Som en människa igen

Inte klokt vad utslagen man blir av akut ryggont! Idag kunde jag ta mig till en naprapat i Motala och på hans inrådan hade jag tagit Iprén och Panodil i kombination full dos sedan igår. Efter hans behandling och rekommendation av medicinering i ett par dagar till så känner jag mig nästan helt återställd – ett mirakel känns det som. Nu går jag som Fantomen ut bland människorna igen efter att suttit (legat) isolerad i stugan oförmögen att göra något alls. Husse har lånat Violet och Greta för att avlasta mig.

Kanske var det övermodigt att klä upp mig i vårkappa och tunna skor men det var välgörande att ta en tur till Varamostranden med lilla Märta-Mai och Harry. Vi mötte upp Ingrid och lilla söta Stina. Både hundmöten och människomöten blev det eftersom det var många ute och njöt av det vackra sköna vädret. En fikastund hemma hos Ingrid med kaffe och glass kändes som en extra festlig avslutning på dagen.

Ingrid har fått en hund som lille Emil snickrat åt henne till hennes födelsedag i november förra året. Den är helt oemotståndlig så jag ville fotografera den idag.

Här ställer hunden upp sig perfekt.

Huvudstudie (klicka på bilderna för att se mera detaljer).

Jag blev så överraskad för plötsligt ställde sig Stina och poserade framför trähunden och hon ställde upp sig perfekt hon också – visst är dom söta ihop?

Harry har fyllt fyra

Vi var och hälsade på Harry och hans syskon och hans föräldrar Lilly och Frost när Harry var 6 veckor. Det var inte svårt att falla för den lille krabaten med kroksvansen. Harrys Matte har nu lämnat Sverige och sin lille Harry fyra år i min vård igen – det gör jag så gärna för han är så speciell Harry. "Harry, Harry är det du som är Harry"? Ja!
Harry på knagglig promenad.

Harry lägger ner sin lillebror som vi kallade "Kissekatten".

Brorsan Loke försöker sig på en attack.

Harry var herre på täppan redan då.

Utsällningen igen

Idag fick jag bilderna från den andra Olga som tydligen fotograferade Märta-Mai och mig i ringen också. Den sista bilden är utanför ringen och då ville inte Märta-Mai egentligen vara med. Olga K F. har erbjudit mig att gå handlerkurs hos henne och det har jag nappat på. Hoppas MM också tycker att det kan vara kul.

Idag skulle jag ha åkt till Stockholm för att vinka av HM (Harrys Matte) som nu lämnar Sverige på ett tag. Resan blir inte av för jag har gjort illa mig i ryggen eller blivit kall eller något. Jag misstänker muskelinflammation så jag smörjer med Voltaren och käkar smärtstillande. Nu är frågan hur jag ska klara att sköta hundarna helt själv i morgon. Husse har gått långpromenader med två hundar i taget idag medan jag är i stort sett utslagen. "En dag i taget", är en sliten klyscha men ack så bra att ställa sitt hopp till. Nu ska jag klara av den här dagen och i morgon är en annan dag.

Märta-Mai debuterar

Märta-Mai debuterade i utställningsringen idag och hon klarade sig bra trots att hon i början tyckte att det var läskigt med så många hundar och särskilt stora hundar som skällde.

Den här lille rackaren blev BIS i valpklass 2 så rasande söt och med värdig uppsyn.

Resultatet av whippet, valpklass 1 visas upp för husse med två rosetter, en HP och en BIM. Domarens omdöme var gott tycker jag och han förklarade BIM-rosetten med att MM var mera omogen än han-hunden Albin (Tappinskis Having a Latte) som blev BIG. Albin är nästan 7 månader medan MM är knappt 5 månader.

Domare Christoffer Beckmans kritik: 5 månader feminin liten kompakt tik, bra könsprägel, bra huvud och uttryck, bra hals och rygg, bra kropp för åldern, bra vinklar fram och bak, rör sig med bra steg. Temperament ua. Välvisad!
Något roligt hände när vi var klara i ringen. En ung dam kom fram och pratade engelska och var så glad att träffa Märta-Mai därför att hon känner MMs pappas uppfödare i Polen. Hon ville ta en bild för att skicka till Noddys uppfödare. Jag gav henne min mailadress så att hon kan skicka bilden till mig också. Det sista hon sa var: "My name is Olga by the way". Kul va! Hon hade sett i utställningskatalogen att jag också hette Olga. På bilden är MM väldigt smutsig om tassarna och det blev hon när hon kom hem och tog ett flöj över staketet och drog en repa i skogen – busungen!! Men hon är en riktig gullunge! Nu måste jag höja staketet och jag som trodde jag säkrat hela tomten men icke för en whippet med sting.

Fredagsmys i stugan

Ute rister stormen i trädtopparna och piskar Vätterns vatten.

Inne råder lugnet självt – "Så ska det låta".

