Provade vete-knäcket som stått i husvagnen. Det var inte knäckigt längre utan mjukt – inte aptitligt!
Det började med en frusen Björktrast som burrade ihop sig i häcken och plötsligt påminde mig om att jag inte lagt ut något till fåglarna ännu. Nåväl jag kastade ut ett äpple till trasten. Så åkte det mjuka knäckebrödet efter.
Vips kom några stora besökare som svalde bitarna hela.
"Brorsan det här smakade bra!"
Ensam är bäst…
…om man inte måste ge sig för en annan gäst.
Kajorna på grannens tak avvaktar ett tag…
…liksom skatan i grannens magnifika päronträd.
Whippet-flickorna har träffat en ny granne León som är en röd norsk Skogskatt. Han var relativt stillsam och rädd – ingen hjälte sa matten – Märta-Mai och Violet blev inte så upprörda som dom blir av flyende katt. Då vrålar dom som om jag satt mig på dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar