Jakten på den svindyra medicinen

…veterinären i telefonen 9 januari 2012:"Jo, hon har Cuschings. Allt tyder på det utifrån blodproverna vi tog senast. Oftast beror Cuschings sjukdom på en micro-tumör i hypofysen som säger åt binjurarna att producera kortisol och snälla som binjurarna är så producerar dom mer och mer och dom blir förstorade med tiden. Greta ska få en medicin som hämmar produktionen och hon ska ta den i 28 dagar sedan ska vi ta prov på henne igen för att se att medicininställningen är rätt. Hon måste ha produktion av kortisol för det får inte bli noll –då kan hon få en sjukdom som heter Addison. Greta kan bli bra ganska snart och leva flera år till med hjälp av medicinen hon ska få" Skönt att veta vad Greta lider av tänkte jag och receptet hämtar jag på stört för jag hade annat ärende i Linköping. Härligt att tänka sig Greta som vanligt igen vår värdefulla omistliga whippet-flicka.

Greta i sin glans dagar på SM i whippet-race i Norrköping juli 2004.

Greta kom på fjärde plats i G-finalen tror jag. Se vilken vacker teckning och färg hon har och ett ljuvligt temperament. Ivrig i starten som sjutton men ville sedan helst släppa de andra före och ta röd bana den gillade hon bäst. 

Tillbaka till nutid och Tantolga med receptet i handen travade in på närmsta apotek. Nehej, den medicinen har vi inte och den finns inte på något av våra apotek i stan. Jag kör in till city och det största apoteket och en annan apotekskedja. Jodå, den medicinen har vi men bara i 30 milligrams kapslar och då måste du köpa två paket och det kostar dig 1100 kronor i stället för 630 kronor och tyvärr har inget av våra apotek i stan det du ska ha. I Motala finns inget av våra apotek vad jag vet. Nu är goda råd dyra för jag måste hem till hundarna för jag har en vaccinationstid till Märta-Mai att passa. Jag börjar redan i bilen hem att ringa runt till apotek i närheten och fråga om de har den aktuella medicinen och i Askersund får jag napp men ack så långt dit. Till slut precis innan jag givit upp får jag ett annat tips om apoteket i Ljungsbro som ligger på vägen till Motala. Sagt och gjort jag tar vägen om Ljungsbro med risk för att missa veterinärtiden till MM. Med den dyrbara och sällsynta varan bredvid mig på sätet inser jag att jag är sen och ringer veterinären och får en tid 45 minuter senare vilket ger mig utrymme till en egen lunchpaus i hemmets lugna vrå med glada whippet-flickor kring benen. Som kompensation tog vi en kylig men skön promenad i skogen när mörkret började falla. I morgon ska jag öppna den dyrbara medicinen och då kommer vår resa mot tillfrisknande hos Greta att ta sin början. Det ska bli spännande och jag ska ta en bild av henne i morgon och följa upp för varje vecka för att se om det går att även se utvecklingen visuellt.