Tantolga är tillbaka till …

… sina rötter. Vi har flyttat från Vadstena och kommit närmare min barndoms skog och lilla sjö. Min familj bodde där från det jag föddes till jag fyllde sex år.

I skogen vandrade vi och plockade bär och i sjön badade vi och min mamma badade till och med på vintern. Min pappa var sjöman och var ute på de sju haven och var inte hemma mycket under tiden vi bodde vid sjön. Pappa jobbade på en båt som seglade mellan alla världs-delar när jag föddes och jag var redan fyra månader när han såg mig första gången.

Det känns magiskt och högtidligt att vandra med hundarna i min barndoms skog. Jag känner igen mig på ett konstigt plan. Typen av natur känns hemma!

Efter min syssla som heltidsmormor i Stockholm har jag flyttat hem till husse och hundarna och tänkte bli mera flitig på bloggen om nu det finns några läsare kvar efter mitt långa uppehåll.

En skogssjö som under sommaren är fylld av näckrosor ligger som en spegel mellan två bergsryggar…

… Märta-Mai hittar redan i skogen och har favoritstigar…

… Harry älskar att traska uppför bergen. Han gillar utmaningar och rör sig smidigt över stock och sten. Han vet att matte inte är fullt så vig så han kollar hela tiden att jag är med. Han väntar på mig när jag åbäkar mig uppför berg och nerför. Jag är försiktig när jag går ensam i oländig terräng. Igår följde vi en vandringsled och den vindlade iväg utmed en bergskam och jag var rädd att den skulle vara så lång så vi skulle bli fast och inte ta oss hem innan mörkret föll. Plötsligt stötte vi på en mindre väg som ledde åt rätt håll som jag bedömde det och vi hann ut ur skogen medan solen ännu var uppe.