Vajjan har fyllt

Våran finaste Violet fyllde år i går – 6 år har hon blivit. Det blev ett litet kalas hemma hos hundkompisen Stina. Vi hade köket på Vättervågens pensionat som slutmål för vår lördagsutflykt. Nu längtar vi alla ut i skogen men sjutton så svårt att komma fram. Fram kom vi till sommarstugan idag i alla fall för bonden Ulf hade plogat vår väg.

Vackra Violet (violen från Flen) 6 år står på altanen och har fått lite socker på nosen.

Den dramatiska utsikten från vår altan vid sommarstugan. Jag får ingen badlust alls.
Dagens valpbild: Märta-Mai är redo att gå ut.

Stina på besök

Igår kom Stina (en Jack Russell snart 4 år) på besök. Hennes matte Ingrid hade med sig en italieninspirerad paj till lunch och en god kaka till kaffet. Nu skulle det ske – bästa hundkompisen tillika Harrys käresta Stina skulle få möta Märta-Mai för första gången. Harry och Stina är jämngamla och har mer eller mindre vuxit upp tillsammans. Det är alltid de mest glädjefyllda mötena man kan se när Harry och Stina får träffas. Glädjen kom av sig lite när Stina upptäckte inkräktaren och rivalen Märta-Mai. Stina reste ragg och var skeptisk direkt – vem blir inte det när en rival träder in på arenan? Märta-Mai märkte direkt att det här var en äldre hund som skulle blidkas på olika sätt så hon kröp ihop, vände bort huvudet och gjorde en vid cirkel från Stina. Ok tyckte Stina, det lilla stycket har vett att dra sig undan. Nyfiken som Märta är trädde hon snart fram och tog för sig så Stina tyckte att hon borde säga till på skarpen vem som är äldst och har all fördel. Märta-Mai lärde sig läxan och sprang skrikande iväg. Violet trädde in och kollade läget och blängde lite på Stina och tyckte att hon inte hade behövt ta i så hårt. Efter detta ville Märta sitta i mitt knä och se på när Harry och Stina skojade med varandra. När det var tid för Stina att åka hem igen hade hon tinat upp och Märta-Mai vågade sig ut på golvet igen. På det hela taget blev besöket trevligt och lyckat.

Greta och Violet månar om Märta-Mai. Harry är lycklig för att Stina har kommit för han skrattar gott ser det ut som.
Jag var i Oskarshamn hos min kamrat Maris moster Bibbi en gång. Min Greta, deras goldentik och ytterligare två goldentikar kom in i köket när Bibbi lagade mat. Någon sa: "Nu är det för många hundar i köket." Bibbi svarade: "Nej det är köket som är för litet." Vet inte hur jag kom att tänka på den episoden nu.

Något stort på gång

Någon skrev på sin blogg för en tid sedan att det var lättast att forografera hundarna när de vilar och det håller jag med om. Dagbädden i hallen som gjordes till människorna i familjen är populär hos hundarna. Här vilar de dagligen och favvoplatsen är vid blommiga kuddarna. Greta har en förkärlek till att ha varmt om nosen som synes.Harry har lyckats ta bästa platsen.

Nu kan man tycka att det inte är något särskilt med följande tre bilder men i min lilla värld så är det något STORT som har hänt. Det som är så anmärkningsvärt är att Violet och lilla Märta-Mai vilar tillsammans. Märta-Mai har gjort allt varje dag för att få komma riktigt nära och gosa med Vajjan men icke. Violet har gått undan när Märta kommer men inte längre. Man ser på bilderna att det finns ett avstånd och inte lika tätt som när Märta är hos Greta men i alla fall. Duktiga snälla och varmhjärtade Violet kan inte längre kallas "sura tanten". Hon har bevisligen en annan sida också vilket jag har vetat hela tiden förstås.

I morgon kommer en rapport hur första mötet avlöpte mellan kompisen Stina och lilla Märta-Mai. Jag kan avslöja att Violet var den som månade om Märta precis som hon gör när vi är ute och går. Violet kollar att det går bra för Märta-Mai – att hon hänger med och att allt är OK.

Stor flicka nu

Hej jag heter Märta-Mai och jag är en stor flicka nu, nästan 12 veckor faktiskt. Kom med på promenad i solskenet så ska ni få se på grejer.
Se så stor och duktig jag är va? Jag kan faktiskt gå i koppel för jag gör bara som Vajjan och Greta. Harry ska bara stanna och nosa i ett kör och det stör när jag ska trava fint. Jag kan!!
Den här bilden är gåtfull för mig faktiskt men matte tycker att den är så kul – hmm…………! Vänta nu, två hundar…två skugghundar…nej tre om man räknar skuggöronen i vänstra hörnet… en skuggarm med fyra snören…vad blir det? Jo jag vet – en matte med fyra koppel och fyra hundar och en är jag så det så.

