onsdag 1 september 2010

Gycklarnas afton

Hundlivet i Motala löper på och är spännande varje dag. Vi försöker variera långpromenaderna och idag gick vi utmed Göta Kanal från Borenshults slussar genom hela Verkstadsön och tillbaka. Jag hade önskat att något kafé hade varit öppet men nix – inte säsong. Nyss på vår kvällsis undrade vi alla varifrån det iskalla regnet kom ifrån – säsong kanske. Jag vägrar gå med på att det är höst redan!!!!!!!!!!

Här håller hundarna på att torka varandra från vätan. Violet och Märta-Mai är så söta mot varandra hela tiden.


Märta-Mai är gycklaren i familjen för hon skojar mest hela tiden. Igår satte jag tejp i hennes öron som tenderar att stå på skaft i alla situationer. MM tolererar detta påhitt från min sida med ett stoiskt lugn och hon ser ut som en gycklare fast bjällrorna fattas.

Jag har inte rapporterat om våra framsteg med klickerträningen och det beror på att den legat nere ett tag men nu har vi jobbat varje dag en liten stund. Nu har Märta-Mai lärt sig att lägga sig på en speciell fäll och ligga kvar där. Fällen tänker jag ska vara en trygg plats som är bara hennes och den kan man ta med i olika situationer, t ex utställningar. Träningen har vi gjort i olika steg och Märta-Mai är otroligt snabb att lära sig något nytt. Hon tycker om godis och det går åt mycket när vi tränar och det är precis som det ska. Belöning som hunden tycker om är A och O. På Violet fungerar lek med leksak bättre än godis vid inlärning. Det tar längre tid än om hunden är motiverad av gott godis tycker jag.

2 kommentarer:

  1. Ha, ha, ha, OJ vad jag känner igen "upprättstående-öron-syndromet"! Frågan om Ulla-Carin är fortfarande under bearbetning och inte bortglömd! :-)

    Varma hälsningar från Carin!

    SvaraRadera
  2. Ungdomlig yra och nyfikenhet tror jag har stor inverkan på öronkontrollen. Vi ska prova tejpen en period till men nu är den borta för tillfället.

    Spännande om Ulla-Carin är en föredetta Motalabo eller en dubbelgångare.

    Vi hörs!
    Hälsningar Olga

    SvaraRadera