Nattens tilldragelser

Efter flera dagars spänning och uppdatering av läget kontinuerligt så kom slutligen den efterlängtade signalen via sms klockan 01.09 natten mellan lördag och söndag. Sms:et lydelse:"Nu börjar det ..... Kram och kör försiktigt." Jag for upp ur sängen och iväg som ett skott till Mibisan´s kennel i Västanvik utanför Motala. När jag kom fram hade redan en valp kommit en liten hane som vägde 364 gram, brindlefärgad och med en alldeles förtjusande vit teckning i nacken alldeles som en skjortkrage av klassiskt snitt. Den sista och sjunde valpen kom 05.40 också det en hane, brindlefärgad, 380 gram med en vit fläck i nacken.

Fördelningen på valparna var 3 hanar och 4 tikar precis samma som Dixies förra kull. Allt gick lugnt till och utan problem och på morgonen klockan 07.00 kunde vi bara konstatera att hittills mår alla valparna väl, äter prima och mamman vilar och mår bra. Uppfödarmatte Marie och assistenten Tantolga började känna av konsekvenserna av en natts vaka, spänning och koncentration.

Här ser man nu hela valpskocken tillsammans med en lugn avslappnad Dixie och vi är ganska säkra på att nu kommer ingen mera valp.

Det är en ynnest att få vara med om sådana här tilldragelser och när det går så här bra. Marie har ett osedvanligt gott handlag och hälsar varje ny valp med allra största omsorg och kärlek. Tiken blir ompysslad och kärleksfullt behandlad så allt blir lugnt och tryggt omkring. Även om det är pirrigt och en smula nervöst varje gång en ny valp föds – vem är du? hur mår du? är allt ok? – så utstrålar matten lugn och trygghet. Min uppgift var mera av administrativ art att föra protokoll, t ex tidpunkt för födelsen, födelsevikt, färg, särskilda kännetecken som kan skilja valpar åt som ser väldigt lika ut eller andra noteringar som kan vara bra. När jag inte förde protokoll kunde jag bara andäktigt se på hur valparna från att vara smala små blöta "sillar" till torra krabater som ivrigt sökte sig fram till mjölkbaren utstötande små gnyende läten som låter alldeles alldeles underbart. Uppfödarmatte Marie, kan jag intyga, är stolt över sin fantastiska tik Dixie må ni alla tro!