Långpromenaden gick till Birgittas Udde som ligger ca 2 kilometer från den här skylten.
Jaha, så är det dags igen för matte att fotografera några objekt med kort skärpedjup som åstadkommes av att gå när objektet, använda stort bländartal och lång brännvidd. Alltså en av uppgifterna till nästa kurstillfälle på fotografiska. Hundarna är lagom roade av mattes sökande efter effektfulla foto-objekt.
Närbilden här på Violet är ett exempel på kort skärpedjup.
Ännu en väntestund för nu har matte hittat något verkligt intressant men som inte avslöjas här! Matte tror att hon fått till "den" bilden! Den som ska granskas av lärare och kurskamrater och nagelfaras in i minsta detalj både vad gäller teknik och komposition.
Nu lämnar jag läxan och bara njuter av naturen och hundarna. Vi är framme vid udden där den Heliga Birgitta bodde med sin man under tidigt 1300-tal. Ta en närmare titt på stenarna vid strandkanten så upptäcker ni att en av stenarna rör på sig för det är Märta-Mai på expedition efter sork eller annat spännande.
En olycksbådande himmelsbild med snömoln i fjärran och mycket riktigt så for vi senare från solen till snöväder när vi kom in i Motala igen.
Än så länge är det soligt och skönt att vara så Harry bjuder in Märta-Mai till närkamp…
…vilken hon inte är sen att haka på. Harry får skylla sig själv om han får svårt att freda sig…
…"jag ger mig…
…jag ger mig, sa jag ju"!
Violet vilar ut på det mjuka gräset. Hon får helst inte springa lös ännu för hennes sår är inte helt läkt.
Märta-Mai har undersökt slottsruinen från 1300-talet
Harry har också undersökt byggnadstekniken från medeltiden.
Harry fann också flera sköna gölar med gyttjebotten att sörpla runt i.
Så vackert på ytan men uj, uj så svart och geggig botten. Det avspeglade sig i Harrys päls efter hans dopp i det våta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar