tisdag 24 januari 2012

Förundran…

…detta vackra ord! Jag känner förundran varje dag och särskilt över hundarna och deras beteende och anpassningsförmåga.


Hundarna har egna viljor om vilken promenad vi ska ta och ibland sammanfaller inte de fyras vilja till en enda utan de kan ha olika åsikter. Det föranleder en del problem för mig men utan undantag följer de mina förslag till sist – är inte det något att förundras och vara tacksam över? Ofta går vi ner och inspekterar brobygget över Motalaviken. Bron ska invigas i september 2013. Jag förundras över det hög-kvalificerade arbete det innebär med denna höga bro som ska föra bilister, cyklister och fotgängare mot nya äventyr. De gamla hemma-byggda bryggorna utmed stranden är inte lika avancerade men ändamålsenliga och vackra i sin enkelhet.



Ett av de fyra provisoriska stödbenen som bro-ämnena ska skjutas över och vila på tills man tills slut ska ersätta dessa med permanenta V-formade stödpelare förankrade i sjöbottnen. 



Dagarna i ända jobbas det och det svetsas för fullt på "formen" på den här sidan viken, för att den snart ska bli klar  att skjuta ut över vattnet.



Varje litet vasstrå har fått en kjol av is. Man kan inte annat än förundras över naturens skönhet.



Mina vackra härliga fyrfota vänner följer brobygget och naturens förändringar på sitt sätt. "Men Harry då alla måste gå åt samma håll! Det har vi ju talat om hur många gånger som helst!"

2 kommentarer:

  1. Skyssta, enkla o sammanvävda rubriker rubriker. Lägger jag märke till när man bläddrar. Ett släktdrar månne.
    Gissa vem

    SvaraRadera
  2. Inte svårt att gissa! Kanske jag inspirerats av en viss släkting som är en fena på skrivarkonsten och därigenom fånga det väsentliga i tillvaron . Hur mås det där i Norrköping? Hälsar Samuelssons äldsta dotter

    SvaraRadera