… har jag varit sedan igår morse då jag vaknade med ont i halsen och utan röst. Husse tog långisen medan jag låg i sängen med en god bok. Det var länge sedan det hände. Tur att det regnat hela dagen idag då husse återgått till jobbet. Ute-lusten har varit något minskad hos hundarna men vi har ändå varit ute i spöregnet och whippet-flickorna rejsade järnet på ett ställe där vi var helt ensamma och jag kunde släppa dom. Skönt att dom ändå fick springa av sig ordentligt även idag. Harry höll sig undan och gick intill mig medan whipparna röjde så höstlöven virvlade som moln på låg höjd och svanparet med de fyra årsungarna tryckte intill hamnpiren i pur förskräckelse.
En ganska typisk bild från en annan vacker dag och där båda hundarna också är halvt borta men långt ifrån sjuka. Dom rör på sig (rörelse-oskärpa) och det gör även tanten med kameran (skaknings-oskärpa).
Lovar härmed att återkomma med hela hundar med skärpa när jag själv är helad i halsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar