Massakern på golfbanan

Harry den utpräglade vallhunden som alltid går lös i skogen – jagar aldrig! Idag visade han andra sidor. Först gav han sig iväg efter en hare – han har inte en chans! En strålande vacker vinterdag idag igen. Skaren håller att gå på och plötsligt en liten sork tittar upp från ett hål i snön. Den blir skrämd av oss och sätter iväg över skarsnön. Den hittar inget hål att slinka ner i. Violet sliter i kopplet och vill efter. Harry upptäcker att det händer saker och ger sig iväg efter sorken. I ett dike tar jakten slut. Sorken försvarar sig genom att hoppa upp i luften och gå till anfall mot Harry. HM (Harrys matte) fyar och ryter åt Harry att låta sorken vara. Det hela är fort över och Harry kommer sättande med halva sorken hängande ut ur munnen. Jag skriker loss och då åker hela sorken in i gapet på Harry och han tar några njutningsfyllda tuggor. Stolt över sin framgång tar han några glädjevarv under det att vi andra skäller på honom och han blir utfryst halva dagen efter denna massaker. Vi befarar att han fått blodad tand – alla sorkar se upp! Eller snarare se inte upp ur era trygga hålor.

Dramatisk tall

Här ville jag fotografera tallen och därför släppte jag mina jaktmonster till Whippets. Om man var med på denna promenad i lätt skarsnö kan se vilken prick i skogskanten som är Violet. Hon fick syn på tre rådjur och gav sig iväg förstås! Bara att vänta – så kom hon efter 5 minuter – oskadd men skinnflådd på bakhasorna av den hårda snön. Det hände alltså igen och den enda jag är besviken på är mig själv. Jag hade sett spår i snön överallt av viltet och vet hur mina hundar fungerar och ändå……gör jag på detta sättet. Men visst är fotot på tallen dramatiskt!
En annan dramatisk tall och vid horisonten ligger Västergötland. Denna utsikt är från Ombergs golfbana vid ett av de vackrast belägna hålen på denna bana.

Ordentligt insnöade

I natt föll det minst 10 cm snö här i Ödeshög. Ingen plogad väg hit men vi klarade att komma ner till samhället för att hämta vatten. Jag och hundarna har inte varit härifrån på 3 dygn – jätteskönt! Det ser lite kyligt ut nere vid uteduschen. I morgon måste jag ta mig till hemmet i Motala för att duscha i alla fall annars får jag rulla mig i snön som min mamma gjorde för att pigga upp sig snörika vintrar. Eller så får jag börja vinterbada som både min mamma och moster ägnade sig åt. Min moster brukar säga att hon packar baddräkt och skridskor tillsammans. Isen har ännu inte lagt sig här och en och annan fiskare går ut med båt varje dag ser man från fönstret.
Utsikt från sovrumsfönstret. Vanligtvis ser vi rakt över sjön till Hjo men inte idag då tunga snömoln skymde sikten.
Kameran fick följa med på långpromenaden med hundarna. Jag gick ensam med hundarna första rundan i det vackra vinterlandskapet.
Greta tittar efter Violet när hon ger sig in på ännu en rajd i skogen. Dagens runda i skogen var totalt igensnöad. Vi fick spåra själva och det var tyngre än någonsin men vi försöker hålla spåret öppet genom att vandra där varje dag. På våren är marken helt täckt av Liljekonvaljer på det här stället i skogen och på sommaren kan man plocka litervis med smultron. Harar och rådjur trivs inne i snåren så vanligtvis är Greta och Violet kopplade.
Harry tvekar om han ska följa med Violet in i skogen.

Violet tillbaka efter, ja vad vet jag? Det verkar som om hon tror att hon kan framkalla rådjur eller harar bara genom att rusa in i skogen. Greta och hon scannade av ett stort område och tack och lov inget vilt just då.

Lek med snö

Efter skogspromenaden idag med Pompe och hans matte, Harry. Violet och Greta fick jag för mig att göra en snögubbe. Det blev en sjungande snödam som välkomnar våra besökare.
Lykta av snö som Harry var intresserad av. Ett tag var jag rädd att han tänkte använda den som lyktstolpe om ni förstår vad jag menar.

