Konstsim

Jag har kastat i en liten pinne och Violet tvekar att hoppa i via stenarna. Jag vill inte att hundarna klättrar på stenarna för att komma närmre pinnarna. Det finns en ramp att hoppa från men ibland vill dom inte det. Idag resulterade det i att Vajjan vände och precis som jag befarade så halkade hon och det såg illa ut men jag såg ingen skada på benen då.

I alla fall lät hon pinnen vara och ville genast ha en ny pinne i-kastad åt sig.

Violet gick bet på den för Märta-Mai trotsade allt motstånd och dök i för att sedan langa in fyndet till land. Jag missade fokus men man ser en skymt av MM i vänstra övre hörnet.

Hoppsan kameran är fortfarande inte med och nu har MM förflyttat sig till nedre vänstra hörnet och…

… här swischar hon förbi kameran med vatten sprutande kring sig.

Violet tar det lilla lugna och för en liiiten pinne in till land.

"Vem ska ta den du eller jag…?" När hundarna ägnat sig åt sina konster i vattnet tog vi oss till Tantolgas badklippa så själva tanten fick doppa sig också – ljuvligt lagom temperatur nu när det närmar sig september. När jag skulle hoppa i så såg jag att Violet skadat sig vilket inte var att undra på. Riktigt djupa skrapsår har hon på höger bakben men det verkar inte besvära henne alls. Det är otäckt när dom hoppar kring bland vassa stenblock i stället för att gå i där det är sandbotten. Hon hade tur ändå för hon kunde ha brutit sig den duktiga flickan. Till nästa badsäsong får jag tänka ut något som minskar skaderisken vid hundarnas bad.

Duktiga Vajjan-Svajjan!

Hon visade sin samarbetsvilja och lust på kvällen när vi började på Flerhunds-kursen. Kursen vänder sig till dom som har flera hundar och som tycker det är trist att lämna någon/några hundar hemma när man åker på träning. 

Skyfall på dagen och solsken på kvällen. Skogsvägen upp till träningsbanorna var inte lämplig att köra på så vi var några tappra som tog oss dit med bil medan de kloka ställde bilen nedanför skogen.

Mitt gäng har uppmärksammat några av kompisarna som kom gåendes.

Två söta Pumi-flickor har anmält sitt intresse liksom…

…tre fina blandisar Golen Retriver/Cocker Spaniel och några andra hundar. Det är så fint ordnat att det finns fyra separata träningsplaner som är inhägnade. På den ena planen kunde vi träna Rally-lydnad och hinderbana, en annan bara hinderbana och på de två andra planerna är det olika Agility-banor uppställda. Hinderbanan består av olika stationer där hunden får prova sin problemlösnings-förmåga och motorik som balans och smidighet. När våra respektive hundar fått gå igenom banan två gånger var så bytte vi bana så det blev stor variation på aktiviteter. Mina hundar var trötta och glada när vi åkte vidare in till Vadstena. Violet var så glad och lycklig över träning och jobbade på så fint så det var rent rörande. Så klokt det är med Flerhundskurs – för mig har det varit så att Märta-Mai får aktiviteter så det räcker och även Harry som har visat sig vara den som är allra mest tränings-villig. Han kör slut på mig vid varje station. Han är så snabb så jag hinner inte med. Violet däremot kommer lite vid sidan för hon trivs så bra bara hon får vara i min närhet men hon gillar verkligen att träna hon med. Tyvärr kan vi inte vara med vid alla kurstillfällena nu när det var sååå kul!

Efter kursen bjöd jag hundarna på glass, dvs jag köper en till mig så får dom ta halva glassen. Vi satt vid slottet i Vadstena och njöt av kvällssolen.

En dubbel-hund njuter av värmen.

Märta-Mai har hittat ett mystiskt hål i husgrunden som måste undersökas närmare. I kväll blir vi hemma från träningen i Norrköping men nu blir det långis utmed Vättern. Hundarna väntar tycker jag mig märka.

En dag till skänks

En överraskande, strålande sensommardag i slutet av augusti den dag som blev idag. Vår utflykt med matsäck förde oss utmed vandringsleden och till vårt stambord på berget.

Vi åt vår medhavda matsäck ute i flödande solsken och jag tänkte – livet kan inte bli bättre!

Märta-Mai vilar på det solvarma berget…

…Violet föredrar att vila på min jacka.

Harry söker sig alltid till skuggsidan.