Dokumentation

Jag fick för mig att dokumentera snömängden hemma men det går faktiskt inte att fånga på bild hur mycket snö det egentligen är. Vår häck håller på att försvinna under snöhögarna. Kommer det mera snö så orkar jag inte skyffla upp den högre. Vidunderligt vackert är det ändå. Hundpromenaderna blir korta nu för tiden och jag märker att de vuxna hundarna längtar ut. Varje gång vi går ut hoppas dom på långpromenad ända till de satt sina tassar på den kalla marken och känt kylan bita tag då märker jag att deras entusiasm för en längre promenad falnar.
Vår gata i vinterskrud och längst ner skymtar Vättern.
Den avlånga formationen utmed häcken är vår kanadensare. Det blir ett äventyr att paddla med fyra hundar i båten i sommar. Bara det blir sommar så får vi svar på hur det går.
En hundbild måste bara med. Lilla Märta-Mai sover en stund efter en kort koppelpromenad i snön.

Ute i rännan

Galet kallt att vara ute för hundarna idag. Inte lätt att träna liten valp att bli rumsren. Hundarna har fått en ränna att gå i ute i trädgården.



Här springer Harry och Märta-Mai i rännan. Klicka på bilderna så blir det större.
Gulliga tillsammans eller hur?
Nu är det skönt att vara inne och leka i stället.

Insnöade

Totalt insnöade är vi idag och det ödet delar vi med många här i vårt avlånga land. Det är lördag, Märta-Mai blir 11 veckor idag och vår utflykt ledde oss till vardagsrummet där vi intog våra mackor och kaffe på termos. Husse filmade hundarnas lek vid utflyktsmålet. Må så gott folk!

Du sköna nya värld

I morse var världen förvandlad igen för jag kom inte ut till brevlådan efter morgontidningen med mindre än att skotta mig fram. Kanske inte så mycket mera snö men det hade drivit ihop framför huset. Jag skottade även fram gångarna som hundarna kan gå i utomhus. För att mata fåglarna fick jag även skotta där.

Hundarna uppskattade vädret och utomhuslek så jag gick in efter kameran. När jag kom ut var Märta-Mai spårlöst försvunnen. Med hjärtat i halsgropen sprang jag runt och letade spår ut i snön och kollade snabbt grindarna för att se vart hon slunkit ut. Ingen Märta-Mai inte ett spår.

Under bordet i uterummet hörde jag till slut prasslet av små whippetvalptassar- puh vilken pärs! Här har hon kommit fram och kollar tunnan med fågelmat utan att ta notis om att hon varit förlorad för en stund. Allt är skönt och spännande i den nya världen även om man skrämmer matte en smula.
Hundleksakslådan och vedtraven måste också kollas. "Se så lång jag kan bli" sa Märta-Mai.

Lite nytta och så yogan igen

Dagen i dag skulle bli en nyttodag, dvs städning av hemmet. Det är så svårt att låta bli att bara vara med hundarna. Innan jag drog i gång projektet kom min kompis Ingrid hit och bjöd på sushi – gott! Sedan gick det inte att skjuta på städningen längre. Där började traumat – dammsugaren. Jag tog det lite lugnt och började på övervåningen medan Märta låg och tuggade på ett ben där nere i köket. Jag hörde ett skrik genom bullret och fann den lilla MM (tack Kristina för den utmärkta förkortningen på Märta-Mai) sittande i ett hörn och darrande vacklade hon fram till mig. Det blev att avbryta det hela och presentera den farliga tingesten på ett mera, för valpar, pedagogiskt sätt. Efter detta var det sopborste och mopp som gällde och då fick jag god hjälp av den lilla Märta som slutligen kommit över traumat. I kväll åkte jag för första gången hemifrån utan någon hund vilket de äldre hundarna är mycket vana vid. Jag åkte till min yoga i Vadstena och var borta 2,5 timmar - inga problem. Nu yr snön därute igen så i morgon blir det skottning.

Eftersom jag mest hela tiden håller mig i hemmet och lämnar detta i sällsynta fall och då med en flock hundar med mig så unnar jag mig mycket vårblommor att njuta av.