Julafton i sommarhuset

Första julen i sommarstugan. Så fantastiskt fridfullt och mysigt att bo här ute i skogen alldeles ensamma. Vatten har vi med i dunkar, brasan brinner hela dagen och värmer så skönt. Bonden Ulf med sin familj bor en bit härifrån och vi kan se att det lyser därborta annars är vi helt ensamma. Ulf hjälper oss att ploga vår lilla väg och han levererade ved till jul så nu klarar vi oss vintern igenom om vi vill. På förmiddagen knackade det på dörren och där stod Pompe och hans matte som under julhelgen bor i samhället Ödeshög 5 km bort. De lockade med våra hundar, husse och HM på promenad i skogen. Jag lagade mat och förberedde jullunchen under tiden.

Min julklapp från dottern HM (Harrys Matte) var ett konstverk – Bird Cage – av en av hennes vänner i New York. Vi har massor av fåglar här utanför som jag brukar titta på i kikare men dessa kan jag se på när jag vill. Visst är de tjusiga!

Harry har visst lust att slå sig ner med en bok efter promenaden. Det var jobbigt för Harry att gå i skogen idag. Inget plogat där och det är extra jobbigt när man har så korta ben och mycket hår kring tassarna. Harry fick massor med snöbollar som hängde fast kring fötter, ben och under magen så vi fick hjälpa honom att befria sig från den envisa snön som följde med in.
Nu är det saker på gång. Violet har upptäckt att julskinkan dukas upp på bordet.
Greta ligger och väntar på maten och hon fick något ätbart som julklapp – strips av komage – mums.
Violet har slocknat efter julmaten och efter hon ätit upp sin julklapp – älgburgare – smaskens!

Det ljusnar

Igår vände det! Nu blir det inte mörkare! Bara ljusare! Idag har det varit en strålande vinterdag i Stockholm där jag är nu igen. Harry och jag åkte upp till HM (Harrys Matte) i söndags. Hon behöver vår support när hon är sjuk och ändå måste jobba. Harry och jag promenerar med gänget på Gärdet varje dag. Här kan jag inte förbereda för julfirande med mat och sådant men det blir jul i alla fall. Jag har julklappar till hundarna, till husse och några till så maten går alltid att ordna på något sätt. Jag lägger ut några bilder från i somras när vi bodde på landet och tog hand om Pompe 5 år – korsning mellan Briard, Dalmatiner och Bordercollie. En supersnäll och mysig hund som bor på Lidingö vintertid.
Pompe står på vår veranda och spanar efter sin matte.

Skönt inne

Mysfaktorn är hög när man får vara inne i värmen och koppla av tycker hundarna.

Skönt att vila huvudet på kudden ett slag tycker Violet.

Greta föredrar att jag inte bäddar sängen varje dag.
Harry utslagen.
Sovstilarna är minst sagt märkliga.
En sömnig Stina på besök

Vinter i viken

Hundarna sitter och väntar medan jag fotograferar. Stina var hos oss medan hennes matte åkte in till Linköping för att handla julklappar. Vi träffade flera grannar ute med sina hundar. Vi stod och pratade en stund med ena grannen när hennes hund försiktigt närmade sig Violet som inte var på humör. Violet visade häftigt humör som hon gör ibland, särskilt då hon är kopplad, och gjorde ett utfall. Inte kul för den andra svarade och båda fick faktiskt en smärre blessyr på nosen. På bilden är det full harmoni men det var innan. Violet som är så vän och mjuk mot människor och får så mycket uppmärksamhet för sitt lugna sätt. Hon får också uppskattande beröm för sin fina ullkappa. Men vad hjälper det när en annan hund råkar se henne i ögat?
Här är "våran" fyr som vi passerar på varje dag på morgonrundan. Här kan man ta morgondoppet på sommaren och simma runt fyren om man känner för att motionera lite extra. Vättern är dock en djup sjö så vattnet är vanligtvis kallt i juni, juli.
Ibland kan jag bara känna mig så glad över att bo vid denna storslagna sjö Vättern med sitt fantastiska vatten. Förra året satt en svan fastfrusen här i vassen men då ryckte räddningstjänst ut och räddade den till öppet varmare vatten i Motala ström. Dom skickade även med lite mat i form av bröd. En av räddarna sa när han satte sig i bilen med svanen i knäet (vilken syn det var!): " Vi är till för att hjälpa varandra". Vackert sagt eller hur?

