Nu läser vi igen

Var fjärde vecka läser jag för en grupp pensionärer på ett äldreboende. Den äldsta i gruppen är född 1914 och ingen är yngre än 85 år. Några hör dåligt och några ser inte men minnesgåvorna är det inget fel på. Det är flest damer men tre herrar kommer stadigt. Alla kommer från samma trakt och känner eller känner till varandra.

Jag läser just nu "Erikas dagbok" av Ruth Berggren. Ruth, som disputerade med en avhandling om Kata Dahlström vid 69 år ålder, skrev dagbok mellan 1934 och 1988 som hon har givit ut i bokform. Ett fantastiskt tidsdokument och ett stycke kvinnohistoria autentiskt skrivet dag för dag år efter år.

När jag läst ett stycke så diskuterar vi och dricker kaffe tillsammans. Vilka berättelser och minnen pensionärerna har! Jag blir så tagen och upprymd av detta – det går inte att beskriva. Nästa gång har vi bestämt (inte mitt förslag) att vi fortsätter att läsa ur dagboken och från år 1937 och efteråt ska vi prata om vad dom gjorde det året. Det är inte klokt vad dessa människor kan berätta om, t ex hur mycket de tjänade på sitt första jobb, hur det var att jobba som bromsare på "bet-tågen" (tåg, draget av ånglok, som fraktade sockerbetor från Östgötaslätten till Linköping), jag fick lära mig vad Amarant var för något eller hur man gör när man ondulerar håret och att alla som hade en T-ford under kriget var tvungna att lämna in hjulen till det militära. Bilarna hängdes då upp i taket i ladorna. Jag ser fram emot nästa gång det är min tur att läsa.