Pumpen på plats

Två gånger om året kommer rörmokaren till oss i sommarstugan – på hösten för att ta upp pumpen och på våren för att sätta ner den igen vid sjön. Vi har sommarvatten som vi tar direkt från Vättern. Nu har vi rinnande varmt och kallt vatten igen så disken går lätt som en plätt. Harry kan tvätta av sina smutsiga fötter i duschen om han vill. Så mycket enklare det är att bo om man har rinnande vatten från kranen. Det krånglade med att få igång kranen i köket så det blev anledning att städa skåpet under köksbänken. Märta-Mai fann ett nytt utrymme att utforska.

16 mars 2010 såg det ut så här innan omplantering. Bakom den röda grejen ser man en "ämlig" planta som ska få en ny större kruka och ny jord.

Här är den "ämliga" blomsterlönnen eller klockmalvan som har övervintrat men som höll på att stryka med på grund av kyla och uttorkning.

Vilken belöning man får för lite ny jord och blomsternäring.

Alla harar i grannskapet hade bestämt sig för att springa upp framför oss på promenaderna idag. Vart vi gick nog sjutton dök hararna upp. Harry som alltid är lös lägger in turbon och jagar vilt medan mina whippet sliter i kopplen och skriker av frustration. Märta-Mai fattar inte varför det skriks och flåsar men hon hänger på och blir uppjagad hon med. I dessa stunder undrar jag varför jag valt vinthund och inte några små mopsar i stället.

Här har den lilla tokan visat på att det fattas en hundsäng i sovrummet – tvättpåsen får duga.

Hejsan

"Hej här är jag Märta-Mai. Husse fotograferar mig när jag bara filosoferar lite över vilka tilltag jag gjort idag. Funderingar har jag också om det kommer någon mat snart. På lördag ska ni få se på grejer för då ska jag på min första utställning i Ödeshög. Ja det här var bara en liten rapport från mig fast jag glömde berätta att jag har åkt med matte som en skottspoling med skräp till tippen idag. Vi åkte 3 gånger med bilen full med skräpsäckar och så jag då fast jag är minsann inget skräp".

Harry på kurs

En spännande söndagskväll för Harry och mig då vi började en introduktionskurs (5 ggr) i fårvallning. Ett gäng med 7 hundägare, deras hundar och vår instruktör samlades invid ett fårstall utanför Motala. Kursdeltagarna var hundar av skilda raser men vallare allihopa, en Kelpie, en Australian Shephard , en Welsh Corgi Cardigan (Harry), en Shapendoe, två Border Collie och en blandras. Vi fick gå in, med en hund i taget, i en liten hage där det vistades 4 får och sedan gå med hunden i lina och få den att gå framåt med bra och lagom fart och avstånd till fåren. Vi gick höger och vänstervarv och fick försöka hålla ut hunden mot kanten/staketet och på det sättet föra fåren runt och få dem att vika av i hagens hörn. Samtliga hundar fick prova på att valla två gånger och de vallade bättre redan andra gången. Harry fick mycket beröm för sin fina stil och entusiasm.

Fåren är beredda att vallas. De är vana med "utbildning" och håller sig tätt intill varandra.

Första skocken får som lät sig vallas av alla nybörjare. De blev utschasade och fick bytas ut mot en annan skock inför andra vallningen.

Violaplatsen

"Violaplatsen" det är här allt händer på sommaren. En stor gemensam gräsplan för alla som bor i stugorna runt omkring. Hundarna brukar få leka och springa runt här som avslutning på promenader i skogen. Märta-Mai fattade galoppen med en gång när det var premiär för henne att släppas på Violaplatsen.

Harry har hittat en rejäl pinne eller tog han den helt frankt från Violet? Märta-Mai laddar för en attack mot pinnen.

"Den är min bara så du vet din lilla myra", säger Harry.

Märta-Mai smyger inne på tant Lenas tomt.

Corgiträff bland liljorna

Här kommer de utlovade Klosterliljorna med Rödtornet i bakgrunden och Pilgrimscentrum till vänster. Det ligger en människa och läser en bok mitt i blomhavet och bakom mig sitter en man och även han läser en bok. Denna plats är magisk!

Är de inte fantastiska?! Klicka på bilderna för att se mera detaljer. Blommorna är som små vita kjolar med spets och gröna prickar.

Men vad skådar man mellan träden – en Welsh Corgi Cardigan. Jag jagar efter för det är än mera ovanligt att träffa på Corgisar en Whippets. Har man en Corgi själv måste man hälsa – så är det bara.

Äntligen ifatt och jag ser bara på hundarna, dom är två, och jag säger hej. "nej men hej", säger Ingrid och Krister. Ingrid är en gammal kär vän från förr och jag visste att hon hade en Corgi men vi har inte setts med våra hundar. Nu har de två Corgis, Hjördis och hennes mamma Alice. De följde mig till bilen och fick hälsa på Harry – tycke uppstod! Nu är det bestämt att Harry ska få träffa sina fränder igen och leka på deras gräsmatta – det ser både han och jag fram emot.