Vägen hem

Idag hade jag bestämt mig för att Harry, Violet och jag skulle åka hem till Motala efter Stockholmsvistelsen. Vi kunde inte ha valt sämre dag. Jag kollade väderprognosen och trodde snön skulle vara mera österut. Jag hamnade i det allra värsta snökaoset. och beslutade mig för att vända om men såg att det blev totalstopp på E4 i riktning mot Stockholm. Vad göra annat än försöka ta mig fram söderut. Resan som normalt tar 3 timmar tog nästan 5 timmar. Jag körde långa stycken på motorvägen i 40 km/timmen och sikten var kanske 50 meter och inte plogat det minsta. Nu är vi hemma i säkerhet i Motala och jag har just skottat uppfarten och matat fåglarna. Inga tidningar eller post kan jag ta in för brevlådelåset har frusit. De blir mycket att läsa och många obetalda räkningar blir det innan låset tinar upp igen. Kanske en och annan julhälsning också dyker upp någon gång i mars? Vad ska vi tro? Jag gillar snön så för mig får kylan hålla i sig.

Vinteräventyr i Stockholm

Nu är det vinter! Idag fick inte kameran följa med ut. Följande bilder är från när det var vinter senast i februari 2009. De är tagna i Motala på stranden nedanför där vi bor. Greta är inte med i Stockholm men hon skulle ha gillat det. I morgon bär det hem igen och det ska bli spännande att se hur mycket snö det är där.

Promenaden på Ladugårdsgärde på Djurgården förbi Kaknästornet börjar bli en vana. Vi, Harry, Violet och jag, missade dock att gå med våra nyfunna vänner. Inte helt sorgligt ändå för vi mötte dom vid stallet när det gått färdigt hela rundan. Några var på väg att till fika på "Kruthuset" som är ett annat kafé dit man får ta med sina hundar. Harry blev strålande glad att möta sina hundvänner och han sprang runt och hälsade på alla. Först hade vi hälsat på en stor gul labradorhane som visade tydligt att han ägde hela stallet och omgivande vägar och stigar. Gänget visste att han hörde till någon som var i stallet. Eftersom vi inte hade promenerat så var det inte läge för fika för oss. När jag kommit en bit märkte jag att den gule följde oss i hälarna och jag tänkte att han vänder nog snart men icke. Jag tjoade på honom och bad honom gå hem men han vägrade. OK tänkte jag så här gör han väl och han hittar hem själv. När vi gått väldigt långt och han hängde med ändå så blev jag i alla fall orolig att någon saknade honom. Vi gick tillbaka hela vägen och när vi kom till stallet slank han in där. Promenaden började om. Idag när vi gick själva så upptäckte jag att vägen, som är ett el-ljusspår, är ganska kuperad och krävande. Det var inget jag märkte av igår när vi gick i samspråk med varandra. Under vägen fick vi följe med andra hundar i skogen en Collie ett stycke och en Welsh Sp. Spaniel som Harry lekte med. Så lättsamt det är att veta att alla hundar kan umgås så avspänt med varandra. Koppel är ett stort hinder för att hundar ska kunna prata med varandra på ett naturligt sätt. När vi var i slutet på promenaden mötte vi den gule igen och nu i sällskap med sin matte. Jag berättade att vi träffats förut och hon hade inte märkt att han varit borta. Jag glömmer honom ibland sa hon och att han kom in i stallet förut väldigt glad i hågen.

Hundträff på gärdet

Det har snöat hela natten och dagen så i morse fick jag skrapa bort massor av fin pudersnö från bilen. Jag körde HM till sitt jobbmöte och åkte till Gärdet efteråt för en hundpromenad. Vi hade sådan tur för vi kom precis då ett promenadgäng skulle ut med sina hundar. Gänget träffas varje dag klockan 12.00 och går i skogen i drygt 1 timme. Det beror på väder och vind och är det fint väder stannar man i skogen och då tar det längre tid. Jag fick haka på för några hundar med ägare har vi träffat förut men de flesta kände vi ju inte. Vi fick vara med som gäster. Mina hundar, Violet och Harry, accepterades snabbt av de andra hundarna. Jag vet inte hur många det var som gick promenaden idag. Alla hundar går lösa och umgås och har olika roller i denna jättelika flock. Jag tror det var omkring 20 hundar. Det är så här jag drömmer om att det ska vara – att alla kan umgås med varandra. Det var en fröjd att se alla glada fina hundar njuta av snön och den friska luften.

