Man har huggit ur mycket vid Mariebergsudden som platsen heter så de bofasta rådjuren som funnits där så länge jag vet har fått sitt utrymme betydligt begränsat. Jag undrar ofta när vi människor gör "fint" för oss vad det kostar för djuren som alltid har bott där. Särskilt tänker jag på Tornbyområdet i Linköping där Näktergalen fanns i mängd och de nattliga konserterna var öronbedövande! Jordsyrsan hade också kolonier där. Jag har gått där på sommarnätter efter all byggnation och lyssnat efter näktergalen och syrsan men icke – inte ett ljud! Så sorgligt! Nåväl idag fick Harry gå lös på stigen genom rådjurens rike i Motala men jag vågade inte släppa Märta-Mai för jag märkte på henne att något fanns i närheten.
De första blåsipporna…
En hund som har viltkänning…
En strosande och nosande aningslös Corgi…
Något finns i närheten och matte får syn på tre rådjur…de står helt stilla – inte ett prassel…
Kallar in Harry för han kan få för sig att jaga efter om de skulle ge sig tillkänna på ett mera påtagligt vis. Resten av promenaden gick båda hundarna kopplade. Gränslöst vackert väder och en gränslöst vacker promenad som avslutades med rejs på sandstranden.
Men har du redan hittat blåsippor :). Det är en härlig tid vi har framför oss nu!
SvaraRaderaKram Marie och Whippetligan