Vi klafsade fram i lera…
…men Stina räds inte…
… en nylagd spång underlättade vid den här platsen…
… ingenting fick hindra vår framfart…
… en vårlig bäck av smältvatten störtade sig nerför branten…
…men mestadels gick vi torrskodda och torrtassade genom den fridfulla vackerskogen…
…tyst och övergivet som ett fjolårs-fågelbo. Vi mötte faktiskt en människa som var stadd på vandring precis som vi. Efter långpromenaden var det dags med påtår från termosen. Vi fikade i bilen för det var rätt ruggigt att sitta ute idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar