Gyllene tider

Nu vet jag att hösten är min bästa tid och även hundarnas. En bra grej med hösten är den stora frihet det innebär att vara ledig och vara ensam med hundarna på en strand och låta dem hoppa kring utan att det stör varken folk eller fä. Igår rådde sommarvärme och vi gick promenad i Naturreservatet Stora Lund.

Det går att bada från klipporna, sandstranden eller bryggan men hundarna föredrar strandkanten.

Det vita huset i bakgrunden är Ellen Keys Strand som ligger i en sluttning på Omberg.

Kallt och friskt vatten att dricka oändligt…

Harry väntar att jag ska hitta en pinne att kasta men det var ont om dylika…

Märta-Mai har tagit sig ett dopp och värmer upp med språngmarsch på berget.

Vajjan på toppen av "apberget" som det kallas i folkmun. Många badar här och solar på berget.

Mina finaste flickor undersöker skrevor och snår.

Vattnet är kristallklart och utanför berget finns stora stenar att se upp för när man kommer med båt.

Harry vågar sig ut på klippan.

Han undersöker en av grillplatserna där jag förmodar att alla pinnar tar vägen.

Märta-Mai jagar något kryp.

Nyponen lyser röda så nog börjar hösten.

En liten fågel håller kollen uppe på bergets krön.

Flickorna har funnit en gigantisk pinne att kampa om.

Äntligen hittade jag en pinne att kasta i.

Harry låter whippet-töserna simma ut och hämta medan han tar hand om dyrgriparna invid stranden.

"Varför jobba själv när andra kan göra jobbet?" undrar Harry.