarande kvar på klippbordet.

Efterbild där han har blivit en snyggis med ordentligt uttunnad päls som är lättare att kamma ut.

SnyggHarry på promenad idag…

… tillsammans med hjärtgoa vännen Märta-Mai vacker som en dag alltid.

Jag bad hundarna posera på en sten och jag bad dem sitta och titta in i kameran men inte nödvändigtvis smajjla. En hund har ordning på öronen annars är det ingen vidare ordning för övrigt.

OK, sitta kan vi väl men se in i kameran …näääe…

… en sekund då kan jag väl det tycks Märta-Mai mena…

… titta vad vi kan – se åt samma håll!

Österlen och 17 grader varmt…

…när vi lämnade stranden i Vitemölla.

Vännerna och jag lyssnade på föredrag av blivande ärkebiskopen, första kvinnan i det ämbetet. Detta hände sig i Mellby kyrka på Österlen söndag kväll.

Idag vandrade vi en kort stund vid havet innan vi for tillbaka till Östergötland och kameran var med.

Marsväder och koltrastens vårdrill

Mars kan vara så olika för vissa vintrar åker vårkappan på innan täckjackan hunnit kallna.

Kommande dagar verkar det vara vårkappa som gäller och när hundarna och jag var ute så hörde vi en koltrast slå sin vårdrill en drill som inte liknar något annat – förunderligt med alla vårtecken just nu!

Jag ska roa mig med att ta en bild den 17 mars och beskriva omgivande natur då – bara jag kommer ihåg att göra det.

Nedan kommer en bild från den 17 mars 2010 och det var Märta-Mais första tid i vår familj. Märta-Mai visste inte om att marken kunde vara bar förrän hon var 5 månader gammal. Hon är född 5 december 2009.

Mina fyra hundar; Greta, Violet, Märta-Mai och Harry springer på isen i Varamoviken i Motala tillsammans med kompisen Stina. Som synes är det kallt och isen är täckt med ett tjockt snötäcke som låg kvar länge, länge.

En bild idag skulle se annorlunda ut för det finns ingen is och ingen snö och med sorg i hjärtat tvingas jag än en gång acceptera att två av hundarna inte finns längre. Det går inte en dag utan att jag tänker på min käraste Greta och allra vackraste Vajjan som nu förhoppningsvis springer på evigt gröna ängar. Så vill jag tänka i alla fall och jag undrar om det inte finns fyrfota jaktobjekt som harar att jaga på dessa ängar ändå.

Jag skulle gissa att 17 mars i år kommer Klosterliljorna i klosterträdgården i Vadstena blomma för fullt. Vi får se!? I helgen åker jag och träffar vänner nere på Österlen i Skåne och där lovar dom 15 grader varmt. Kanske till och med vårkappan åker av.

Bergsgeten

Märta-Mai agerade bergsget idag när vi var ute på långrunda i det sköna vädret.

När Märta-Mai springer lös är inte pinnarna långt borta. Hon kan bära pinnar hur långt som helst ju tyngre desto bättre.

Mobilbilder blir ju sisådär men man tager vad man haver.

Märta-Mai ger sig ut på strövtåg utmed bergskanten och det är tydligt att hon har ett mål…

… knappt hon syns uppe på krönet och hon är definitivt ute efter något…

Harry undrar om vi inte ska kalla henne tillbaka vilket jag försöker… samtidigt som jag klättrar ner för berget… minuterna går och ingen Märta-Mai … jag tänker att hon hör var Harry och jag är … minsann kommer hon ändå inte bakifrån och hon har helt säkert gått tillbaka till punkten där vi stod när hon försvann. Det slår aldrig fel! Det är ingen idé att flytta sig för hunden kommer tillbaka till samma ställe som hon utgick ifrån. Märta-Mai kom tillbaka och hon hade rullat sig i något riktigt äckligt och illaluktande. Det var bara att se glad ut och berömma henne och fortsätta promenaden som om inget hänt.

Inget äckligt alls att titta på. Bilden är från januari då gullet var på besök och Märta-Mai vilar i bakgrunden vid fönstret.