Märta-Mai är söt

Nu hinns det nästan inte med att blogga. Dagarna går åt till att passa liten sötis och försöka ge innehåll i dagarna åt de vuxna hundarna. Två bilturer blev det idag utan problem. Så kollar jag ofta förstås på Mibisan´s blogg och de nya vackra valparna där. Så kul och spännande framöver oj oj oj. Nu måste jag sluta för Märta håller på att dra ner en stor tung hammare – så snickare? hm…… Fotomodell? Nej något mera handfast ska det vara, något med fart i kartongdemontör kanske. Toarullesmulare? Ja möjligheterna är stora för en säker tjej men nu räcker det med att bara vara liten och söt.

Onoff

Vanliga rutiner börjar komma tillbaka här på Bruksis med ordentliga promenader och aktivitet för de vuxna hundarna. Märta-Mai tar för sig och kommer mer och mer in i flocken. Det är fantastiskt hur fort valpar lär sig hur det går till i familjen. Märta har nu förstått att jag försvinner ibland och hon får stanna hemma. Buset ökar och Harry ställer oftast upp och leksakerna förvandlas snabbt till små trasor och fyllningen till dom ligger som strössel över golvet. Brottning tenderar att bli en favoritsport och jag agerar domare med rätt att bryta matchen. Dagen för Märta består av tvära växlingar mellan full rulle och total utmattning och däremellan lite mys med matte.

Här kan man tro att Harry tänker ta kål på den lilla men han är väldigt försiktig. I närkamperna är det snarare han som tar emot mest stryk.

Solig söndag

Aldrig på en söndag heter det i visan – men idag var det i alla fall "kloklippningsdag" och det gick utan smärta även för Märta. Lång solpromenad tog jag på förmiddagen med Harry och Violet medan Märta-Mai och Greta var hemma med husse. Han tar andra sorters bilder än jag – busbilder vilka går bort när jag fotograferar. Han mailade 11 bilder som han tagit när Märta busar och här är en. Märta tuggar på husses helglektyr – inte bra. Hon kanske bara vill prova på jobbet som reklamare eller webbare som framtida yrke. Jag håller på hushållslinjen och hon är redan lovad extraknäck på Horsvik så det så.Lite bilder från lekstunden i trädgården idag 14 februari på Alla Hjärtans dag. Hundarna hade hjärtans kul.

Redan en vecka

En vecka har gått sedan Marie och jag var i Strångsjö och hämtade Märta-Mai som är 10 veckor idag.

Vi gjorde en relativt lång biltur till stugan i Ödeshög och precis som vid några andra korta bilturer peps det i bilen. Efter Vadstena (1,5 mil) tystnade pipet och det lilla livet somnade i buren där hon satt tillsammans med Greta. Inget illamående alls. När vi åkte hem var det tyst hela vägen. Jag tog en skön promenad med de stora hundarna som fick springa okopplade i skogen. De gjorde några rajder över gärdena men inget jaktobjekt i sikte tack och lov. Jag tror att snön ändå skulle hindra hundarna att komma ifatt något byte.

Musiker är också ett tänkbart yrke för Märta och hon gillar bastrumman bäst. Hon ställer sig på pedalen och så kommer ett bom – faschinerande tycker Märta-Mai.

Redan andra dagen i det nya hemmet sprang Märta uppför trappan och idag var första dagen då hon tog sig nerför. En modig liten tös är hon som redan har bra ordning på sina ben.I morgon på Alla Hjärtans dag vill jag uppmana alla som läser detta att gå in på en blogg av Pia Schröder på Öland. Pia är uppfödare av Welsh Corgi Cardigan och väntar blue merle-färgade valpar. Hon skriver intressant och engagerande om sina reflektioner kring saker som sker i vårt samhälle och förtjusande om sina djur – hundarna, hästarna och fåglarna. Hennes adress är: www.wesaborg.se. Titta in på hennes blogg och skicka en kommentar vetja.