Klosterliljorna på marken

Kameran glömdes idag igen när jag tog en utflykt till Vadstena med hundarna. Vi besökte Olles grav som såg ut så här vid Allhelgonahelgen 2009. Jag tänker på Olle varje dag och besöker honom på nya kyrkogården i Vadstena flera gånger i veckan. Vår käraste Olle blev 24 år gammal och dog av en elakartad snabbväxande cancer den 23 september 2001. Det brinner ett ljus hos honom varje dag året om.

Den här tiden på året blommar Klosterliljorna invid Klosterkyrkan. Det är magnifikt att beskåda. En stor trädgård där marken är täckt av de vackra liljorna. Ett turistmål om våren.

Klosterliljans Gracy, Greta poserar i kvällssolen. Kenneln som Greta kommer ifrån hette Klosterliljan och låg i Vadstena och var förstås uppkallad efter dessa blommor som är ett av många kännemärken för Vadstena.

Vi gick en promenad till Tycklingestranden där hundarna fick springa lösa en stund och busa av sig. I morgon åker jag förbi Vadstena igen och lovar återkomma med bilder på de äkta Klosterliljorna.

"Allt om min mamma"

Vilken härlig dag uppe i Västanvik hos Marie och Mibisan´s kennel. Jag tänker inte på min fina mamma varje dag men idag blev det anledning på många plan. Marie och jag åt mat på Karolinen i Övralid. De serverade bland mycket annat rårakor med stekt fläsk och lingon. Jag tar aldrig den rätten för ingen kan göra rårakor som smakar som mammas gjorde– men dom här var det närmsta jag smakat – mycket goda. Mammas är dock fortfarande outstanding.

Marie och jag ägnade tiden, vi inte fikade ute i hennes trädgård eller käkade rårakor på Karolinen, till att ställa upp och fotografera hennes bedårande valpar ( 8 veckor) och min Märta-Mai 4,5 månader.

Valparna kan beskådas på Mibisan´s hemsida och det var väldigt olika på valparna om dom ville stå på bordet eller inte. Lock och pock fungerade på några medan andra testade om det gick att slippa undan för det var intressantare att kolla vad syskon och andra vuxna hundar höll på med.

Här nedan står Märta-Mai så fint hon kan för dagen. Marie fotograferade och jag höll i kopplet.

Märta-Mai trivs i famnen och jag trivs med att ha henne där.

Här sitter Anna-Lisa och håller om Vajjan. Förlåt det är jag Olga men så lik min mamma så jag skulle ta fel själv. Jag har en min på bilden som jag bara sett hos mamma. Jag blir mer och mer lik min mamma med åren. Skrattretande lik och det är väl fascinerande att man ärver miner.

Gänget i bakluckan innan hemfärd.

Tack Marie för lån av valptäcken, mat och kaffe och för fina foton!!! Kan tillägga att de fina täcken Märta-Mai bär på alla vinterbilder är lånegods från Marie och de är även sydda av henne.

Grönt och skönt

"Kan det bli bättre än så här?" frågade grannen mig idag. Han stod på en stege och reparerade en markis.

Märta-Mai har varit krasslig i magen efter att ha stoppat i sig något olämpligt därför är det extra passning på henne just nu. Här tänker hon dock på annat än att äta äckliga saker som legat ute länge i markerna.

På den blå pallen syns märken efter vår första hund Ivar som jag köpte 1972. Vi är så glada över dessa märken idag men det var vi inte då. Ivar var en röd Engelsk Cockerspaniel.

Scillan börjar ta över.

Ingen flirt

Hur gick det då? Nej det var ingen flirt utan bara ett snack släktingar emellan så nu vet ni det.

Långis i kvällssolen

Klockan 18.00 lättade molnen och solen bröt fram. Hundarna och jag tog en långis utmed Vätterns strand för husse var kvar i Stockholm och kom inte hem i kväll. Här är Tegelvikens båtklubb och i båtarna längst ut till vänster bor det folk året om. Mitt i smällkalla vintern i år blev det strömavbrott här nere så de boende frös ordentligt innan felet var avhjälpt. Det var nedanför den här bryggan som MM plurrade i vaken för ett tag sedan. (Klicka på bilderna för att få dom större)

Lilla söta hjärtegullet Märta-Mai.

Här har vi kommit fram till Råssnäsbadet och MM kollar grillplatsen om det finns några korvbitar kvar.

Vacker utsikt är mysigt i alla situationer.

"Jag har varit ute på bryggan och kollat bara."

Vacker vy mot Råssnäsudden.

Långa kvällsskuggor.

Hopptornet vid badet som speglar övre delen. Här gick vi på isen för inte länge sedan.

Nu har vi kommit fram till hundbadet i Pariserviken och fann två fåglar på varsin sten.

"Här står jag är där borta står du."

"OK! Jag kommer väl bort till dig då." Flirt på gång?