Vackert men sorgligt

Begravning av Olles kamrat H skedde i Hoppets kapell i Lilla Aska i Linköping. Jag och husse var där. Det kändes bra att ta adjö av H som arbetade och umgicks med Olle och följde honom och oss under hela Olles sjukdom. H orkade inte gå på Olles begravning för det var för ledsamt och nu är också H död. Plötsligt och oväntat avslutades hans liv alldeles för tidigt.

Jag är helt slut efter denna känslosamma dag – så många roliga och sorgliga minnen och möten – så vacker ceremoni i kapellet där flera av Olles och Hs vänner samlades och tog avsked.

I maj är det 10 år sedan Olle blev sjuk och dog 4,5 månader senare. Vår vackraste, speciella lilla pojke som bara blev 24 år. På kortet är han en skolpojke på 9 år.

Märta-Mai kommer och klättrar med framtassarna på min rygg när jag sitter vid datorn – en medkännande lite vovve är hon eller vill hon bara ha uppmärksamhet? Ingen vet men kärleksfull är hon i sina försök att få mig att gå ifrån bloggandet. Nu ska jag skoja lite med hundarna som kommit lite i skymundan idag.