onsdag 18 maj 2011

de é bare å åk

Efter två dagar intensiv kurs i Stockholm där Märta-Mai och jag praktiserat klickerträning orkade jag inte ens tänka på att åka till race-banan i Norrköping i kväll. Föresten är jag glad att jag kunde välja att åka eller inte för i Stockholm höll jag på att bli av med Märta-Mai. Jo, vår lärare L blev så förälskad i henne att hon bara ville haaaaa. Sååå sööööt hon är!!!! På lunchrasten blev jag intervjuad om hur det är att ha whippet för L ville veta allt. Nu är hon så sugen och ska hem och bearbeta sin man trots att jaktintresset hos rasen drar ner whippetägarlusten något. L har djur hemma på gården och har naturligtvis vallhundar. Men en Märta-Mai -kopia har blivit föremål för Ls främsta längtan i livet just nu.


Den söta jobbar på bra med klickerträning och nu har vi två övningar att träna på till nästa gång. Väldigt utmanande för Märta.Mai är väldigt duktig att använda nosen så jag valde övningar där hon ska använda tassarna och allmänt öka medvetenheten hos henne när det gäller hela kroppen.

Så till rejset: i sista minuten bestämde jag mig att åka till Norrköping för det är så trevligt att träffa folk och alla hundar. Harry följde med som maskot och trygghetsfaktor till MM. Märta-Mai gör framsteg och avancerar i sin träning och målet med att ta licens i år. Idag fick hon springa tre lopp varav ett lopp med två andra erfarna snälla hundar och hon kom tvåa i det loppet. Nu är hon anmäld till tävling i Karlstad 28 maj. Idag hejjade vi extra mycket på två andra lovande kompisar tillika helsystrar på banan Scilla och Sara för vi lär följas åt på träningar och tävlingar framöver – superkul!! I morgon ska jag gör något roligt med bara Greta och något roligt med bara Violet eftersom dom inte fick följa med. Dags för en sen sista runda och bara hoppas att alla kattor, harar och rådjur håller sig borta från gatorna häromkring. 

1 kommentar:

  1. Klart att kursledaren vill ha en MM!! Vem vill inte det? Det kändes så härligt att träffas igen efter hela, långa vintern och även om Scilla var lite lätt trasfixerad så låg hon nog och tänkte på alla nya hundkompisar i bilen på vägen hem... Eller är det bara jag som vill romantisera det hela? Trött var hon iallafall, sov som en stock. Hoppas vi ses på tisdag igen, då kan MM kanske fastna på bild som hamnar i kossatidningen min mor skriver för...
    Kram Nina o trötta svansviftningar från scilla

    SvaraRadera