onsdag 27 juni 2012

Glest i trädgården…

…men bara på hundar för grönskar gör det som aldrig förr. Allt det gröna är regnets fel och värmen som kom så tidigt i år – det är i alla fall vad jag tror. Jag har bara två whippet hemma nu för Harry har återgått till en period som kontorshund och assistent till husse. Märta-Mai löper i andra veckan nu.


Pinnflickan Violet går ut hårt med stora språng när dom  släpps ut efter frukosten.



Bollkallen Märta-Mai hänger på…



…det går undan i svängarna och sällan är alla fyra tassar i backen samtidigt…



…Märta-Mai har fått upp flåset ordentligt och så kommer det att förbli …



…medan Violet tar det lilla lugna och går in för att förminska pinnbeståndet i leklådan…



…världen är full av nya pinnar så varför inte…



… den här bollen är som katten – den har nio liv och har gått många varv i tvättmaskinen vid det här laget…



…flås, flås, flås…



…tugga, tugga, tugga…



…biggaråerna mognar nu…så snart kommer fåglarna och kalasar…sällan hinner vi smaka på bären.



…en kall och blåsig dag på en trädgårdsmässa i Brunneby inköpte jag tre ynkliga plantor av Sibirisk vallmo och se det var ett lyckokast för oj vad den blommar och lyser…



…tillsammans med några andra plantor i olika krukor…



…Bonn-pionerna är färre i år och det beror på att en annan växt har brutit sig in bland pionerna så i höst får jag försöka gräva upp inkräktarna …



…snart slår klätter-rosen ut. Det är Vajjans ros för den heter Constance Spry precis som Violet…



…blomlandet på framsidan av huset är rena djungeln i år…



…ros som blommar rikligt varje år sedan vi flyttade in i huset för snart 16 år sedan…




…Funkian växer  över alla breddar och blockerar passagen till baksidan. Hundarna bryr sig inte om blommor och växter tror jag för de är mest i vägen när rejset går igång. Jag har tänkt att hundarna ändå tjänar på att det står buskar och träd lite här och där för då får de lära sig att trixa sig förbi och runt och därmed träna upp svängtekniken. Märta-Mai är väldigt bra på att svänga för det har hon visat på träning och tävling i Lure-Coursing. Hennes tekniska förmåga beror både på arv och miljö för hennes föräldrar är talangfulla LC-hundar och som sagt här hemma har kanske körsbärsträd, äppelträd och sparring-partnern Violet påverkat och så den välsignade bollen förstås.

2 kommentarer:

  1. Härliga Whippar, härliga blomster och en liten fråga: Hur många år har den där tygbollen lyckats hänga med hemma hos dig utan att bli fördelad i mikroskopiska bitar med ymnigt snöfall som påföljd? Jag tycker mig minnas att du haft den där bollen i flera år:-). Här hemma håller en dylik - typ kanske MAX 10 minuter;-).
    Kram kram
    Marie och Whippetligan
    (Ps. Ska hälsa från Sofie och hennes lilla gäng dit vi varit idag och myst i solskenet).

    SvaraRadera
  2. Hej Marie! Jag kan avslöja att det är den tredje bollen men den här har nog hängt med i något år kanske. Konstigt att den inte äts upp för allt annat mjukrelaterat lekredskap går åt ganska snart. Skälet är nog främst att bollen inte ligger framme. När vi lekt färdigt så lägger jag den på en särskild plats (högt upp i en hylla) vilken MM är mycket medveten om. Den första bollen köpte jag i Mjölby när vi var där med våra valpar och när Mr Bonfire flyttade hemifrån om du minns. Tack för hälsningen från lilla gulliga gänget den värmde! Vi ses! Kramar

    SvaraRadera