Alla hästar på Gärdet är vana vid hundar så möte med ryttare är oftast inga problem.
Stilig kille som föll för Violet men hon snappade argt i luften då han försökte ta reda på mera om denna sköna dam. Här försöker man vara trevlig, tänker han nog, och vad får man för det?Man blir behandlad som om man vore ett annat flygfä. Jag får nog försöka igen och lägga på ännu mera charm.
Harry hälsar på en pigg liten kille.
Vacker hund i snön.

Här slutar promenaden på samma ställe där den börjar vid parkeringen.
Två pojkar som hövligt hälsar och vill lära känna varandra. Harry vill inte att denna trevliga promenad ska sluta och att han måste säga hej då till de nya polarna.
Nu har hela gänget kommit fram till parkeringen igen efter en dryg timmes promenad i skogen. Då brukar dom diskutera vem som vill gå och ta en gemensam fika eller lunch den här dagen och vart de ska fika. Idag föll valet på Himmelska Hundar och just det kaféet som jag tänkt gå på – vilken tur!
Här sitter några av våra nya vänner på fiket. Mimmi heter hon som ser så fint in i kameran och jag tror att hon är 10 år och tokig i bollar. Figge eller Sigge heter han som sitter under stolen. Båda dessa vänner är av rasen Welsh Corgi Pembroke. Den lilla japanskan längst bort har blivit mamma två gånger. En mycket säker dam som vet vad hon vill. Vi var 6 människor och sju hundar som till slut hamnade på fiket. Jag åt en fantastiskt god linssoppa med en varm smörgås till och gott kaffe efteråt. Hallonpaj och blåbärspaj hade en strykande åtgång när vårt gäng kom in. Violet och Harry fick festa på varsin kaka med kyckling.
Himmelska Hundar är Sveriges första hundkafé och ligger på Hedinsgatan 13 T-bana Karlaplan, www.himmelskahundar.se VÄRT ETT BESÖK!! men kom då utan päls. Bara hundar får bära päls på detta ställe.

Gärdet i Stockholm

Nu befinner vi oss några dagar i Stockholm. Harrys matte ska jobba här och då sällskapar Harry, Violet och jag med henne. Greta får vara kontorshund med husse på jobbet under tiden.

Det är ett tunt snötäcke här idag och härligt att vandra på Gärdet (Ladugårdsgärde) där kungen en gång hade sina berömda får. Alla hundar på Gärdet är okopplade och umgås helt naturligt med varandra. Mycket spring och lek med massor av främmande hundar blev det för Harry och Violet. I morgon ska vi gå på hundkaféet Himmelska Hundar där finns goda saker för hundar att beställa in och gott kaffe med tillbehör för deras hussar och mattar. Jag ska försöka att komma ihåg kameran då.

Vi (hundarna och jag) tänker roa oss på dagarna då HM jobbar och umgås med henne på kvällarna.

Äntligen landat

HM=Harrys Matte har landat på svenska mark. Harry och jag åkte upp till Arlanda för att möta henne. Det är alltid lika rörande att se deras glädje vid återseendet av varandra. HM hade bara två önskemål för helgen – att krama Harry och att vara i sommarstugan i Ödeshög. På bilden poserar Harry i stugan en sommardag då jag lämnat honom för klippning hos "Mycke Tassar" i Hästholmen.

Parkleken

Pinnjakt i parken vid gamla Birgittas sjukhus i Vadstena.
Kolla! Vad gör han nu då?
Kom igen nu då!
Det har sina sidor att gå med Harry på sandstränder.

Julfeeling

Långa promenaden idag förde oss hem till hundkompisen Stina som bjöd på fika med morotskaka. Hemma hos Stina fanns lille Viggo Hjalmar 8 månader. Han såg förtjust på alla 4 hundarna som svassade kring honom när han skulle äta. Greta som är matfixerad satt som en stenstod och följde varje tur som skeden tog från tallriken och till Viggo Hjalmars lilla mun och tillbaka till tallriken. Bilden nedan är från förra årets juletid då gänget just samlats för godisutdelning
Alla som sett den första Göta kanal-filmen minns den grekiska festen som spelades in vid Göta Hotell i Borensberg. Idag var jag bjuden på julbord där och det var en betydligt lugnare tillställning. God mat, god stämning i vacker värdshusmiljö så nu är jag mätt och glad. Ännu gladare blev hundarna då jag kom hem. Det blev en liten kvällspromenad kring kvarteret och nu har lugnet lägrat sig och hundarna lagt sig att vila för natten.