Tantolga har sparkat av sig stövlarna och …

…har lust att doppa hela sig i böljan blå som sträcker ut sig oändligt åt alla håll från denna utsiktsplats.

Total avslappning på…

…båda våra whippet-flickor.

Efter en lång vandring och vila i husvagnen slog hungern till hos hundarna. Tack och lov hade vi lite provisoriskt foder att dela ut till dom hungriga.

Harry låter sig väl smaka av anrättningen á la ICA Supermarket i Ödeshög. Husse och jag åt Öninge-burgare tillagad av campingägaren tillika kocken Jessica. Hamburgaren gav vi fem stjärnor av fem möjliga.

Hej då!

Lika deppigt idag som det var glädje för tre veckor sedan då HM (Harrys Matte) anlände till Sverige och till sin lilla Harry. Han vet när väskan packas att nu är det dags att skiljas åt igen. Harry gillar inte resväskan som hans matte packar upp och sedan packar ner i igen.

Harry deppar inför vår Stockholmsresa och Arlanda flygplats. Efter "hej då-et" till hans matte tog Tantolga med Harry på äventyr i Stockholm. Vi promenerade runt Skeppsholmen och gick på uteserveringar flera gånger så det blev nos och stros på nya ställen vilket livade upp grabben något.

När Harry och jag var i Stockholm fick Vajjan och Märta-Majsan följa med husse till kontoret men på en promenad stötte dom på den här underliga figuren i skogen. Märta-Mai verkar ropa på hjälp för lite läskig var han –dragspelskungen.

Blommor och blader – gör en whippet glader?

Chokladblomman blommar sent i år.

Blir Vajjan mest glad av blommorna?

Nej leken ligger högre upp på trivselskalan.

Kongen är rolig att springa efter och kampa med men…

…den har gjort sitt efter några år…

Märta-Mai tycker att det är roligt att titta på sniglarna som tävlar i rejs på gräsmattan. Föga anar hon vad som väntar en vanlig tisdagskväll. Jo vi åker till det högsta nöjet i Norrköping och får sällskap av Sniff och hans matte.

Sniff har verkligen fattat galoppen och gillar att fånga trasa.

Här kommer han i full fart som om han hade tränat länge fast det bara är andra gången han tränar.

Salukin Pims trivs på Norrköpingsbanan.

Blivande licenskandidaten Maia har stor lust att lattja med Britta medan loppet går medan Molly drar ifrån för att få trasan först av alla.

Tantolga och Sniff med matte snackar taktik vid kaffebordet.

Örongodis

Känna av…

…spana in…

…stenkoll på…

…bara vara…Harry

I jorden

Äntligen har vi funnit en plats som känns bra till Greta. Vi bestämde till sist att hon skulle begravas vid sommarhuset. 

Hundarna var med vid den stillsamma ceremonin.

Efter en stunds allvar så blev det allt annat än stilla då hundarna intog Wiola-platsen.

Se upp för dom här gaddarna!

I naturen ut vi gå…

…äventyr vi pröva på… tralalala!

Några vänner och mina hundar åkte till Tåkerns Naturum.

Fågeltornet…

…varifrån vi fick följa en Fiskljuse när hon tog en aborre. Tyvärr fick jag inte till någon bild vid själva fångstögonblicket utan bara fågeln som ryttlar över vattnet.

Många besökare var det även idag och detta spektakulära Naturum byggt av vass från Tåkern är otroligt välbesökt.

Genomsnittsdjupet i denna vattenspegel på Östgötaslätten uppgår till endast 80 centimeter och drar till sig miljontals fåglar och många sällsynta fågelarter kan skådas vid Tåkern, t ex Skäggmes och oräkneliga Svanar ligger som på ett pärlband ute i vattnet.

Hundarna och jag tillbringade några timmar med stros och långpromenad i Hästholmen efter vi varit på landet och badat.

Hundarna poserar på trappan till Hästholmens fyr.

Det börjar bli kväll och vackert motljus och hundarna börjar bli sugna på sitt kvällsmål.

Några paddlare söker sig till hamnen för natten.

Oj vad sugen jag blev på att paddla ut en kväll. När barnen var små brukade vi ta kvällsmat med och paddla ut en bit på ån i närheten av där vi bodde. Vi gick iland på en brygga och bara njöt av den stilla aftonen. I år har inte vår kanot varit i vattnet en enda gång men fortfarande finns det tid och numera är det hundarna  som följer med på dylika utflykter.