Äter bra igen

I går var jag orolig över Märta-Mais aptit. Hon åt så dåligt och såg lite tunn ut vilket gjorde att jag ringde uppfödaren för att få råd. Jag fick flera tips men ett var att Märta-Mai är van att äta tillsammans med andra hundar. Här hemma har hon ätit samtidigt men haft matskålen placerad så hon står med ryggen mot de andra. Jag vände på steken, dvs placerade hennes skål bredvid Gretas och vips så äter Märta-Mai med god aptit igen. Ett enkelt knep som fungerade särskilt när jag hällde över lite av hennes mat över i Gretas tomma skål för då blev det ännu godare. Märta-Mai vägde igår 4,8 kilo och jag ska väga henne igen om några dagar så får vi se om hon ökar i vikt som hon ska. Snacka om att ha fått hem en bebis. Violet är mindre skeptisk till valpen idag och i natt kom Vajjan tillbaka till sin vanliga plats i sängen trots att valpen låg där. För varje dag andas jag ut när det gäller min lilla flicka Violet som är lite speciell mot andra hundar. Allt närmande av andra hundar ska ske på hennes villkor, t ex går det bra att hälsa på andra om hon är okopplad men inte alltid i koppel.
Nu är det On eller Off som gäller. Märta-Mai far som ett jehu mellan rummen och är på precis allt! Här får hon plötsligt syn på sin egen svans och ska till att fånga den medan Harry väntar på att dragkampen ska fortsätta.
"Tack Harry för att jag får ta leksakerna men dom är för kalla. Ska vi inte ta och gå in och leka istället?"

Super Harry

HM (Harrys Matte) har lämnat sin Welsh Corgi Cardigan i vår vård under tiden hon arbetar och bor i New York. Harry har en ny lekkamrat i Märta-Mai. Snälla, stora, starka super-Harry är verkligen bra på att uppfostra valpar. Han är så tydlig och redig mot den lilla. Harry är blue merle-färgad och långhårig och båda ögonen är blå. Hans blå ögon kan ibland vara förvirrande för andra hundar som uppfattar honom som utmanande och hotfull så han har vissa språksvårigheter men inte gentemot sina egna kompisar.
Harry myser med sin lilla nya lekkamrat.

Allt nytt

Ingen biltur idag. Märta-Mai mådde dåligt och kräktes igår kväll och har ätit dåligt idag. Jag ville därför ta det lugnt med henne idag och inte introducera något nytt. Ett par promenader blev det trots allt för hon trivs i väskan. Violet har börjat närma sig den lilla även inomhus för hon kan inte låta bli att komma när Harry och den lilla leker. Mycket dragkamp har det varit idag och race så det ryker om parketten.

Några nya skåp har hon upptäckt idag. Kastrullskåpet och skåpet med alla plastburkar var nya erfarenheter. Allt är spännande för en liten valp och samtidigt som den lilla upptäcker nya saker så upptäcker jag själv hemmet på nytt, t ex att en list håller på att lossna. Märta-Mai fick tag på en skruv och drog ut den och vips lossnade ett hörn av listen. Tänkbara yrken så här långt är diskare, städare, kock eller snickare.
Den lilla är väldigt företagsam och undersöker allt med samma noggrannhet. Här är det nog djupet på kastrullen som bedöms på ett originellt sätt.
Greta är tryggheten själv. Lilla valpen söker sig till henne för att tanka lite lugn mellan äventyren på upptäcktsfärden i det nya hemmet.

de´e´mycke nu!

Nytt för idag är denna trevliga väska som jag gillar att sitta i på promenader. Jag hänger i väskan över mattes axel. Det är lite kallt men jag har dubbla täcken på mig. Det är kul att titta på Harry, Greta och Violet när dom går där nere och nosar och strosar medan jag ligger i väskan och spanar på världen omkring mig.
Vajjan och jag trivs att vara ute tillsammans. Jag kollar snökvaliteten och Vajjan pustar ut efter några race med sin iskalla leksak – vi fick dela på lite godis ute också. Godis är gott!
Kan vi inte gå in nu matte? Det börjar bli kallt om tårna.
Skenet bedrar ska ni veta. I den här buren får man inte alltid ligga och tugga på en trasig strumpa och ha det bra. Idag blev det jobbigt för matte satte buren i bilen och stängde in mig – är det tillåtet förresten? Hursomhelst så skrek jag i högan sky och dreglade ner hela mig. Allt detta för att matte hade bestämt att vi skulle ut och åka en sväng. Va´de´nödvändigt va? Utsätta lilla mig? Jag blev helt färdig efteråt och matte har inte ens sagt förlåt.
Inget fel på den här buren egentligen men fy sjutton när den rör på sig.
Vilken pärs det var att åka bil! Kan du inte mysa med mig lite Greta så jag känner mig trygg igen?
mmmm va´mysigt!
Håll med om att Greta är mysig!
Jag försöker härma Greta och lära mig hur man vilar på fällen. Jag har fått tag på en skitig arbetshandske att tugga på men Greta vill inte smaka på den alls – konstigt. Hej då!