Husvagnens sista resa för i år – från Motala till Ödeshög – och vad passade bättre än stanna på Omberg och mysa med medhavd matsäck i husvagnen och koka kaffe på gasolköket. För att mysa till det ordentligt satte vi på värmen och snart satt vi som i en bastu. Den sköna värmen gjorde att vi fick lust att sova middag en stund men hundarna ville ut på vandring i stället. Inget dåligt val tyckte vi när vi väl kom ut i den mest praktfulla natur med bokträden som glödde och glänste i höstsolen.
Tillbaka igen och vad fanns vid husvagnen? Hundarna drog ivrigt mot ett ställe och vips innan någon av oss han reagera så drog Märta-Mai ner något som hängde från stödbenet på husvagnen. Vi hann se att det var ett dött litet djur – fågel –fisk eller mitt emellan? Det visade sig vara en liten död mus som MM hade dinglandes i munnen men inte så länge dock. Den åkte in i hundens gap trots mattes förtvivlade försök att få henne att släppa det makabra fyndet. Nu hade vi huvudbry. Hur hade musen hamnat där? Hur hade den dött? En teori är att den varit nära att bli överkörd men klarade knipan genom att hoppa undan men då kom husvagnen och smack så satt den fast och ljöt en snabb död. Märta-Mai slickade sig omsorgsfullt kring nosen alltmedan de andra avundsjukt tittade på. Först till kvarn……!
"Finns några rester kvar att slicka i sig? Och… varför blir matte så hysterisk?"
asså Olga - hundarna slukar i vart fall mössen - Konrad hade burit in i husvagnen
SvaraRaderatjusigt med alu-färgade hundar till alu-husvagnen !
kram Måsse
Asså Måsse! Så kul att höra från Dig. Konrad är ju som han ä`han är ju katt bevars.
SvaraRaderaJag träffade en man igår vars fru har kört hissen i Zinkgruvan. Han kände Dig men jag vet inte vad han heter. Än idag gläder jag mig åt den gången då jag var nere i Zinkgruvan – så imponerande med världen under marken.
Vi hörs och ses! Kram Olga