Fina fina Vajjan

Tre månader.

Sex år.

Sju år.

Sex år.

Idag har vi firat Violets åtta-årsdag med tårta och promenad i Söderköping. Vår fina fina Vajjan-Svajjan med sin alldeles speciella personlighet. Självständig och kontrollerande med stor integritet men oj så liten och beroende av sin matte. Går jag två meter från henne så pips det ömkligen. Lämnar jag henne och tar med mig en annan av hundarna så övergår pipet till vrål av övergivenhet. Dessa är bara några av hennes speciella egenheter. En riktigt riktigt trogen vän det är hon i alla väder och i alla dagar och år. Nu har hon fyllt åtta år och fortfarande lika road av att leka när matte är med annars kan det kvitta.

Friskvård medels hundägande

Frisk luft främjar hälsan sägs det ju. Har man hund/ar kommer det på köpet. Tantolga fick mycket av friskluftsvaran idag medan husse kurerade sin influensa.

Första luftningen för Tanten började klockan 9 med morgonrundan med fyra hundarna. Klockan 11 var det dags för långrunda med de yngsta whippettöserna fram till 12.30. Vi hade tur att träffa två vackra whippet-pojkar från Häradsvedens kennel. Alla hundarna släpptes på ett lämpligt fält och gissa om det blev race och återigen fick jag tillfälle att utbrista – gå aldrig ut utan kamera!

Hemma igen bara för att hämta Harry och ryggsäck med fikatermos och iväg till aktivitetsdag med gamla kurs-polare klockan 13. Vi var ute på promenad och tränade Rallylydnad i tre timmar och sedan hem igen lagom till eftermiddagens rastnings-promenad med whippetflickorna. Nu återstår bara kvällsrundan och sista rundan på sammanlagt en timme.

Promenaduppehåll vid en kullfallen ek för balansövning och problemlösning. Nisse tar sig ner på det smartaste sättet.

Labbe-killen Mosse ska välja smartaste vägen att ta sig emellan de stora trädstammarna – lite läskigt att gå in i tunneln är det allt tycker han.

När han klarat den läskiga biten var det desto roligare att hoppa upp och balansera på stocken.

Harry älskar dessa aktiviteter och njuter i fulla drag av gemenskap och vackert väder. Harry är killen hela dan för idag var det dags att presentera resultaten från förra säsongens Rallyslydnads- och Hinderbana-cup. Harry tävlade vid tre tillfällen förra året och sammanlagda resultatet blev delad femte-plats i Rallylydnad och första plats i Hinderbana! Hejja Harry du är BÄST! Just i detta ögonblick idkar han passiv passivitetsträning vid husses fötter. I morgon är det Violets dag men det återkommer jag till.

Post istid Pre Blåsippa

Omberg igen med hundar, husse, goda mackor, frukt, dricka och kaffe. Solen sken och snön lyste med sin frånvaro på ställen där…

…blåsipporna snart lyser med sin närvaro i den vidunderliga…

…bokskogen där alla på bilden tycks vara i sin lilla värld…

…mitt inne i den vackra Ekoparken.

"Vad står det på den här skylten då? Om…

…berg! Matte det står Omberg på skylten!

Vänta få se, vad står det här då? SVEASKOG, jaha ja, Sveaskog står det ja.

Ok, Sveaskog då vet vi det – att det är ert revir som vi pinkar i! See you later aligator!" 

Jordens smuts

Jag fick för mig att åka till Sharpman i Hogstad för att kolla goretex-kängor för mina gamla är utslitna. Hundarna följde med eftersom i planen ingick en långrunda någonstans på vägen hem.

När jag slutligen fann på var vi skulle gå visade det sig att det var jordens smutsigaste plats jag valt. Lera upp över stövlarna så det gällde att välja gå i skogen vid sidan.

Vi hamnade alltså på en motocrossbana och där finns en inhägnad så jag släppte hundarna där inne en stund.

Lite kul var det allt!

Violet leder jakten mellan träden.

På ett fält innan skogen dristade jag mig att släppa Märta-Mai och Harry som njöt i fulla drag av att jaga varandra… 

…kors och tvärs… 

…och hit och dit…

…fram och tillbaka…

…tills jag bad alla posera uppe på ett gammalt flak…

…kan ni sitta fint då allihopa och titta in i kameran? Javisst vi kan! Endast Harry och Märta-Mai har öronen i samma position och gör ett försök att le åt fotografen.

Motala under utveckling

Oh, vad det händer mycket i Motala. Man bygger en ny bro över Motalaviken, ett dubbelsspår för att tågpendling ska underlättas och så är det super-gulliga whippet-valpar som utvecklas vecka för vecka dag för dag. Jag har idag fått äran att umgås och njuta av de små liven i ett par intensiva timmar uppe i Västanvik på Mibisan´s kennel.

Först ut bilder på brobygget. Jag brukar gå förbi här med hundarna en gång om dagen och följa arbetets gång.

En gigantisk stålbalk som ska bära upp vägbanan har skjutits ut så den vilar nu på den första bropelaren på den norra sidan av viken.

Stålbalken från södra sidan vilar också på den första bropelaren. Om någon är intresserad av hur bygget går till från början till slut kan se på följande länk: www.youtube.com/watch?v=P7kC1h_lBMg

Så över till valpbilderna tagna av matte Marie Sandberg.

Tantolga gosar med valparna under överinseende av mamma Dixie från fåtöljen.

Mmmmm…du är allt en liten sötnos!!!

…hallå jag vill behålla örat!

Valpligan anfaller medan mamma Dixie är beredd att gripa in om det behövs. Valpdoften satt kvar i mina kläder när jag kom hem så jag blev ordentligt examinerad av mina egna hundar innan jag släpptes in över tröskeln.

Isen ger vika, glaciärerna smälter…

…båtar sätts i sjön, fisken går upp på torra land och hundar klättrar i träd. Är det klimatförändringens fel eller…?

Båten är redo när det blir öppet vatten.

En ful fisk på en spik.

Gäddan står inte längre och lurar i vassen för den har själv blivit lurad.

Ja det är väl bara att klättra upp och ta bytet tycker Violet.

"Svårare än jag trodde. Hur blir det med klätterkursen matte? Har du anmält oss än?"

"Skam den som ger sig."

"Jag tänker i alla fall inte ge upp än. Jag heter inte Händiga Märta för skoj skull, så det så."

Var är pingvinerna?

Igår gick vi över "Lilla Arktis" igen men inga pingviner i sikte.

Jag är förtjust i att upptäcka det som är nära. Om jag går samma promenad med hundarna varje dag så finns ändå nya saker att se hela tiden. Ett isberg tornar upp sig där det förra veckan var öppet vatten.

Idel nya isformationer.

Ett isberg kastar sin mörka skugga ner i dalen. 

En spricka i glaciären.

Ett isbjörnsspår korsar vår väg över isvidderna.

Målet för vår vandring hägrar i fjärran.

På spaning efter småvilt att jaga hem till grytan.

Apropå spaning så deltog Harry och jag i ett "sökdrev" efter hunden Loke som nu har varit försvunnen i 3 veckor. Det finns spår efter en hund som kan vara han och han (inte säkert förstås att det verkligen var Loke) har varit synlig i trakterna där han försvann. Lokes husse placerade sig på en öppen plats i skogen och drevet bildade en cirkel som sakta gick genom skogen mot mittpunkten där Lokes husse väntade. Syftet var att "skrämma" Loke att gå mot sin husse. Vi var ungefär 50 personer och 30 hundar som gick och larmade fram genom snåren med ca 50 meters mellanrum. Ingen Loke i sikte men spår som kan vara hans. Hoppet finns fortfarande att han ska bli funnen och återförenad med sin husse.

Märta-Mai har fått ett nytt smeknamn idag. Husse som alltid uttrycker sig positivt blev så imponerad av hennes teknik att stjäla prinskorv ur ett paket från köksbänken. Han såg hur hon bar sig åt och utropade beundrande: "va händig hon är Märta"! Så från och med nu kallas hon Händiga Märta.

Arktis light

Jag tänkte låta Greta stanna hemma idag när vi återigen skulle ut i snålblåsten men inte ville hon vara soffpotatis inte.

Riktigt ruggigt på stranden…

Ett sommarhus ligger i vila medan tallarna pinas av vinden från Vättern och snön fastnar och bildar vita streck utmed trädens stammar.

Båten väntar på klucket från stranden och betydligt mildare och varmare vindar.

Harry vandrar hur käckt som helst i alla väder utom riktig hetta. Där är vi långtifrån trots att fåglarna har ändrat sin sång till mera vårlika toner.

Solen lyser med sin frånvaro på vår vandringsstig över "arktis" vita vidder.

Lycklig den som hittar en frusen pinne!

Hemma igen kastade jag lördagssmörgåsen som blev över ut till våra skator. Det är några skator som bevakar fågelbordet från grannens päronträd.

Dom här skatorna blev blyga inför kameratanten i fönstret. Igår hade vi besök av gråsiska, grönsiska, rödhake, skata, kaja, koltrast, björktrast, talgoxe, blåmes, gråsparv, pilfink, grönfink, gräsand, hare, rådjur och en och annan katt . Inga gulsparvar eller domherrar har varit synliga i år men däremot sidensvansar. 

Nu väntar jag ivrigt på rapport från HM (Harrys Matte) som ska landa i Buenos Aires idag. I Argentina är det högsommar och varm, varmt. HM ska jobba i Argentina i tre månader med en liten tripp till Sverige och hennes lilla hund Harry däremellan. Harry längtar redan!